Lektioner

GråträskfyndetLektioner

Hur tolkar vi ett arkeologiskt fynd?

700-1300

Gråträsk, Piteå, norrbotten

myr med rödaktigt gräs, blå himmel med vita molnslöjor
År 1897 hittades en skatt i en myr vid byn Gråträsk. Bilden visar samma plats år 2021.
Den här lektionen handlar om hur vi kan ta reda på vad ett arkeologiskt fynd egentligen är. Hur kan man använda olika historiska källor för att tolka ett arkeologiskt fynd.

År 1897 hittade två bönder i den lilla byn Gråträsk flera gamla saker, väl gömda i en myr. En arkeolog tillkallades för att undersöka platsen och dokumentera fyndet. Hur kan vi idag, så långt senare, veta vad de hade hittat? Vilka källor kan berätta om platsen och vad berättar de?

Olof och Johan hittar en skatt

Bonden Olof och drängen Johan var ute för att skaffa foder till djuren vid sjön Tjauter nära byn Gråträsk i Norrbotten. Vid myrarna och sjöarna i Norrbotten växer kraftigt gräs som bönderna använde som djurfoder. På en sumpig udde upptäckte Olof och Johan något av trä som stack upp ur marken på ett märkligt sätt. Det var inte ett gammalt träd eller rötter utan såg ut att vara byggt av någon.

Året var 1897 och Olof Reinhold Granström och drängen Johan Alfred Vestin hade gjort en upptäckt som fascinerar arkeologer än idag.

Fyndet

När Olof och Johan började gräva på platsen upptäckte de många paket gjorda av näver. Näver är bark från trädet björk. I paketen låg olika saker av bland annat metall, glas, ben och keramik. När landshövdingen hörde talas om vad Olof och Johan hade hittat skickade han sakerna till Stockholm. Landshövdingen är en statlig myndighetsperson i Sveriges olika län.

två kors, ett djurformat och ett tandformat hänge på mörkgrå ojämn bakgrund
Hängen som föreställer djur och kors

Arkeologen kommer

Flera år efter Olofs och Johans upptäckt, år 1909, kom arkeologen Gustav Hallström. Han undersökte fyndplatsen, ritade av omgivningarna och skrev ned vad han såg. Han beskrev träställningen som ett litet altare eller kanske en låda. Han hittade även fler föremål på platsen men han hittade ingen sejte. En sejte är en samisk symbol för gudomlig makt, ofta en sten med speciell form på en helig plats i naturen.

svartvit bild, en man med pipa i munnen som står vid en sjö
Bild från Gustav Hallströms utgrävning vid Gråträsk 1909

Vad säger källorna?

Utgrävningen

I början av 1900-talet dokumenterade arkeologer sina utgrävningar med anteckningar, teckningar och svartvita fotografier. Gustav Hallströms anteckningar från platsen finns kvar.

(bild på anteckningarna)

Hallströms anteckningar

[…] Anträffad 1879 av hemmansägare Olof Reinhold Granström och vallpojken Alfred Vestin från Sundsnäs vid strand av en från nämnda ställe tre kilometer belägen sjö, Tjautjer, […] utgrävd. En del pålar av trä stack upp ur jorden i överkant, cirka fyra aln långa. Under torven ett lager av näver över kluvna trän, därunder en del av fyndet, därunder ett lag av käppar och ris och under detta en del av fyndet, varunder åter ”käppar och ris med återstående delen av fyndet”. Förvaringsplatsen syntes omsorgsfullt grävd. En del föremål […] medtogs ej. Mer finns nog. […]

Föremålen

Fyndet består av mer än 1 300 föremål. Det är mynt, kors, hängen, ringar och andra smycken.

Smyckena är gjorda av bland annat järn, koppar, brons, silver och guld. Där finns även glaspärlor, föremål av keramik och små vardagssaker. Vissa av sakerna vet vi är tillverkade på plats eftersom de har typiskt samiska mönster och former. Andra saker kommer från bland annat Ryssland, Frankrike, Irland, Grekland, Nordafrika och till och med Asien. Nutida forskare har kunnat åldersbestämma dem till perioden 700 e. Kr – 1300 e. Kr.

Ringar, hängen, kedjor och andra metallföremål utlagda i en kvadrat på en vit yta.

Handritade föremålsbilder

anteckningar och teckningar på ett pappersblad
När föremål registrerades i museikataloger i början av 1900-talet ritade de av föremålen istället för att fotografera.

Platsen

Människor har bott i området kring byn Gråträsk sedan stenåldern. Det visar fornlämningar som finns där, till exempel spår av boplatser och jakt. Området blev tidigt viktigt för samernas jakt och fiske. Samerna bodde inte alltid på samma ställe. När renarna blev viktigare för deras liv följde de renarnas vandring mellan fjäll och kust och bodde på olika ställen under året.

Omkring 1300-talet började bönder från kusten att komma till området runt Gråträsk för att fiska. De hade upptäckt att sjöarna var rika på fisk. Senare flyttade bönderna in till området för att odla. Marken var bördig och det växte bra.

träsnitt som föreställer människor som fiskar
Bild från 1555 som visar fiske i en älv i norra Sverige. Ur Olaus Magnus bok Historia om de nordiska folken från 1555.

Handeln

Gråträsk ligger mitt emellan fjäll och kust och blev tidigt en mötesplats för handel. Här samlades handelsmän, köpare och säljare, från olika områden både i och utanför Sverige.

Handelsvägarna i norra Sverige gick i öst-västlig riktning: från Norge, genom Sverige och Finland till Ryssland. Samerna från fjällen och skogarna handlade med bland annat pälsar, torkad fisk och silver. Bönderna från kusten handlade med bland annat salt, glas och tyger. Redan för flera hundra år sedan kunde föremål färdas långa vägar, tvärs över hela Europa, Asien och Nordafrika, eftersom varor bytte ägare många gånger.

Svenska staten började under 1500-talet att ändra handelsvägarna. Det var lättare för staten att ta ut skatt på handeln om den gick i nord-sydlig riktning istället.

Samerna från fjällen och skogarna handlade med bland annat pälsar, torkad fisk och silver. Bönderna från kusten handlade med bland annat salt, glas och tyger. Eftersom varor bytte ägare många gånger kunde föremål färdas långa vägar, tvärs över hela Europa, Asien och Nordafrika.

träsnitt som visar handel
ur Historia om de nordiska folken av Olaus Magnus

Samernas kultur

Samerna har alltid levat nära naturen och haft stor respekt för allt levande. Enligt den samiska tron hade platser och föremål i naturen en egen själ och kunde ha övernaturliga förmågor. Andar kunde bo i träd och stenar eller klippblock. Ett sådant heligt föremål kallas sejte. Ibland bearbetade samerna stenar och träd så att de kunde få ansikten eller andra drag.

Vissa sjöar ansågs vara portaler mellan de levandes värld och andarnas värld. De portalerna kallades sajvo. På sådana platser kunde samerna lämna offergåvor i form av smycken, renhorn eller mat till andarna. Sjön Tjautjer vid Gråträsk var en sajvo.

Sejte i trä

Seite i trä med utskuret ansikte

träbit med utskuret ansikte
Ingela Bergman, Silvermuseet.

Diskutera

Publicerad:

Uppdaterad: