JaktdagbokenLektion

Det var året 1815, tjugoförsta november.
Då gick jag och pojken min, Olof, och mina hundar till skogs för att få tag på några vilddjur och fåglar. Vi gick från stugan på morgonen tjugoförsta november med hundarna. Den ena hunden han hette Kask och var två år. Den andra han var en valp på ett och ett halvt år. Han hette Lunken och var liten och svart.

Vi gick till skogs väster om Långsjön, söder om Stekpannåsen. Där är det en liten bäck och söder om bäcken är det en bergbacke rakt söderom Stekpannsväggen. När jag så kom fram dit och gick fram så fick hundarna upp väder efter björn. Då sprang jag och pojken Olof dit där hundarna var och letade.

Där var en rotvälta, en gammal fururot, och nere vid roten var ett grävt hål. När jag gick och tittade i hålet så var det igenstoppat med två granruskor. Men då fattade vi att det var björn inne där, så gick vi sakta iväg och hundarna följde med. Vi gick långt iväg upp på en myr och gjorde en rejäl stoppare av slagdor så vi skulle kunna stoppa igen hålet.

Jag och Olof bar dit stopparen och stötte in den i hålet och så sa jag åt pojken, han var bara fjorton år, att skjuta.

Och björnen kom upp med huvudet i hålet och morrade.

Men då skrek jag: Skjut! Och pojken han sköt snett genom huvudet på björnen.

Ta den andra bössan och skjut! Då gick kulan rakt genom huvudet på björnen. Ladda och skjut! Jag höll för hålet och pojken sköt och hundarna de stormade på sitt sätt. Så byttes vi av och sköt ömsom. Björnen han morrade och råmade och förde ett fasligt väsen.

När vi hade skjutit åtta skott då kom björnen upp med huvudet genom hålet. Då släppte jag bössan och tog yxan och högg björnen i huvudet tre gånger och sedan slog jag honom på käften. Men då segnade han ner och råmade grovt.

Sen så stoppade vi igen hålet, och gjorde upp eld, torkade bössan, vilade och åt upp matsäcken.
Så högg vi en slagda på fem alnar som vi stötte i hålet men det rörde sig inte något mer där i hålet. Då rev vi upp hålet och drog upp björnen.

Det var fem alnar grävt under en gammal rotvälta som björnar brukar göra. Och när jag och pojken drog upp björnen så lade vi den under en gran och band fast honom över natten.

Sen så tog jag, pojken och Per Olofsson, som hjälpte till, och bar och drog björnen på kälken hemöver. Björnhuden, den var tre alnar och tre tum lång. Skottpengen till mig och pojken blev fyra riksdaler och tjugofyra skilling och betalningen för huden blev fyrtio riksdaler.