Rättsskipningen i Sverige på 1600-talet kan för en modern människa verka brutal och fruktansvärd. Tortyr var accepterat och vissa brott straffades med dödsstraff i olika former. För de grövsta brotten kunde domarna utmäta både avrättning och styckning av liket, till exempel.

Det finns några aspekter som är viktiga att veta om detta.

Inslagen av tortyr i förhören var vanliga. Det var ett samhälle där stryk gjorde ett barn gott och våld kunde ge de resultat man ville ha. Våld var ett accepterat sätt att lösa problem. Det föll väldigt få in att tortyr kunde ge falska svar.

Anledningen till de drakoniska domsluten var att Karl IX:s lagkommission inte hade hunnit gå igenom straffrätten när kungen ville att lagboken skulle vara klar i början av 1600-talet. Karl IX menade då att man - fram till dess att kommissionen blev klar - skulle använda sig av Bibeln vid rättsskipning.

Straffrätten i Moseböckerna är hård. Många brott ger dödsstraff och evig förbannelse. Till detta hör att det svenska samhället helt hade en kristen syn på världens ordning. Ett brottsling angrep, menade man, inte bara den som utsattes för brottet utan hela samhället - och därigenom Gud.

Därtill ansåg man att samhällets underlåtelse att straffa en brottsling skulle slå tillbaka mot samhället. Gud skulle bli vred på befolkningen om inte brottslingen straffades.

Det är långt ifrån att allt som enligt Bibeln skulle ge dödsstraff verkligen gav det. I många fall var domsluten hårda, men brottslingen kunde köpa sig fri från straff eller bli benådad. Den anklagade kunde också går fri om tolv män på ed förklarade att hen inte hade utfört brottet.

Det fanns däremot tillfällen då ingen nåd kunde väntas. En brottsling som gjort sig skyldig till brott mot regenten eller religionen straffades nästan uteslutande med lagens strängaste straff. Därför var det rimligt att Hans Grefft blev bränd på bål.