Lektion

En siejdde ödeLektion

1600-1900

Sápmi

En samisk staty kallad siejdde, i sten.
Det ni ser på bilden kallas för en siejdde (sejte). Som du ser är stenen märkligt formad av naturen. Den är helig för samerna och förr kunde man lämna offergåvor för att få lycka med fisket och jakten. År 1900 stjäl två män den och befolkningen blir orolig, vad kommer nu hända med renarna när sejten inte längre står där?

Sejte och sjalljo

Om man går förbi en sejte i naturen, som kan vara både en mindre figur i sten eller trä, eller en klippa med ett speciellt utseende så lämnar man något värdefullt till den. Kanske ett mynt eller en snus.

Sejten som finns på bilden stod förr i tiden vid en sjalljo. En sjalljo är en boplats eller en lägerplats. Sjalljon hette Sieberbuollda och här mjölkades också renarna om sommaren.

Den har stått som en oförstörbart symbol inför tidernas och naturens förändring och varje sommar restes kåtorna vid vallen invid Sieberbuollda med utsikten över sejten som stod på säker grund.

??

De tar Sejten

Sejten förs bort

Min far Mattias Kuoljok berättade för oss om sejten vid Sieberbuollda. Själv var han för ung för att minnas det som hände på 1800-talets slut men han hade hört historierna berättas av sina föräldrar. De hade slagit läger vid mjölkningsvallen vid Sieberjåhkå. I slutet av sommaren hände det som man fruktat, sejten fördes bort. Erik von Rosen kom på besök och hade två bärare med sig. Alla var samlade runt stenen en sista gång. Karlarna och framförallt bärarna tyckte att sejten var tung. Men farmor som också ville känna hur tung stenen var kunde med lätthet lyfta den, har hon berättat för far. De i lägret boende hade naturligtvis protesterat och på alla sätt försökt förhindra bortförandet men det hjälpte inte. Kristna människor skulle inte ha hedniska symboler.

Sejten fördes bort av greve Eric von Rosen och hans vän greve Henric Horn af Åminne som var på resa i Lappland år 1900. Deras mål med resan var bland annat att ta med sejter hem.

Sejtens resa

Von Rosen tog med sig sejten till sitt gods Rockelstad. Tydligen var bortförandet något som gnagt grevens samvete och därför ville han lämna tillbaka sejten till sin vanliga plats. En hedervärd tanke efter så många år. Under 40-talet tog greve von Rosen kontakt med min far och meddelade att han vill lämna tillbaka sejten. Han kände sig gammal och ville rätta till historien om sejten. Far och Ernst Manker åkte då tillsammans i detta uppdrag till Rockelstad.

Grevens egentliga avsikt var att ställa sejten på samma plats varifrån han en gång tagit den. Min far tyckte inte det var klokt, för det kunde tänkas att någon annan skulle ta den. Sommarbeteslandet där sejten stått, där min far vuxit upp, hade han fått lämna efter myndighetstryck. De som nu använde sig av dessa marker hade nog inte samma känsla för den historiska platsen. Far berättade för oss att det kändes svårt att lämna sejten, men just då fanns ingen annan lösning än att tills vidare låta den stå på Nordiska museet i Stockholm.

Greven bjöd på middag och vid fars sittplats hade det placerats en silverbägare som far kände igen på den beskrivning han hört. Han såg sin fars inristade bomärke och förstod att det var familjens silverbägare, som greven på ett, inte så trevligt sätt, tagit med sig hem. Numera finns bägaren i museets silversamling. Greven visade också en sejte, som var placerad på en kulle i parken under vilken hans tama björn var begravd. Den sejten hade von Rosen tagit på en annan offerplats. Också den sejten borde återkomma till sin altarkulle. Så har von Rosen skrivit i sina handlingar men ännu har inget hänt.

Ájtte

När planerna på Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum började ta form, framstod möjligheterna att ta hem sejten till samiskt område till trakter varifrån den kommit. När den inte kunde ställas på sin gamla plats var det naturligt att den placerades på museet. Som ledamot av styrelsen och samiska nämnden för Ájtte museum har jag i många år kämpat för att sejten från Sieberbuollda skulle få sin ordinarie plats på museet. Vi är nu glada att, efter hundra år, ha fått förfädernas sejte tillbaka till Sápmi. Den skall finnas på Ájtte så att kommande generationer kan beskåda den och lära känna historien om hur den hamnade på museet.

Diskutera

Publicerad:

Uppdaterad: