En misslyckad terrorist och hans bombLärarhandledning

Rättsskipningen i Sverige på 1600-talet kan för en modern människa verka brutal och fruktansvärd. Tortyr var accepterat och vissa brott straffades med dödsstraff i olika former. För de grövsta brotten kunde domarna utmäta både avrättning och styckning av liket, till exempel.

Det finns några aspekter som är viktiga att veta om detta.

Inslagen av tortyr i förhören var vanliga. Det var ett samhälle där stryk gjorde ett barn gott och våld kunde ge de resultat man ville ha. Våld var ett accepterat sätt att lösa problem. Det föll väldigt få in att tortyr kunde ge falska svar.

Anledningen till de drakoniska domsluten var att Karl IX:s lagkommission inte hade hunnit gå igenom straffrätten när kungen ville att lagboken skulle vara klar i början av 1600-talet. Karl IX menade då att man - fram till dess att kommissionen blev klar - skulle använda sig av Bibeln vid rättsskipning.

Straffrätten i Moseböckerna är hård. Många brott ger dödsstraff och evig förbannelse. Till detta hör att det svenska samhället helt hade en kristen syn på världens ordning. Ett brottsling angrep, menade man, inte bara den som utsattes för brottet utan hela samhället - och därigenom Gud.

Därtill ansåg man att samhällets underlåtelse att straffa en brottsling skulle slå tillbaka mot samhället. Gud skulle bli vred på befolkningen om inte brottslingen straffades.

Det är långt ifrån att allt som enligt Bibeln skulle ge dödsstraff verkligen gav det. I många fall var domsluten hårda, men brottslingen kunde köpa sig fri från straff eller bli benådad. Den anklagade kunde också går fri om tolv män på ed förklarade att hen inte hade utfört brottet.

Det fanns däremot tillfällen då ingen nåd kunde väntas. En brottsling som gjort sig skyldig till brott mot regenten eller religionen straffades nästan uteslutande med lagens strängaste straff. Därför var det rimligt att Hans Grefft blev bränd på bål.

Be eleverna att, enskilt eller i grupp, titta på kartan och läsa de korta texterna vid varje siffra.

Kartan är ritad på 1640-talet och har landsgränserna utmärkta med olika färger. För din egen del kan det vara bra att veta följande: Vid 1644 bestod Sverige av Bornholm, Öland, Småland, Västergötland, Dalsland, Värmland, Närke, Östergötland, Södermanland, Västmanland, Uppland, Gästrikland, Dalarna (men inte Särna och Idre), Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland samt Finland. 

Danmarks riksgränser innefattade vid samma tid de nuvarande danska landområdena samt Norge, Jämtland, Härjedalen, Särna, Idre, Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Gotland, Ösel och Ven.

Då eleverna har gått igenom kartan och läst texterna, be dem diskutera parvis eller i små grupper - Varför krigade Danmark och Sverige? Sammanfatta samtalen i helklass eller i mindre grupper.

Religionen var ingen stridsfråga mellan Danmark och Sverige, eftersom de bägge var lutherska länder. Och det var egentligen inte land som man krigade om, utan vatten. Kartorna ni har gått igenom visar det tydligt.

Sveriges vattenområden år 1644 utgjordes huvudsakligen av Bottniska viken och Finska viken. Vattnet från och med Gotland och ut till Nordsjön kontrollerades av Danmark. Passagen genom Öresund var helt kontrollerad av Danmark från bägge sidor. Det innebar att svenska handels- och krigsfartyg var innestängda i norra delen av Östersjön.

Under historisk tid har vattenvägarna alltid varit mest betydelsefulla. Transporter över land, genom skogar och över berg har varit svårare att genomföra. Därför har krigen många gånger också utspelat sig vid platser nära vatten.