Mord i första klass
Ett av de allra första morden på tåg skedde i Frankrike på sträckan Mulhouse till Paris. Offret, hovrättspresident Victor Poinsot, var på väg från sitt lantgods i Champagne till sin Parisvåning. Han steg in i sin tågkupé vid halv-elvatiden på kvällen den 6 december 1860. Kupén var, enligt europeisk standard, en sluten enhet med utgångar på bägge sidor. Tåget gjorde inga egentliga uppehåll, utan saktade endast in vid vissa perronger för att leverera postsäckar.
Klockan fem på morgonen då tåget kom in till Paris gick konduktören runt för att väcka resenärerna. Han fann Victor Poinsot i en blodpöl. Död.
Vid förhör sade en passagerare från en intilliggande kupé att hon hade hört ett skrik någon gång under natten. En tredjeklass-passagerare sade sig ha sett någon som hoppade från tåget när det saktade in vid en postöverlämning. En fripassagerare, hade han tänkt.
Polisundersökningen gick inte särskilt mycket framåt, mycket för att de rättstekniska metoderna inte var utvecklade vid den tiden. Möjligheten att ta fingeravtryck eller undersöka DNA skulle dröja länge än. Mer av vana än skicklighet bestämde Paris-polisen att den tidigare kriminellt dömde Charles Jud var skyldig. Polisen kunde inte hitta Jud, varför han blev dömd till döden i sin frånvaro.
Ytterligare ett mord i första klass
Lördagskvällen den 9 juli 1864 steg två passagerare ombord i en tom förstaklasskupé. De upptäckte genast blodspår på sätena och efter en närmare undersökning hittade de blod över hela kupén. I kupén låg också en svart filthatt, en käpp och en väska. Tågpersonalen som tillkallats låste vagnen och skickade ett meddelande till nästa station där kopplades vagnen bort för vidare undersökning. De upphittade föremålen överlämnades till Metropolitanpolisen.
Ungefär samtidigt fick en lokförare på ett mötande tåg syn på något mellan stationerna Hackney Wick och Bow. Han stannade tåget och fann en svårt skadad man vid spåret. Det visade sig vara Thomas Briggs, en äldre banktjänsteman i sjuttioårsåldern. Han avled av sina skador följande kväll. Väskan och käppen i kupén identifierades som hans, men hatten tillhörde någon annan.
Eftersom Briggs guldkedja, fickur och guldbågade glasögon saknades, stod det klart att det var ett rånmord. Ett genombrott i undersökningen kom när guldsmeden John Death berättade att en ung tysk man hade besökt hans butik den 11 juli och bytt in en guldkedja som senare visade sig ha tillhört Briggs. Kort därefter hittade en droskkusk en liten ask märkt Death hemma hos sig. Den hade getts till ett av hans barn av en tysk man som tidigare varit förlovad med kuskens äldsta dotter: Franz Müller.
Det visade sig att Müller lämnat England med båt mot New York den 15 juli. Polisen utfärdade en arresteringsorder, och den 19 juli reste två poliser till New York. De anlände dit den 5 augusti, tre veckor före Müller. När Müller anlände till New York greps han, och i hans ägo fanns både det saknade fickuret och Briggs hatt.
Den 27 oktober 1864 ställdes Müller inför rätta. Bevisen mot Müller var överväldigande. Trots att han hela tiden hävdade sin oskuld dömdes han till döden och avrättades offentligt.
Vad hände sedan?
Bägge morden i första klass gav några små förändringar i tågresandet. De franska myndigheterna bestämde att alla förstaklasskupéer skulle ha fönster emellan avdelningarna. Fönstren skulle ha gardiner, förstås. I Storbritannien installerade man en nödbroms i varje förstaklasskupé som skulle kunna hjälpa nödställda passagerare.