Människorna ansåg att det var Gud som låg bakom allt som hände på jorden. Den katolska kyrkan är avskild från nationella stater och fungerar därmed som en egen organisation, med biskopen i Rom som ledare och Guds ställföreträdare på jorden. Biskopen av Rom omnämns ofta mer familjärt som "Påven".

Människorna levde i en föreställningsvärld som vi kan ha svårt att förstå idag. Kyrkans lära hade ett starkt inflytande på samhället och kyrkans syn på världen formade människornas liv och sätt att tänka. Kyrkans lära gick ut på att jorden endast utgjorde ett förspel till det kommande eviga livet efter döden och att tron på Kristus var vägen till räddning. Hade man varit en from människa och levt efter kyrkans regler fick man leva för evigt i paradiset, men hade man syndat riskerade man att hamna i helvetet.

Om man ändå hade syndat fick man vända sig till kyrkan för att få botgöring. Ett sätt att visa sin fromhet och säkra en plats i paradiset efter döden var därför att skänka gåvor och mark till kyrkor och kloster. Detta gjorde såväl kungar, adel och köpmän som vanliga bönder.

Resans syfte är att söka efter Gud eller annan helighet. Redan under medeltiden användes särskilda vägar för pilgrimsfärderna och pilgrimen reste framförallt till fots eller till häst. Vägarna kallades pilgrimsleder. Lederna knöt samman olika heliga platser med hemorten. Många vägar används än idag.

Under medeltiden vet vi att många människor genomförde en längre pilgrimsresa någon gång under sin livstid. För att få genomföra en pilgrimsresa behövdes då ett pilgrimspass. Passet fick pilgrimen från den lokale prästen. Syftet med passet var att det kunde användas som bevis på att personen var en äkta pilgrim och inte en allmän lösdrivare som gick omkring utan tillstånd. Lösdriveri var nämligen inte tillåtet under den här tiden.

De viktigaste pilgrimsmålen inom kristendomen var och är Jerusalem, Rom samt Santiago de Compostela som ligger i Spanien. Det finns många pilgrimsvägar som leder fram till dessa ställen genom Europa. I Norden var det viktigaste målet Nidarosdomen i Trondheim. Där fanns Olav den helige begraven. Olav, eller Olof, var från början en hednisk viking som levde på 1000-talet och som genomförde många vikingatåg.

Han sägs därefter ha låtit kristna sig och efter att han blivit kung i Norge sägs han ha kristnat hela landet. Efter sin död helgonförklarades Olav och han blev snabbt ett av de mest populära helgonen i Norden. Olav var även skyddshelgon för de resande på Östersjön.

När pilgrimen kom fram till den heliga plats som var resans mål kunde denne köpa ett så kallat pilgrimsmärke. Märket var en sorts souvenir och kunde visas upp som bevis för att pilgrimen genomfört sin resa. Märket och passet kunde också hjälpa pilgrimen under resan. Varje god kristen förväntades ge en förbipasserande pilgrim hjälp och stöd, som till exempel mat eller sovplats för natten.