Lektion

Åk 4-6

Sandaskatten från MoraLektion

Vad kan en samling mynt och smycken berätta om vikingatiden?

900-1000-tal

Mora, dalarna

Närbild av smycken och mynt ur Sandaskatten.
Några smycken och mynt ur Sandaskatten. Foto: Anna Lögdqvist, Dalarnas museum (CC BY)
En valborgsmässoafton i Mora var några barn ute och grävde i jorden. De hittade en samling mynt, som visade sig vara del av en skatt från vikingatiden. Skatten innehöll silverföremål från många länder.

Så hittades Sandaskatten

På valborgsmässoafton 1977 hittade ett gäng skolbarn en vikingatida silverskatt. Ur en jordhög stack några trasiga mynt fram. Barnen tog mynten och visade för sina föräldrar, men föräldrarna trodde det var skräp. Då tog barnen mynten till ett museum. På museet fick de veta att mynten var från vikingatiden.

En arkeolog fortsatte gräva i marken vid den jordhög där barnen hittade mynten. Till slut hade arkeologen hittat massor av mynt från många olika länder.

Idag finns skatten på Dalarnas museum. Barnen som hittade den fick hittelön för sin upptäckt.

Fakta om Sandaskatten

Om du vill veta detaljer om skatten, så kan du läsa här.

Skatten består av 1 313 mynt från olika länder och 342 gram smyckesilver. Smyckesilvret är bland annat ett halsband, en tandpetare och en örslev. Hela skatten väger 1 730 gram. Skatten var inslagen i textil och näver när den hittades.

Bild av mynt och smycken som ingick i Sandaskatten.
Foto: Anna Lögdqvist. Dalarnas museum (CC BY)

Varifrån kom mynten?

  • Tyskland (1 153 st)
  • England (101 st)
  • Danmark (32 st)
  • Skandinavien (12 st, kopior av engelska mynt)
  • Italien (2 st)
  • Arabien (1 st)
  • Irland (1 st)
  • Sverige (1 st)
  • Ungern (1 st)
  • Okänt: 9 st blanka, släta mynt som inte gått att bestämma tillverkningsort för.

Var hittades skatten?

I Mora, i Dalarna.

När hittades den?

År 1977.

Var finns skatten nu?

På Dalarnas museum i Falun.

Halsband med hängen

Arkeologen hittade mer än bara mynt i jordhögen. Där fanns flera halsband, armband och en fingerring.

Ett av halsbanden i skatten hade ett speciellt hänge. Hänget såg ut som en liten rund ask. I asken skulle det ha funnits något som skulle ge ägaren lycka och skydd mot elaka väsen. På halsbandet hängde också en tandpetare och en örslev. En örslev var till för att göra rent öronen.

Foto: Anna Lögdqvist Dalarnas museum (CC BY)

De smutsiga vikingarna

Vad kan en sådan här skatt berätta för oss idag? Till exempel att vikingatidens människor i Dalarna på olika sätt har haft kontakt med andra delar av världen. Människor från andra länder som mötte vikingar har beskrivit det i olika skrifter. Den arabiske författaren och resenären Ibn Fadlan skrev till exempel om deras hygien.

Den här filmen är en dramatisering av Ibn Fadlans berättelser om vikingarnas hygien.

De rena vikingarna

Men det finns andra bevarade texter som berättar om hur stiliga och renliga vikingarna var. I den här filmen berättar en kvinna från det brittiska området vad hon tyckte om vikingarna. Historien är påhittad men grundar sig på verkliga berättelser.

Så tvättade sig en viking

Det finns många beskrivningar om hur vikingarna tvättade sig. Vikingarna var noga med sitt utseende och kammade och flätade både sitt hår och sitt skägg.

I England tyckte många att vikingarna var renliga eftersom de tvättade sig varje lördag. Ordet lördag kommer från vikingarnas ord ”laugardagur” eller lögardag, som betyder just tvättdag. Det var inte så vanligt att människorna i England tvättade sig alls under den här tiden, eftersom rent vatten var en lyx som få hade tillgång till.

Andra tyckte att vikingarna var smutsiga och äckliga. Ibn Fadlan, som var en känd resenär och författare på den här tiden, har beskrivit de vikingar han mötte vid floden Volga som ”Allahs smutsigaste varelser”. Han tyckte så eftersom vikingarna tvättade och snöt sig i samma vatten. Själv var han muslim och van att tvätta sig i rent vatten fem gånger om dagen inför bön.

