Lektion

Åk 4-6

Jätteben och allehanda runstenarLektion

Vad ville Karl XI göra med jätteben och runstenar?

1676

Sverige

En teckning på en skelettdel samt en gammal text som handlar om jätteben.
Detalj ur Per Arvid Säves reseanteckningar med en notering om ett så kallat jätteben. 1862.
Under 1600-talet blev Sverige en stormakt. Men andra länder var inte så imponerade. De tyckte att Sverige var ociviliserat. Var det därför som Karl XI ville hitta runstenar och ben från jättar?

En man med ett kungligt uppdrag

Johan Hadorph var akademisekreterare vid Uppsala universitet. Han tyckte att fornminnen borde bevaras och dokumenteras. Fornminnen är gamla saker som bär spår av människor och deras aktiviteter. Johan Hadorph gick till universitetskanslern Magnus Gabriel de la Gardie och berättade vad han tyckte. Rikskanslern blev övertygad. Han såg till att det kom en lag om fornminnen och deras bevarande.

Johan Hadorph och professor Olof Verelius utnämndes till riksantikvarier. De skulle se till att det kom in information kring fornminnen. För att kunna resa och för att få så mycket hjälp som möjligt fick Johan Hadorph ett dokument med kungens namn.

Bild: Johan Hadorph. Okänd konstnär, ca 1670. Nationalmuseum (Public Domain).

Vad säger kungens dokument?

Bilden visar ett dokument från år 1676. Dokumentet är ett respass, alltså ett pass för att få resa. Respasset gav Johan Hadorph tillåtelse att resa i Sverige. I respasset finns också instruktioner från kungen, Karl XI.

På 1600-talet fick människor i Sverige inte resa fritt som de ville. Även om de bara skulle åka inom landet behövde de ett respass. Den som inte hade ett respass kunde bli anklagad för att vara lösdrivare eller spion. En lösdrivare var en person utan fast arbete eller bostad.

Överst i respasset finns en lång text som är undertecknad av kung Karl XI. Det var meningen att de människor som Johan Hadorph råkade möta på sin resa skulle läsa vad som stod där, som ett slags brev från kungen. I passet står också att människorna som bodde på de platser Johan Hadorph besökte måste hjälpa honom med hans uppdrag. De skulle berätta vad de visste om fornminnen i trakten och visa honom var de fanns.

Längst ner i dokumentet finns en lista över vilka slags fornminnen Johan Hadorph letade efter. Samma lista skickades också till mäktiga personer, som landshövdingar och biskopar. De skulle se till att informationen spreds vidare, till exempel genom att prästerna läste upp listan i kyrkan när det var gudstjänst. På så vis kunde fler människor hjälpa till att hitta fornminnen.

Titta närmare på listan över fornminnen som finns längst ner i dokumentet. Klicka på siffrorna på bilden. Du får då först höra texten som den står skriven i listan. Därefter hör du en förklaring till vad det var för fornminne som Johan Hadorph förväntades leta efter.

Ett gammalt dokument.

Visst har jättar funnits?

Den märkligaste punkten för oss idag, är sannolikt den som rör jättar. Vad handlade det om? Se på filmen för att lära dig mer.

Varför var jätteben och runstenar intressanta?

Under 1600-talet hade Sverige vuxit till en stormakt. Landet hade haft framgångar i krig och erövrat landområden runt Östersjön. Sverige var en makt att räkna med.

Men så hade det inte alltid varit. Fram till nyligen hade Sverige varit ett obetydligt litet rike långt uppe i norr som ingen visste något om. Hörde Sverige verkligen hemma bland de mäktigaste? De andra europeiska stormakterna kunde peka på sin långa historia, på litteratur och konst som var hundratals år gammal. Vad hade Sverige att visa upp?

Hur andra länder såg på Sverige var viktigt. Ett sätt att få respekt var att hitta bevis för att Sverige hade en minst lika lång historia som länderna på kontinenten. Och det fick inte vara vilken historia som helst. Omvärlden skulle få se att redan svenskarnas förfäder hade varit mäktiga och framgångsrika. Under 1600-talet hade Sverige haft en stor roll i händelserna i Europa. De svenska makthavarna ville visa att det inte bara var en tillfällighet.

Vetenskapsmännen började leta i de historiska källorna efter spår. De läste Bibeln och historier från antiken. Kunde inte en del av berättelserna egentligen handla om Sverige? Var det inte i själva verket så att svenskarnas förfäder hade spridit sin kultur till andra länder? Var det kanske så att det som andra länder skröt om egentligen kom från Sverige?
Men det behövdes bevis på att det vetenskapsmännen påstod var sant. Ett gammalt och ärorikt rike måste ha lämnat spår efter sig. Nu gällde det att samla in information om allt som gick att hitta runt om i landet och som berättade om den forna storhetstiden.

Några personer arbetade särskilt med att hitta och beskriva fornminnen. De kallades antikvarier och en av dem var Johan Hadorph. Antikvarierna ville också se till att fornminnena inte blev förstörda. År 1666 fick vi en lag i Sverige som skyddade fornminnen. Det är en av de första fornminneslagarna i världen.

På 1600-talet fick människor ofta veta vad kungen hade bestämt genom att prästen läste upp nya lagar och beslut i kyrkan. Bestämmelserna kunde också sättas upp på väggen i kyrkan, som på en anslagstavla. Flera gånger skickade kungen ut meddelanden med instruktioner om att alla skulle berätta om fornminnen som de kände till. Prästerna fick i uppgift att samla in uppgifterna och skicka till Johan Hadorph och de andra antikvarierna. Det var alltså inte bara Johan Hadorph som skulle följa instruktionerna som står i hans pass. Det här var ett uppdrag för alla som bodde i Sverige.

Fundera

  • Vad skulle du vilja att människor i framtiden skulle få veta om hur det är att leva i Sverige idag?
  • Vem bestämmer vad som ska berättas om det som har hänt förr?
Logotyp Riksantikvarieämbetet

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Riksantikvarieämbetet