Lektion

medh min egn handh skrifwetLektion

Vad är ett brev för en slags historisk källa?

1677

Söderfors bruk

Arkiv_Gavleborg_Med_min_egen_hand_namnteckning
Claes Ankarströms signatur och sigill. Foto: Arkiv Gävleborg (PDM).
Här får du möta en text från stormaktstiden skriven av brukspatron Claes Depken Ankarström. Vad är det egentligen han gör i texten med språkets hjälp?

Ankarströms försäkran

Claes Depken Ankarström hade precis blivit adlad och fått tillstånd av kung Karl XI att anlägga järnbruket Söderfors. Syftet med bruket var att tillverka ankare till den svenska flottan.

Men han stötte på problem.

Endast några månader efter att han startade verksamheten fick Ankarström reda på att några bönder i Hedesunda var oroliga för att deras ängar kunde skadas av järnbruket. Någon på bygden verkade ha spridit elaka rykten om Ankarströms verksamhet. För att lugna bönderna skrev han en försäkran.

Här nedanför kan du lyssna till Ankarströms försäkran. I anslutning till ljudspåret finns även en avskrift av texten samt en moderniserad version. Om du är riktigt intresserad av gammal handstil, kanske du kan läsa direkt från brevet medan du lyssnar.

Ett gammalt handskrivet dokument med ett rött sigill längst ner.
Claes Ankarströms försäkran. Foto: Arkiv Gävleborg (PDM).

Claes Ankarströms försäkran

Emädan såsom man förnimmer att någre bönder i Hedh-sunda försambling skola wara instyrkta |: kan hända af omilde meniskior :| som skulle jag med brukz-bÿggnaden vid Söder Forsen tillskÿnda och tillfoga dhem någon skada på deras Egor; eller på huarjehanda sätt dhem någon olägenhet göre; Tÿ försäkrar jag härmedh Allom i gemen, samt huar och en i synnerhet, att jagh huarken på ett eller annat sätt dhem någon skada, besuär eller olägenheet tillfoga skall, eller tillfoga låta; wthan fast heller sökia att wara Allom, samt huar och en i sÿnnerheet, till hiälp och bÿståndh, efter mitt maneer aldrig haffuer warit, icke heller äfn nu är, att göra någrom skada; Men skulle någon Engh wara bruket så nähr belägen, att omöjligen annars ske kundhe, än derpå någor skada af hästar eller huarje handa tillfälle ske skulle, så will och skall jag, som jag här medh fullkombligen wtlofuar, gifua dhem, som sådana Engar ega, fullt och jembn gått wederlag, aff andre Engar, som migh aff Hs K:m:tt och Cronan blifua up låtne wnder bruket; att dhe sig wthi ingen del skola finna sig deraff någon skada, huarken på Ett eller Annat sätt; Till ÿttermera wisse haffuer jag Denna min för säkringsskrifft medh min egn handh skrifwet, underskrifwit och wanliga Signete bekräftadt, Datum Elff-Karlebÿ bruk den : 24 : Martÿ Ao 1677.

Claes D: Ankarström

Moderniserad svenska:

Eftersom jag har fått veta att några bönder i Hedesunda församling har blivit övertygade om (möjligen av illasinnade människor) att jag, med bruksbyggnaden vid söderforsen, skulle orsaka dem någon skada på deras ägor, eller på annat sätt besvära dem.

Därför försäkrar jag härmed alla, att jag varken ska orsaka dem någon skada, besvär eller olägenhet, ej heller låta någon annan tillfoga dem skada, utan tvärtom försöka att hjälpa alla, eftersom min avsikt aldrig har varit att göra någon skada.

Men skulle det hända att en äng nära bruket skadas av hästar eller på annat sätt så lovar jag ge dem som äger sådana ängar full och jämngod ersättning med andra ängar, som kungen har avsatt för bruket, för att de inte ska ha någon skada av det, varken på ett eller annat sätt.

Denna min försäkran har jag skrivit med min egen hand, undertecknat och bekräftat med mitt sigill. Älvkarleby bruk den 24 mars 1677.

Är det en kvarleva eller en berättande källa?

Ett dokument brukar benämnas som en historisk källa. Men vad är det egentligen som gör texten till en källa? Och vilken typ av källa är det?

Historiska källor brukar delas in i ”kvarlevor” och ”berättande källor”. Kvarlevor är direkta rester av händelser i det förflutna, till exempel fornlämningar eller föremål. Berättande källor är beskrivningar, skrivna i det förflutna, av händelser i det förflutna. Ett textdokument kan både vara en kvarleva och en berättande källa.

Diskutera parvis:

  • Vilka faktorer gör att Ankarströms försäkran kan ses som en historisk kvarleva?
  • Vad gör att det kan ses som en berättande källa?

Oavsett om vi ser källan som en kvarleva eller en berättande källa finns det några källkritiska frågor som du kan ställa till den.

Diskutera parvis:

  • Hur kan vi avgöra om källan är äkta?
  • Vilket är syftet med källan?
  • Är innehållet i källan vinklat på något sätt?
  • När skapades källan i förhållande till händelsen som beskrivs i källan?
  • Är Ankarströms försäkran en primärkälla eller en sekundärkälla?
  • Vilka andra källor eller perspektiv skulle kunna komplettera källan?

Ankarströms försäkran är också en performativ språkhandling

Den här typen av texter kan även benämnas performativa språkhandlingar. Syftet med en performativ språkhandling är inte att berätta eller informera om verkligheten, utan att förändra den på ett eller annat sätt. Man gör eller utför något med språket (jämför engelskans "to perform"). På det sättet är en performativ språkhandling en händelse i sig själv, inte en beskrivning av eller berättelse om en händelse.

Som performativ språkhandling betraktad är alltså dokumentet en kvarleva, en rest av ett historiskt skeende som ägde rum våren 1677. Skeendet involverar två aktörer som samspelar med varandra: en adlig brukspatron och en samling bönder. Med språkets hjälp försöker Ankarström utjämna maktrelationen mellan sig själv och bönderna för att undvika en större konflikt.

Dokumentet tyder på att bönderna i Sverige under stormaktstiden fortfarande hade en relativt stark ställning. En brukspatron kunde inte ta sig vilka friheter som helst, inte ens om han var adlig.

En omild människa?

Claes Ankarström oroade sig för att någon "omild" människa hade spridit illasinnade rykten om bruket. Det var sant.

Grannen Johan Leijoncrona spred rykten och motarbetade Ankarström så mycket han bara kunde. Leijoncronas mål var att ta över verksamheten vilket han lyckades med 1685, efter ungefär tio år av störande verksamhet. Senare blev relationen mellan dem något bättre när Leijoncronas dotter Beata gifte sig med Ankarströms son David.

Bild: Johan Leijoncrona. Nationalmuseum (PDM).

Gavleborgs_arkiv_Med_min_egen_hand_Leijoncrona

Fundera

Dina skolbetyg kan ses som en performativ språkhandling. De berättar inte bara om verkligheten, utan de förändrar faktiskt också verkligheten för dig. Kan du komma på andra typer av dokument som rör dig och som samtidigt är performativa språkhandlingar?

Arkiv Gävleborgs logga.

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Arkiv Gävleborg

För lärare

Här får du möta en text från stormaktstiden skriven av brukspatron Claes Depken Ankarström. Vad är det egentligen han gör i texten med språkets hjälp?