Lektionen innehåller texter som förklarar konflikten mellan Polen och Sverige på 1600-talet samt synen på krigsbyten. Ge eleverna möjlighet att studera lektionsmaterialet inför en diskussion i klassen kring de nedanstående frågorna. Beroende på elevernas läsvana kan du välja mellan att de får läsa själva eller om ni arbetar tillsammans i mindre grupper och läser texterna högt tillsammans. Ni kan välja att diskutera en eller flera av frågorna nedan.
De avslutande diskussionsfrågorna kan vara komplicerade att besvara för eleverna. Vissa av frågorna har inget definitivt svar, utan är mer beroende på synsätt.
Fråga: Vem har egentligen rätt till ett gammalt krigsbyte?
Förslag till svar: Krigsbyten tagna efter Haagkonventionen måste återlämnas till dess rättmätige ägare. Det som gör saken komplicerad är att ägarförhållandena kan vara svåra att reda ut. Den ursprunglige ägaren har kanske dött och arvingarna kanske är oeniga. Krigsbyten som är äldre än Haagkonventionen brukar generellt stanna kvar där de befinner sig. Trots detta blossar det ibland upp infekterade debatter om symbolladdade krigsbyten. Allt som oftast är det nationalistiska röster som väcker krav på återlämning (repatriering).
Fråga: Om Ivans hjälm skulle återlämnas, vem skulle den återlämnas till då?
Förslag till svar: Det finns ingen objektiv, rättvis möjlighet att lämna tillbaka Ivans hjälm. Den bör inte återlämnas till Polen, eftersom hjälmen togs som krigsbyte av polackerna, och den borde förmodligen inte lämnas till Ryssland, eftersom tsar Ivans rike inte är det samma som dagens Ryssland. En lösning vore att återlämna den till någon sentida ättling till tsar Ivan, men det skulle innebära att hjälmen försvinner som allmänt kulturarv.
Fråga: Hur avgör man den kulturella betydelsen ett föremål har?
Förslag till svar: Museiintendenter utgår från flera kriterier. Bland annat hur vanligt föremålet är, om det har använts vid ett specifikt tillfälle och om det har använts av en betydelsefull person eller grupp. Det är viktigt att sådana uppgifter går att belägga genom dokument eller vittnesuppgifter. Ibland har föremål fått en färgrik historia med många kopplingar till berömda personer utan att det finns något bevis.
Fråga: Ska nutida regeringar be om ursäkt för något som hänt i historien?
Förslag till svar: Det har blivit allt vanligare att representanter för museer och nationer ber om ursäkt för tidigare begångna fel eller övergrepp. Ur ett perspektiv kan man säga att det är fel. En nutida person kan inte be om ursäkt för tidigare generationers agerande. Det förutsätter att vi har varit delaktiga i handlingarna, vilket är en omöjlighet. Däremot kan vi idag möjligen beklaga det som har hänt eller erkänna att vi kanske inte har fördömt vissa händelser tillräckligt tydligt. Då personer idag ber om ursäkt för tidigare generationers beteende handlar det om ett språkligt missförstånd, en outvecklad tanke kring vad en ursäkt är.
