Lektion
Att döda en kungLektion
1792
Stockholm
Vad?
Någon skrek "elden är lös", en annan röst ropade "stäng dörrarna". Soldaterna som tillhörde kungens livvakt ställde sig vid dörrarna och en budbärare hämtade polisen. Polismästare Nils Henric Liljensparre var på plats endast en kort stund efteråt.
Hovstallmästaren Hans Henrik von Essen kunde berätta att kungen, Gustav III, hade blivit skjuten. Kungen var skadad men vid liv och dessutom ganska glad.
Polismästaren Liljensparre beordrade att alla som befann sig i byggnaden skulle ta av sig maskerna och ange sina namn innan de fick gå hem. Det tog flera timmar innan alla hade kommit ut.
Resultatet efter de första timmarna var en lång lista på namn samt en kniv och två pistoler som hade hittats på golvet.
Vem?
Någon anmärkte att den ena pistolen verkade vara lagad nyligen. Polisen gick därför runt hos vapensmederna i Stockholm för att höra sig för om någon av dem kände igen pistolerna.
Vapnet som avfyrades (Lrk 18551) var en så kallad halvpistol med 11 mm kaliber.
Vapensmeden Anders David Kaufmann erkände motvilligt att en av hans kunder hade lämnat in en av pistolerna för reparation. Jacob Johan Ankarström, hette den misstänkte.
På förmiddagen efter attentatet på operan arresterades Ankarström i sitt hem på Gamla Brogatan 21. Han erkände redan i första förhöret. Men han sa att ingen annan än han hade varit delaktig.
Kung Gustav III låg i sin säng med hovfolk och läkare runtom. Han hade ont, men läkarna antog att kungen skulle överleva. Kungen bad att attentatsmannen inte skulle straffas för hårt.
Varför?
"Kände du ingen ånger över ditt tilltag?"
"Nej, snarare en lättnad över att göra landet något gott."
Ankarström hade varit besviken på kungen sedan länge. Kungen hade enligt Ankarström misskött kriget mot Ryssland 1788–1790 och dessutom tvingat till sig mer makt vid riksdagen 1789. Ankarström hade också tidigare blivit arresterad för att ha sagt nedsättande saker om kungen i andras närvaro.
Hur?
Vad hade egentligen hänt på operascenen? Flera personer hade stått inom armlängds avstånd från Ankarström när han avfyrade pistolen.
Vi har två källtyper att utforska: läkarutlåtanden och vittnesmål. Försök, precis som polismästare Liljensparre, att rekonstruera attentatsögonblicket.
Läkarnas utlåtande när kungen fortfarande levde:
Skottet har gått in en knapp tum till vänster om ryggraden, näst över höften, sargat och genomborrat huden, rygg- och ländmusklerna, deras köttaktiga början samt något längre som man kan undersöka med fingret. Riktningen på såret är bakifrån framåt, från ryggraden något ut åt sidan till vänster, och uppifrån något lutande nedåt eftersom kungen vred kroppen snett åt höger.
Vittnesmålen nedtecknades i förhörsprotokollen. Bilden visar en planritning av det gamla operahuset. Det röda krysset markerar platsen där Gustav III sköts.
- Vilka skillnader ser du i vittnesmålen?
- Vad kan skillnaderna bero på?
- Vem/vilka verkar ha haft bäst möjlighet att se vad som faktiskt hände?
Ryttmästare Georg König
Jag stod på Konungens stora loge och talade med någon. Då small ett skott neder på teatern. Jag trodde först det var en smällare, men i det samma ropades att elden är lös. Och sedan att dörrarna skulle stängas. Ja, jag begav mig genast till stora dörren och ställde mig där. Innan jag kom till dörren hade ungefär tolv-fjorton maskerade kommit ut. Men sedan kom ingen ut.
Löjtnant Carl Mathias Wigelstierna
Jag stod nedanför scenen vid stora ingången. Därifrån hörde jag skottet och såg en rök från scenen. Det var så många människor att jag inte såg kungen. Strax efter skottet hörde jag flera ropa ”elden är lös” på en gång.
Löjtnant David Ludvig Lieven
Jag stod under scenen, ungefär åtta steg från det ställe där skottet avlossades. Men jag stod med ryggen mot så jag såg inte hur det gick till. När jag hörde skottet vände jag mig om. Jag märkte röken och gick dit. Där såg jag en stor kniv som en man tog upp från golvet. En liten pojke tog mig i armen och pekade på en man med svart mantel och rund hatt som gick förbi. ”Den var det som sköt”, sa pojken. Men då ropade människor överallt ”elden är lös”. Den maskerade mannen gömde sig bland de andra människorna.
