Lektion

Åk 4-6

Silverhunger vid gränsenLektion

Varför möttes danskar och svenskar vid Silbojokk?

1600-tal

Silbojokk, Norrbotten

Foto av vy över Nasafjäll
Bild av vy mot Nasafjäll. På Pitesamiska, även kallat Arjeplogssamiska, kallas platsen Násavárre eller Silbbanássja. Foto: Maria Söderberg
År 1634 hittade samen Peder Olofsson en svartblänkande sten vid Nasafjäll. Stenen glänste på ett märkligt sätt när han skrapade på den.

En svartblänkande sten

Stenen som Peder Olofsson hade hittat innehöll silver. Peder kontaktade diamantletaren och pärlfiskaren Jöns Persson från Piteå. Tillsammans skickade de stenen till Stockholm för att den skulle undersökas. Peder och Jöns fick varsin gård och jordbruksmark i belöning för fyndet. En silvergruva startades upp och samhället Silbojokk växte fram på platsen.

Arkeologiskt detektivarbete

På 1980-talet undersökte arkeologer området där samhället med gruvan hade funnits under 1600-talet. Klicka på bilden och undersök några av de föremål som har hittats på platsen.

Nasafjäll. Foto:
Foto av järnföremål som liknar en slägga

Järnföremål

På platsen hittades järnverktyg och andra föremål av metall. Människor har hållit på med gruvdrift länge i Sverige, åtminstone sedan 1200-talet men troligen tidigare än så. Gruvorna drevs av bergslag och de hamrade ut järn- och kopparmalm ur berget. Varje bergslag ägde andelar i gruvdriften men malmen som de fick fram fick de inte äga. Den ägdes av kungen. Några av de äldsta kända gruvorna i Sverige var Falu koppargruva, Norbergs järngruva, Sala och Lövåsens silvergruvor. Malmen var viktig för svenska staten. 80 % av Sveriges exportinkomster på 1600-talet kom från järn och koppar.

Foto: Eva Vedin. Föremålsnummer: 502724

Foto av delar av kritpipor

Pipor

På platsen har arkeologer hittat massor av delar av pipor. Under 1500-talet spred sig tobak till Europa. Tobaken röktes i pipor av vit lera. Piporna var ömtåliga och höll bara för användning några gånger. Först tillverkades piporna i England, men kungen i England förbjöd rökning år 1603. Då flyttade tillverkningen till Nederländerna. Den vita kritleran hämtades från England, Belgien och Tyskland. På 1660-talet började man tillverka kritpipor i Sverige, men Sverige fortsatte ändå att importera de flesta piporna.

Foto: Christer Åhlin. Föremålsnummer: 519677

Foto av trumhammare

Trumhammare

Den här hammaren är gjord av ben från ren och har troligen använts till en spåtrumma. Renen var ett viktigt djur för samer. Men de flesta samerna levde inte på renskötsel. För de flesta var jakt och fiske viktigast för överlevnad. Vildrenar jagades och gav renskinn som samerna använde till kläder. Horn och ben användes till redskap, konsthantverk och religiösa föremål som spåtrummor och trumhammare. Alla delar av renen togs till vara. En del renar tämjdes och användes som draghjälp, för att ge mjölk till barnen och som lockbete när vildrenar jagades. På 1600-talet började fler samer att ägna sig åt renskötsel och att ha tama renar i större hjordar. Men de flesta samer var inte renskötare, precis som nu.

Foto: Christer Åhlin. Föremålsnummer: 491232

Foto av delar av en keramikskål glaserad i rödbruna och vita färger

Skärvor av krukor och skålar

Krukskärvor är vanliga fynd vid arkeologiska utgrävningar. För arkeologer är keramik spännande eftersom leran, mönstren och glasyren ser olika ut beroende på varifrån de kommer. Genom att undersöka keramik går det att få reda på var människor har köpt och sålt varor och vilka som har mötts genom handeln. Vid Nasafjäll har arkeologerna hittat keramik av rödlera som är tillverkad i södra Sverige, glaserad keramik med mönster i olika färger från Belgien, och blåvitt porslin från Nederländerna.

Foto: Christer Åhlin. Föremålsnummer: 515144

Foto av gruvhål vid Nasafjäll

Gruvhål

På Nasafjäll hittade arkeologer flera hål i berget. Silverfynden hittades uppe på fjället. Det är spår efter de tyska gruvarbetare, bergsmän, som arbetade där en tid på 1600-talet. Oftast brukade bergsmännen bryta malm genom att elda på berget. Men eftersom det var svårt att få tag på ved uppe på ett kalt fjäll utan träd började de istället spränga med krut. Det blev ett tiotal hål i berget.

Foto: Skogsfrun/Wikimedia commons.

Foto: Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet.

Fundera

  • Vad är det för saker?
  • Vad kan sakerna avslöja om vilka som varit på platsen?
  • Vad tror du har hänt där?

Gränsmötet 1638

Sverige var ett land som växte snabbt och landets gränser förändrades ofta. På 1600-talet var gränsen i fjällen inte tydligt uppritad på någon karta. När silvret på Nasafjäll hittades, menade både Danmark och Sverige att fyndet låg på deras mark.

