De liberala
Om alla skulle delta i politiken krävdes också att alla skulle få grundläggande kunskaper om hur samhället var organiserat. Och för att ny teknik skulle kunna användas i jordbruket behövde bönderna ta till sig av den senaste vetenskapen. Därför menade liberalerna att en allmän och obligatorisk folkskola var nödvändig.
Liberalerna ställde individen i centrum. Var och en skulle få utvecklas fritt efter sina egna förutsättningar. Alla skulle ha rätt att utbilda sig och arbeta med det man ville och passade för. Bara för att man var född inom ett visst stånd behövde inte det betyda att man skulle stanna där livet ut.
Några röster ur debatten
Hans Persson, Gästriklands län
Då detta betänkande sist blev diskuterat var jag en tyst åhörare, och jag borde måhända även vara det nu, eftersom ämnet blivit behandlat av så många värde medbröder.
Man har till exempel framkastat, att det ej behövs så många bildningsanstalter för fattigmans barn. Men det är just de fattiga som behöva dem. De rika hava så många tillfällen att utan Statens hjälp skaffa sig bildning. För den fattige är ofta en god uppfostran dess enda egendom, då han utan materiella tillgångar kastas ut världen. Stora män, vilkas lärdom och snille varit en heder för deras fädernesland, hava utgått från ringa kojor. Så var det med framlidne ärkebiskop Wallin. Hans snille och lärdom voro honom förmer än ärvda ägodelar. Jag vill här erinra om Linné, Lundblad, och vem vet huru månget snille är dolt bland den stora hopen?
Jag har haft tillfälle, under innevarande riksdag, att bevista en skola för dövstumma och blinda. Jag såg där, huru långt, både uti religiös och annan kunskap, sådana olyckliga numera kunna hinna. Varför skulle man då vilja hindra dem som hava både syn och hörsel att inhämta det kunskapsmått som förslaget avser?
Man har ock velat framställa kvinnan såsom i mindre behov av bildning. Det är likväl av modern, som åtminstone bland allmogen, barnen skulle inhämta sitt första kunskapsmått, och det är hon som skall tillse deras uppfostran under hela deras barndom. Detta tycks förutsätta att hon själv skall ha nödiga kunskaper.
Per Sahlström, Stockholms län
Jag anhåller att till synes sväva något utom ämnet, men jag kan icke underlåta nämna att i de länder där okunnighet är rådande har detta förhållande till en huvudsaklig del kommit från envåldshärskares avsikt att hålla folket i ohälsosam lydnad och på detta sätt avhålla dem från all inblandning och medverkan till en bättre samhällsordning.
Även om detta inte kan tillämpas på Sverige, vars invånare lyckligtvis redan vuxit ifrån ett dylikt politiskt förmyndarskap, så står det dock fast att vi ännu befinna oss under ett sådant av moralisk art så länge det fortfarande är någon präst överlåtet att bestämma huruvida och till vad grad det må vara en individ medgivet att förvärva kunskaper.
Jag anser härvid även nödigt att ta upp en anmärkning som man ibland får höra upprepas, dock icke så ofta eller med så hög stämma som förr, nämligen att en allmän upplysning skulle för svenska allmogen vara obehövlig, till och med farlig, genom den halvbildning som därav bleve följd.
För min del vågar jag tro att den längtan efter ett större kunskapsmått, som Skaparen nedlagt i varje förnuftig människas själ, är av en högre och andlig natur så att varje avsikt att undertrycka den förtjänade löje, om det icke vore så allvarligt.
Vad blev väl människan och dess verksamhet om hon icke genom förnuftets odlande samt tankens utveckling kunde höja sig till ett rätt medvetande av sin ställning, sin kallelse och sitt hopp? Någon falsk eller så-kallad halvbildning kan jag icke erkänna, ty antingen vet en person vad han rätteligen bör göra eller underlåta, eller så vet han icke det. Det senare förhållandet bör få sitt rätta namn: okunnighet och oförstånd.