Major Georg Gedda
Jag var utklädd till kvinna när jag kom. Klockan var nästan tolv. Vi var ett sällskap som kom till maskeraden. Vi gick omkring i salen då skottet avlossades vid scenen. Genast ropade någon ”elden är lös”. Samtidigt träffade jag kapten de Frese som sa att kungen var sårad. Jag skickade då genast ett bud hem efter min uniform. När jag var omklädd frågade jag vakterna om de sett något. En soldat berättade att han hade sett en lång maskerad man som tog något ur fickan som liknade en snusdosa.
Hovtrumpetaren Olof Örnberg
Då jag kom till maskeraden hade musiken redan börjat. Jag ställde mig därför på min plats i orkestern. Av en händelse såg jag att många människor var samlade på scenen. Jag trodde att de skulle sjunga. Men en av dem avlossade ett skott. Den personen släppte sedan pistolen. Flera personer ropade ”elden är lös”. Vi spelade vidare eftersom dirigenten inte hade hört eller sett något.
Betjänten Peter Fagerberg
I fredags kväll kom jag till operan för att titta på alla som var där. Vid klockan elva kom en man med svart mantel, vit mask och svart hatt. Efter ett tag kom tre män till. De talade tillsammans. Sedan kom ännu fler män. Jag såg senare att kungen kom in på scenen. Mannen som jag hade sett först tog fram något ur bröstfickan. Jag hörde ett skott. Det fattade eld i kläderna på kungen. I samma stund ropade någon ”elden är lös”. Den som hade avlossat skottet släppte pistolen. Jag såg också en kniv som föll på golvet.
Hovstallmästare Hans Henrik von Essen
Kungen och jag gick runt i salen ett varv. Sedan gick vi ut mot ingången. Vid ingången träffade vi kapten Pollet som kungen började tala med. Vi gick alla vidare in mot scenen. På scenen var det många människor. Det blev mycket trångt. Då hörde jag ett skott. Kungen ropade ”aj, jag har blivit skjuten i ryggen”. Jag hjälpte kungen till en bänk. Där såg jag att kungens kläder brann. Jag släckte elden med min hand.
Kapten Carl Fredrik Pollet
Jag var på väg från operan. Då mötte jag kungen vid ingången. Kungen frågade mig hur jag mådde och hur det var med min far. Kungen fortsatte gå framåt när han talade med mig. Det var många människor runt om oss. Därför gick jag efter kungen. Han vände sig om för att säga något. Plötsligt smällde ett skott. Kungen sa ”aj, jag är sårad” på franska. Jag ropade ”stäng dörrarna!” Jag såg inte den som sköt eftersom jag tittade på kungen hela tiden.
Jacob Johan Ankarström
Strax efter klockan tio kom greve Horn till mig. Vi klädde oss och gick till operan vid klockan halv tolv. Greve Ribbing kom till operan strax efter. Vi gick ett varv runt salen. Greve Horn och jag väntade sedan vid scenen. Kungen kom ut och gick till vänster om mig. Då gick jag upp bakom kungen och avlossade skottet. Jag släppte genast pistolen. Jag ville sticka kungen med kniven, men vågade inte. Jag släppte kniven. Och så gick jag framför kungen och ropade ”elden är lös”. Jag ville gå ut, men dörrarna var stängda. Då släppte jag min andra pistol vid ingången. Greve Horn och greve Ribbing ville inte tala med mig sedan.
Kapten Stjernblad
Jag var ungefär tio eller tolv steg från kungen. Det var en massa människor runt omkring. Kapten Engelbrekt och jag gick runt och pratade. Vi hörde skottet. Engelbrekt frågade om man fick skjuta på maskeraden. Jag svarade att det nog var en smällare.
Greve Claes Fredrik Horn
Jo, jag följde Ankarström till maskeraden. Klädd i den svarta slängkappa som Ankarström skaffat. Vi gick tillsammans ett par varv omkring salen. Såg Konungen i lilla logen. Gick åter ett varv tillsammans och skildes sedan åt. Jag stod säkert på tio alnars avstånd då skottet lossades.
Greve Adolph Ludvig Ribbing
Klockan var mot tolv då min kusin Kurck och jag följdes åt till operan. Vi hade just kommit då Kurck gick iväg för att dricka något. Jag såg att kungen kom in kort därpå och gick runt salen. Jag stod mest stilla. Två maskerade män talade med mig. Jag tror att det var Horn och Ankarström. Vi följdes inte åt. Jag såg kungen gå mot foajén. Och kort därpå hörde jag ett svagt skott på något avstånd ifrån mig. Folk skrek ”elden är lös” och ”kungen är sårad”. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Till slut gick jag fram men då var kungen bortförd.
Fundera
- Hur långt får man gå för att förändra samhället?
