De konservativa
Risken var att folkskolan skulle innebära kraftigt höjda skatter. Men det skulle kunna bli dyrt på ett annat sätt också. I bondefamiljerna räknade man med sina barn som gratis arbetskraft på gården. Om föräldrarna nu skulle bli tvungna att skicka sina barn till skolan nästan varenda dag så kunde det bli nödvändigt att anställa drängar och pigor i stället.
Men det fanns säkert också mer känslomässiga skäl till att många bönder var motståndare till folkskolan. Hela deras trygga värld var hotat. Plötsligt dög inte den kunskap som bönderna hade fört vidare från generation till generation i hundratals år. Nu krävdes det att man skulle gå i skolan för att lära sig bli bonde. Och vem skulle förresten vilja arbeta på en bondgård när man kunde utbilda sig, flytta in till stan och göra karriär?
Några röster ur debatten
Henric Hansson, Älvsborgs län
Jag erkänner att detta förslag åsyftar ett gott ändamål, men betvivlar dess verkställbarhet i vissa delar. Beträffande den lärokurs Utskottet föreslagit så är fallet, åtminstone i min hemort, att flera föräldrar ej har råd att hålla sina barn i skolan till dess de inhämtat det kunskapsmått Utskottet föreskriver.
Redigt begrepp om Salighetsläran samt obehindrad innanläsning av svenska språket torde vara det enda som erfordrades. De stänga fordringarna anser jag i synnerhet olämplige, i avseende å barn av kvinnokönet.
Lars Petersson, Blekinge län
Om denna punkt skall strängt tillämpas, så beklagar jag hela svenska allmogen. Skolväsendet skall då förorsaka denna medborgarklass en börda, som jag befarar ej kan uthärdas. Jag fruktar att ganska många barn inte skulle kunna förvärva sig detta kunskapsmått. Följden av ett sådant stadgande vore således att största mängden av skolungdomen ej finge lämna skolan förrän de voro för gamla att vänjas vid arbeten. Det kunde till äventyrs inträffa att mången härdig och duglig yngling bleve vekling och för samhället en börda.
Men jag skall aldrig motverka att varje individ av uppväxande släktet, särskilt de allra fattigaste barnen, bibringas grundliga kunskaper uti vår Religions- och Salighetslära. Ty därav bildas hon till Gudsfruktan och dygd, vördnad för Överheten, lydnad för Lagen och dess handhavare.
För min del undrar jag hur vårt fattiga Sverige skulle komma att se ut om alla allmogens söner sökte skrivpennan till yrke. Vem skulle då gripa till yxan, spaden, slagan och plogen? Det gamla fäderneslandet behöver sin vanliga arbetskraft.
Vad särskilt vidkommer kvinnokönet så finner jag att denna lärdomsgrad för dem ännu mindre nödvändig. Kvinnor har ännu icke fått inträde i statsmannayrket eller på ämbetsmannabanan. Behovet har lyckligtvis icke fodrat det ännu, och kommer väl aldrig att göra det. Mig förefaller det mer viktigt att allmogens döttrar finge övas i kokkunskaper och husarbeten. En bondes hustru med insikt i barnuppfostran gör sin man mer lycklig, än den hustru som för mycket sitter vid skrivbordet eller sminkbordet.
Peter Mårtensson, Jönköpings län
Vad 6§ beträffar, synes den mig vara alltför svår, då Utskottet föreslagit, att minimum av kunskaper för båda könen skall vara lika. Jag vill fråga: behöver en bondflicka lära känna det allmännaste av fäderneslandets historia och geografi, samt naturläran, jämte rättskipning och räknesätten? Jag tror icke det.
Kan hon månne ej vid mognare ålder med lika färdighet sköta de göromål som tillkomma det kvinnliga könet utan att äga detta kunskapsmått? Jag tror det senare. Hon lär väl icke framför mannen bliva anlitad till att förrätta bouppteckningar eller övertaga någon inspektionsbefattning. Jag yrkar härpå avslag, helst jag förmodar att de föräldrar som äga råd därtill, icke underlåta att lämna sina döttrar tillfälle få lära så väl detta, som ock vad som tillhör rena och sanna Kristendomen, utan något lagstadgande, som föreskriva minimibeloppet av lärdom.