Norge tillhörde nämligen Danmark under den här perioden. Danska regeringen sa att silverfyndet var deras, men Sveriges regering menade att gruvan låg på den svenska sidan. Länderna beslutade därför om ett gränsmöte vid Nasafjäll för att förhandla. Den svenska regeringen var beredd på att tvisten om silvergruvan skulle kunna leda till krig.

Mötet hölls i början av juli 1638. Innan de reste fick de svenska mötesdeltagarna instruktioner av riksrådet att de skulle be samer att vittna för att vinna tvisten.

Svenskarna var oroliga för att danskarna också skulle vända sig till samer. Därför försökte Sverige muta samerna i området så att de skulle hjälpa till i uppgörelsen. Mötesdeltagarna ville göra ett gott intryck hos samerna för att de skulle känna att gruvan var någonting som var bra för dem. Svenskarna förstod att samernas vittnesmål om var gränsen gick skulle avgöra silvergruvans framtid.

Drygt 20 samer följde med de svenska mötesdeltagarna till gränsförhandlingen. Det var personer som väl kände till var gränsen gick. De skulle höras som vittnen. Under mötet bjöds på mängder av mat, dryck och tobak. En inköpsräkning visar att mötesdeltagarna fick rikligt med mat och dryck – 43 flaskor spanskt vin, 225 kannor brännvin, 20 kilo tobak och 600 tobakspipor togs med till mötet.

När vinet var drucket och tobaken var slut hade nästan alla från den samiska gruppen vittnat för svenskarna. Berget och silvret räknades nu till Sverige.

En global hunger

Den svenska statens intresse för silverfyndet i Sápmi kan förstås utifrån ett globalt intresse för silver. Den starkaste drivkraften i kolonisationen av Lappland var silver, även om jakten på järn, koppar, bergkristall, pärlor och skinn också bidrog till utnyttjandet av fjällmarkerna.

I kartan finns information om fyra platser där silvret har varit viktigt.

Bild av ett porträtt av Drottning Kristina, målat av David Beck.

Silver

Till drottning Kristinas kröning 1650 fick hon en tron av silver. Silvret kan ha kommit från Sydamerika. Silvertronen var drottning Kristinas kanske främsta härskarsymbol. Drottning Kristina, Gustav II Adolf, drottning Hedvig-Eleonora och sonen Karl XI kröntes eller gifte sig i silverkläder med silverspets och silvervärjor. Valet av silver var inte slumpartat utan högsta mode i 1600-talets Europa. Bilden föreställer drottning Kristina, målad av David Beck. Foto: Livrustkammaren/SHM.

Foto av vy över staden Potosi

Potosi, Peru (nuvarande Bolivia)

1545 fick spanjorerna kännedom om att det fanns silver i Potosí i Peru (nuvarande Bolivia). Urinvånarna hade brutit silver där länge men i liten skala. Så det fanns gott om silver. I gruvorna i Potosí bröts det mesta av världens silver under 1600-talet. Potosí förvandlades snabbt till en av världens största städer med ca 200 000 invånare. De flesta som bodde i staden var urinvånare som tvingades att arbeta i gruvorna som slavar. Gruvarbetet var farligt. För att få ut silvret ur malmen användes kvicksilver. Det var giftigt och ibland dödligt. Forskare tror att nära 8 miljoner människor dog under de 300 år som Spanien bearbetade gruvorna. Foto: Gerd Breitenbach/Wikimedia commons.

Foto av gruvhål vid Nasafjäll

Nasafjäll, Silvergruvan

Då Nasafjälls silver upptäcktes 1634 drömde människor i Sverige om ett svenskt Potosí. Förhoppningarna på den nya fyndigheten blev stora, vilket innebar omfattande utnyttjande av naturresurser i Lapplands fjälltrakter. Fyndigheten i Nasafjäll var så viktig att Sveriges regering snabbt ville bestämma var gränsen mellan Sverige och Danmark/Norge gick. På den dansk/norska sidan av gränsen hade Danmark/Norge redan börjat bryta silvermalm, i Kongsberg. 1635 var gruvdriften i Nasafjäll igång och bruket Silbojokk grundades. Bruket fick namnet Silverbäcken, vilket kom att bli Silbbajåkhå på samiska. Foto: Skogsfrun/Wikimedia commons.

Foto av vy över staden Palos de la Frontera

Spanien och kolonierna

1492 skickade det spanska kungahuset ut Columbus över det okända Atlanten för att hitta sjövägen till Asien. En sådan sjöväg skulle göra det möjligt att åka runt Osmanska riket och den övriga muslimska världen som kontrollerade landvägarna från östra medelhavet till Asien. Portugisen Vasco da Gama hade samma mål i sikte att och 1498 fann han sjövägen runt Afrika. Men Columbus västliga sjöväg ledde inte till Asien och Indien utan till Karibien. Columbus resa blev starten på spansk kolonisation av Sydamerika i början av 1500-talet. Det ledde till att Spanien upptäckte och började handla med värdefulla metaller som guld och silver. Foto: MiguelAngel/Wikimedia commons.

Fundera

  • För vilka var silvret viktigt?
  • Var i världen bröts silver?
  • Vilka tjänade på silverhandeln?
Logotyp Historiska museet

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Historiska museet

Bildkällor: Om inget annat anges kommer bilderna från Historiska museet (CC BY)

För lärare

Den här lektionen handlar om globalisering, kulturmöten och nationsgränser. Genom materialet får elever närma sig stormaktstiden från ett globalt perspektiv.