Brandsyn
(Ledare i tidningen Arbetet, 29 januari 1889. Texten är förkortad.)
I Dagens Nyheter läser jag följande:
”Äfven Oskarshamns tändsticksfabrik väntas, enligt Oskarshamnsposten, inom kort komma att upphöra med sin verksamhet af brist på sysselsättning, hvarigenom att ej obetydligt antal personer äfven där går miste om en välbehöflig arbetsförtjenst. Då denna fabrik ej tillhör det engelska bolag som eger fabrikerna i Ystad, Vexiö och Kalmar utan eges af svenskar, är det tydligt att den rådande krisen berör hela tändsticksindustrin i vårt land och ej blott inskränker sig till det engelskt-svenska bolaget, såsom man från vissa håll sökt göra troligt. En af de bidragande orsakerna till den inträdda kraschen torde sökas i den mängd fabriker som med svenksa föreståndare inrättats i Japan och Kina – förut goda afsättningsorter för svenska tändstickor. Dessa fabriker förse numera ej blott östra Asien med tändstickor utan kunna äfven, till följd af den måga aflöning de kinesiska arbetarne nöja sig med, upptaga konkurrensen på den europeiska marknaden och den med sådan fördel, att den s.k. kista innehållande tändstickor från dessa fabriker lär kunna säljas i Hamburg 25 kr. billigare än ett motsvarande parti svenska.”
Härom är just intet annat att säga, än att man tycks ha bytt om förklaringsgrund och ursäkt för den plötsliga stansningen. Först var det dockarbetarstrejken, som fått skuld för så mycket, nu är det – kineserna.
För övrigt är det klart, att en verklig fara hotar från Kina. Här ser man dock, att socialisterna ha rätt, då de lära, att arbetslönen sjunker ned till den minsta möjliga underhållskostnaden för arbetarne. Kinesen kan på grund af sina inskränkta behof och andra rent fysiska egenskaper lefva betydligt billigare än den europeiske och amerikanske arbetaren, jag billigare till och med än negern och därför skyndar sig kapitalet att draga in honom i den internationella arbetsmarknaden, där han skall komma att spela en ödesdiger, låt oss säga revolutionär roll genom att uttränga den hvita arbetskraften. Han har redan hunnit utveckla sin ekonomiska kraft i detta afseende under den korta med våldsamma emigrationen öfver Stilla hafvet till Amerika. Men den vägen skulle han dock icke kunna komma. Den kinesiska invandringen till Amerika blef genast undertryckt genom statens ingripande, så snart kinesens egenskaper hunnit visa sig. Orsaken är lätt att gissa. Det skedde ingalunda af hänsyn till de amerikanska arbetarne utan på grund af den hotande ruinen för de kapitalister, som icke skulle kunna konkurrera med de andra. Den gången räddades sålunda den civiliserade arbetareverlden genom kapitalistintresset själft.
Men när berget icke kom till Muhammed, så kunde Muhammed gå till berget. Så billig ställer sig Kinas arbetskraft, att kapitalet börjar bege sig till ort och ställe med sitt tillbehör. Däraf det starka kapitalistintresset i Frankrike, England och Ryssland för kinesiska järnvägsfrågan. Länge nog strandade alla järnvägsprojekt genom det himmelska riket på den mäktiga traditionen bland kineserna, och utan järnvägar kunde kapitalet icke börja sin utplundring. Men tack vare franska och engelska kanoner i söder och ryska kosacker i norr och vester, lät Kina sin motvilja för järnvägar så småningom vika, och nu är isen bruten, och den kapitalistiska floden kan byta in öfver landet. Det torde därför ligga sanning i ofvanstående uppgift om svensk tändsticksfabrikation i Kina. Och då kan man sluta till en ljuflig framtid för vårt tändsticksproletariat.
