En misslyckad terrorist och hans bombLektion

En man som verkade skum drog runt på krogarna i hamnstaden Wismar. Han sa att han var osthandlare och att han hette Hans Grefft. På samma krogar fanns en mängd svenska sjömän och officerare som mannen försökte få kontakt med. Några sjömän tyckte sig känna igen mannen.

Den svenske generalen Carl Gustaf Wrangel tyckte att det var bäst att ta in honom på förhör. Samtidigt passade man på att söka igenom Greffts rum. Där hittade man två kistor med varsitt detonationsurverk.

Efter tortyr erkände Grefft att han skulle spränga två svenska skepp i luften. Det var den habsburgske kejsaren Ferdinand III som hade beställt sprängningen, sa Grefft.

Wrangel rapporterade allt till sin överordnade Axel Oxenstierna. Ett av detonationsurverken behöll Wrangel och förde till sitt slott Skokloster.

Sa Grefft sanningen?

Hans Grefft blev upptäckt, förhörd och dömd. Men historien stannar inte riktigt där. Idag vet vi att tortyr ibland får fram svar, men långt ifrån alltid sanningsenliga svar.

I sin bekännelse hävdade Grefft "Det är ungefär en månad sedan som jag blev hitkallad av en lång korpulent man från Lybeck, med grå, dåligt sydda kläder, grått hår och grått skägg, som bodde hos Jörgen Burchhart vid Blå Tornet. Handelsmännen Jörgen Burchhart, Heinrich Würger och Thomas Ritter visste alla gott besked om attentatet. Thomas Ritter var ledaren." 

Grefft påstod också att det var kejsaren Ferdinand III som hade beställt attentatet. 

Carl Gustaf Wrangel lät arrestera Thomas Ritter samt de två andra som Grefft hade nämnt, Jörgen Burchard och Heinrich Würger. 

Men...

Thomas Ritter visade sig vara en ung gosse på 16 år. Han arbetade som betjänt för en man som hette Anton Heldrich. Anton Heldrich var lång, korpulent och hade grå kläder, grått hår och grått skägg. 

Jörgen Burchart var en vanlig krögare som råkade äga värdshuset där Heldrich bodde ett tag. 

Heinrich Würger var en handelsman som växlade pengar åt folk som kom till staden. Han hade förvisso växlat pengar åt Heldrich, men inget annat. 

Anton Heldrich hade lämnat Wismar i mycket stor hast samma timme som Grefft blev arresterad. Han lämnade efter sig brev och dokument. Ingenting kunde bevisa att Ritter, Burchart eller Würger kände till något om bomberna. 

Hans Grefft blev förhörd igen. Då erkände han att han hade ljugit bara för att tortyren skulle ta slut. Anton Heldrich hade fått uppdraget av den danske kungen som en hämnd för slaget vid Fehmarn. 

Som straff för sitt brott blev Grefft bränd levande på bål.