Spår efter en hydda
Djup nere i leran hittade arkeologerna tydliga spår av Orusts första bosättare. Inbäddade i skyddande blågrå lera fanns föremål av sten, ben och horn samt spår av matavfall.
En garfågel
Ibland kunde stenåldersmänniskan äta sjöfågel. I det bevarade benmaterialet finns den nu utdöda garfågeln tillsammans med bland annat gås, svan och trut.
En garfågel. Illustration 341 i Birds of America av John James Audubon, 1827–1838. University of Pittsburgh (PDM).
Delfinben
De välbevarade benen visar på att de haft en varierad kost. Fiskrätterna kom från stora fiskar som torsk och långa men även från kolja, pigghaj och sill. Från havet fångades också däggdjur som säl, tumlare och vitnosdelfin. Havet och landet var fullt av mat.
En fiskekrok
Bland de olika matresterna fanns även föremål. Med tanke på hur mycket fisk stenåldersmänniskan åt är det naturligt att arkeologerna hittade en fiskekrok av snidat ben.
Torskben
Eftersom stenåldersmänniskorna vid Huseby klev bodde alldeles vid stranden åt de mest fisk och skaldjur.
Ett tuggummi?
Lämningarna på Orust innehöll en stor mängd tuggad kåda. På kådan fanns märken efter människotänder. Dessa ”tuggummin” smakade inte så gott. Björktjära kan ge en svidande känsla i munnen och det var nog därför tuggummina spottades ut.