I skatten från Mora fanns några saker som användes av sin ägare för att hålla en god hygien. En tandpetare användes istället för tandborste. Tandpetaren användes också för att göra rent naglarna.

Tandpetare av metall som hänger i en kedja.
Tandpetaren som hängde på halsbandet.

En örslev användes för att hålla rent i öronen, en slags vikingatida tops helt enkelt.

Örsleven är en pinne av metall som är rundad i ena änden. I andra änden finns en trasig ring.
Örsleven som hängde på halsbandet.

Fundera

  • Varför tyckte den arbabiske författaren och resenären Ibn Fadlan att vikingarna var så äckliga?
  • Varför tyckte de brittiska kvinnorna att vikingarna var så stiliga?
  • Fundera på varför den arabiske mannen och den brittiska kvinnas upplevelse av vikingarna är så olika. Hur tror du att du hade tänkt om du mötte en viking?

Varifrån kom mynten?

Under vikingatiden reste många vikingar till länder långt bort för att sälja och köpa varor. Mynten användes inte på samma sätt som pengar används idag. Vikingarna använde istället myntens vikt för att bestämma hur mycket de betalade eller tog betalt för en vara. Det är därför vanligt att arkeologer hittar små vågar och tyngder i vikingatida gravar.

Mynten som hittades i skatten i Mora berättar om de kontakter människorna hade under vikingatiden. Mynten kommer från Tyskland, England, Danmark, Italien, Arabien, Irland, Ungern och Sverige.

Klicka på områdena för att se vilka mynt som kom därifrån.

De mynt som hittas i vikingatida skatter är ofta sönderklippta i mindre delar. Små delar av mynt behövdes när vikingen ville köpa eller sälja något billigt.

Myntet på bilden är en del av ett arabiskt mynt. Foto: Ekonomiska museet/SHM.

Barnen som hittade skatten

Vet du vad du ska göra om hittar något som verkar väldigt gammalt? Läs tidningsartikeln om barnen som hittade Sandaskatten och vad de gjorde sen.

Ur Dalarnas tidningar den 30 april 2012

Bild av pojkarna som hittade Sandaskatten, ur en tidningsartikel från 2012

"– Det är varje barns dröm att hitta en skatt. Sanda-skatten har präglat
hela mitt liv, säger Jan Norell.

Åtta killar var med och grävde upp Sandaskatten i Mora Noret för 35
år sedan. Men Peter "Ålen" Johansson, Gunnar Smitz, och Jan Norell
var allra först på plats. Det blev en oförglömlig Valborgsmässoafton för tonårspojkarna Peter, Jan och Gunnar år 1977. De skulle smälla smällare och titta på majbrasan nere vid Sandas båthamn i Mora Noret. På vägen ned sprang dem förbi jordhögen som fanns kvar efter att kommunen hade grävt för att göra en dagvattenledning.
– Jag sparkade till sandhögen och ut rullade ett mynt. Vi fortsatte att gräva med händerna och hittade flera mynt, säger Jan Norell.

De visade föräldrarna vad de hittat. Men de fick bara höra att det var vanligt skrot. Men det var roligt att leka i sandgropen och fler pojkar anslöt sig dagarna som följde för att gräva efter alla spännande föremål. Till slut var det en pojkgrupp på åtta nyfikna "skattletare" som ivrigt letade efter gömda saker i sanden.
– Jag visste direkt att det var en skatt. Vi pojkar kontaktade själva Zornmuseet och de nappade direkt på vad vi hittat, säger Jan Norell.

Fortsatta utgrävningar vid fyndplatsen bedrevs sedan av Riksantikvarieämbetet.

De åtta pojkarna inklusive Peter "Ålen" Johansson, Jan Norell och Gunnar Smitz belönades med hittelön för sitt fynd av Dalarnas museum. De fick 12 000 kronor att dela på, vilket var detsamma som silvervärdet av skatten och varsitt halsbandssmycke föreställande Tors hammare.
– Jag sparade min hittelön och köpte förlovningsringar till mig och min fru flera år senare, säger Peter "Ålen" Johansson."

"I dag finns Sandaskatten bevarad på Dalarnas museum."

Laila Butler, Dalarnas tidningar (artikeln är förkortad)

Dalarnas museums logotyp

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Dalarnas museum

För lärare

Den här lektionen handlar om vad vi kan lära oss om livet på vikingatiden genom ett skattfynd som gjordes av några barn på 1970-talet. Vi diskuterar vad man ska göra om man hittar ett fornfynd idag.