Lektion

JaktdagbokenLektion

Vad berättar dagboken om en torpares liv i Hälsingland i början av 1800-talet?

1815

Kitte, bergsjö socken

En vy över landsbygden med träd och en sjö
Kitte i Bergsjö socken. Foto: Hälsinglands museum (CC-BY).
Varför väcker Olof en björn som sover? I lektionen får du undersöka en jaktdagbok från tidigt 1800-tal.

Bonden Jon och torparen Olof

I den lilla byn Kitte fanns en stor gård som ägdes av bonden Jon Hansson. Han bodde där med fru, barn och flera drängar och pigor. På gården fanns även Jons kusin: torparen Olof Olofsson med frun Anna och barnen Olof, Karin och Hans. Tidigare var det Olofs och Jons farfar som ägde gården. Äldste sonen tog över gården, och den yngre sonen bodde kvar som så kallat husfolk.


Olof kallades för torpare. Torparen ägde inte lika mycket jord som en bonde, han kunde alltså inte odla lika mycket som bonden. Torparen hade bara några få djur, kanske en ko, kanske några får eller getter. Sällan egen häst, ibland inga djur alls. Bonden ägde många djur. Olof och hans familj utförde sysslor på gården åt bonden Jon.

Rovdjursjakt förr

I de stora skogarna runt Kitte fanns vilda rovdjur, till exempel vargar, björnar och lodjur. Rovdjuren var en fara för böndernas och torparnas boskap: korna, fåren, getterna, grisarna. Om något rovdjur dödade boskapen riskerade människorna att svälta.

Jakten på rovdjur i Sverige var intensiv under 1800-talet. Siktet var inställt på utrotning, och jaktmetoderna som användes var många. Att fånga ett rovdjur gav dessutom bra betalt, det kunde vara en del i att försörja sig. Pälsen kunde säljas, köttet ätas och jägaren kunde få så kallad skottpeng av staten.

Att jaga björn på vintern då den låg i sitt ide var en vanlig jaktform förr. Man letade reda på idet och försökte skrämma ut björnen. Ofta stod ett par män och spärrade utgången med stavar för att björnen inte skulle rusa ut i full fart. Framför idet stod en man som med spjut, yxa eller gevär redo att döda björnen.

Precis som idag användes hundar vid björnjakt och bland andra omnämns jämthunden som en uppskattad ras för det ändamålet. Även de övriga rovdjuren har jagats med hundar av olika slag.

Det sägs att Olof Olofsson sköt den sista björnen i Bergsjö på 1800-talet. Det är dock svårt att hitta bevis för det.

Arkiv gävleborg_Jaktdagboken_NM_960x1080
Oljemålning ”Sårad björn i vinterlandskap” 1681, av David Klöcker Ehrenstrahl, Nationalmuseum. (CC-BY-SA)

Lyssna på Olofs berättelse här

Björnjakt

Det var året 1815, tjugoförsta november.
Då gick jag och pojken min, Olof, och mina hundar till skogs för att få tag på några vilddjur och fåglar. Vi gick från stugan på morgonen tjugoförsta november med hundarna. Den ena hunden han hette Kask och var två år. Den andra han var en valp på ett och ett halvt år. Han hette Lunken och var liten och svart.

Vi gick till skogs väster om Långsjön, söder om Stekpannåsen. Där är det en liten bäck och söder om bäcken är det en bergbacke rakt söderom Stekpannsväggen. När jag så kom fram dit och gick fram så fick hundarna upp väder efter björn. Då sprang jag och pojken Olof dit där hundarna var och letade.

Där var en rotvälta, en gammal fururot, och nere vid roten var ett grävt hål. När jag gick och tittade i hålet så var det igenstoppat med två granruskor. Men då fattade vi att det var björn inne där, så gick vi sakta iväg och hundarna följde med. Vi gick långt iväg upp på en myr och gjorde en rejäl stoppare av slagdor så vi skulle kunna stoppa igen hålet.

Jag och Olof bar dit stopparen och stötte in den i hålet och så sa jag åt pojken, han var bara fjorton år, att skjuta.

Och björnen kom upp med huvudet i hålet och morrade.

Men då skrek jag: Skjut! Och pojken han sköt snett genom huvudet på björnen.

Ta den andra bössan och skjut! Då gick kulan rakt genom huvudet på björnen. Ladda och skjut! Jag höll för hålet och pojken sköt och hundarna de stormade på sitt sätt. Så byttes vi av och sköt ömsom. Björnen han morrade och råmade och förde ett fasligt väsen.

När vi hade skjutit åtta skott då kom björnen upp med huvudet genom hålet. Då släppte jag bössan och tog yxan och högg björnen i huvudet tre gånger och sedan slog jag honom på käften. Men då segnade han ner och råmade grovt.

Sen så stoppade vi igen hålet och drog upp björnen. Det var fem alnar grävt under en gammal rotvälta som björnar brukar göra. Och när jag och pojken drog upp björnen så lade vi den under en gran och band fast honom över natten.

Sen så tog jag, pojken och Per Olofsson, som hjälpte till, och bar och drog björnen på kälken hemöver. Björnhuden, den var tre alnar och tre tum lång. Skottpengen till mig och pojken blev fyra riksdaler och tjugofyra skilling och betalningen för huden blev fyrtio riksdaler.

Dagboken

Ett gulnat dokument med handskriven text.
Arkiv gävleborg_björndagboken s 13
Arkiv gävleborg_björndagboken s 14

Diskutera

Om du skriver eller skulle skriva dagbok om någon viktig händelse, vad skriver du om då?

Arkiv Gävleborgs logga.

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Arkiv Gävleborg

För lärare

I den här lektionen får eleverna ta del av riktigt källmaterial där torparen Olof har skrivit ned hur en jakt gick till under början av 1800-talet. Eleverna får öva på att tyda dokument och fundera på skillnader och likheter med idag.