Hon ska heta Ingitora!Lektion

Namn av nordiskt ursprung

Det finns ungefär 1500 olika namn bevarade i runinskrifter från vikingatiden. En hel del av dem låter kanske lite udda idag, medan andra fortfarande används. Sven, Björn och Thorsten är de vanligaste mansnamnen och Tora, Åsa och Gudlög de vanligaste kvinnonamnen från de runinskrifter vi känner till. De flesta av dem används fortfarande!

Andra namn som är mer eller mindre vanliga idag och som fanns även på vikingatiden är till exempel

• Astrid
• Björn
• Finn
• Karl
• Sigrid
• Åsa

Det gamla namnet Freja däremot, som är ganska populärt nu, har man inte hittat nedskrivet i några runinskrifter. Freja var ju en gudinna i den fornnordiska religionen; kanske var namnet för heligt för att använda på vanliga människor?

Hur valde man namn?

När man skulle namnge ett barn fanns några olika sätt att få inspiration på. Ett sätt kallar vi för variation. Det var nämligen vanligt att ha ett namn som bestod av två delar, som Fridmund (= Frid + mund). Då kunde man låta barnen få ta över en del i sitt namn, så Fridmunds barn kunde få namn som Fridbjörn eller Ingimund. På det sättet kunde man visa att man hörde ihop som familj. Man kunde såklart också ge barnen namn efter en släkting, utan att variera något namnled.

Ett mindre vanligt sätt att visa att man hörde ihop var att ge alla barn varsitt namn som började på liknande ljud. Det kallas för allitteration; då skulle tre syskon kunna heta Gudlög, Gunna och Grimkil. Det här används även idag i vissa familjer, där alla till exempel kan ha ett namn som börjar på A.

Namnled och betydelser

Här finns några vanliga förled (alltså den första delen av namnet) i modern svensk version och vad de betyder. De kunde användas av både kvinnor och män:

Några vanliga efterled (alltså den andra delen av namnet) för kvinnor:

Några vanliga efterled (alltså den andra delen av namnet) för män:

Vikingatida stavning

Glöm det här med stor bokstav och punkt – på vikingatiden var det inte så noga. Det fanns inte heller några exakta regler för hur man skulle stava. ”Skriv som det låter” verkar ha varit deras metod, och eftersom det låter lite olika när man pratar, beroende på vem man är och var man kommer ifrån, skiljer sig stavningen också åt i runinskrifterna. Namnet Sigbjörn har till exempel stavats sihborn, sigbiarn, sikbiurn, sikbiern och sybiarn i olika runinskrifter.

Det vikingatida runalfabetet har inte ett tecken för varje ljud. En runa kan till exempel användas för både i och e, en annan för u och ö. Senare under vikingatiden började man rita en prick i vissa runor för att markera skillnad mellan till exempel k och g.  

Övning

• Prova att sätta ihop några namn du tycker låter bra, med en förled och en efterled från listan.
• Tror du att det finns någon som heter så idag? Kolla Skatteverkets namnsök så får du veta!
• Hur skulle du stava namnen om du fick följa vikingatida regler? Finns det flera sätt att stava samma namn? Hur skulle du stava ditt eget namn?

Kan du läsa namnen i runristningen?

Den här runristningen heter U 311 och finns i Sigtuna kommun. Vi vet att detta är den ursprungliga platsen eftersom den är ristad på en häll och inte en sten som man sedan satt upp.