Handledningar

Det var en tidig vintermorgon i januari 1840 som Hans Persson satte sig i sin släde för att resa de dryga 20 milen från Ockelbo till Stockholm. Han skulle delta vid riksdagens högtidliga öppnande som representant för landskapet Gästrikland i ”det hedervärda bondeståndet”. Riksdagen pågick sedan ända fram till sommaren 1841.

Innehåll

Ståndsriksdagen

Vid den här tiden hade Sverige en ståndsriksdag där bönderna var representerade som ett av stånden. De övriga var adeln, prästerna och borgarna. Ur ett internationellt perspektiv är det något unikt för Sverige att vanligt folk, den så kallade allmogen, har suttit i riksdagen och varit med och beslutat om hur landet ska styras ända sedan medeltiden.

Men det var just som på medeltiden. Många ansåg att samhället behövde moderniseras.

Bild: Svenska bönder avtecknade av Lorenzo Magalotti. (PDM)

Arkiv_Gävleborg_Bönderna_Magalotti

Retorikens tre delar

En skicklig retoriker använder etos (trovärdighet), logos (logik) och patos (känsla) i argumentationen. Man kan stärka trovärdigheten till exempel genom att visa sig ödmjuk inför ämnet eller åhörarna, och att man är mån om att göra rätt snarare än att ha rätt. Logos innebär att man argumenterar utifrån förnuft och fakta. Motståndarsidans argument ska bemötas, inte ringaktas.

För att understryka sin egen åsikt brukar man använda patos, att vädja till åhörarnas känslor. Att lägga in ett mänskligt exempel är oftast framgångsrikt. Talets avslutning ska helst rymma alla tre delarna, men minst både logos och patos, för att resonemanget ska var glasklart och övertygande.

Diskutera

Publicerad:

Uppdaterad: