Lärarhandledning

Åk 4-6

Åk 7-9

De döda måste talaLärarhandledning

Vad kan de dödas ben säga oss om vad som har hänt?

1300-tal

Visby

Gammalt fotografi över en av massgravarna på Korsbetningen.
Osteologen Elias Dahr (t.h.) och den danske historikern Poul Nørlund (t.v.) gräver ut en av massgravarna vid Visby. Riksantikvarieämbetets arkiv.
I början av 1900-talet hittade arkeologer över tusen kroppar i tre massgravar utanför Visby. I den här lektionen får eleverna undersöka några skelettdelar och lära sig mer om slaget vid Visby 1361.

Koppling till skolans kursplan

Utveckling av förmågan att

  • använda en historisk referensram som innefattar olika tolkningar av tidsperioder, händelser, gestalter, kulturmöten och utvecklingslinjer,
  • kritiskt granska, tolka och värdera källor som grund för att skapa historisk kunskap,
  • reflektera över sin egen och andras användning av historia i olika sammanhang och utifrån olika perspektiv, och
  • använda historiska begrepp för att analysera hur historisk kunskap ordnas, skapas och används.

Åk 4–6, Kring forntiden och medeltiden, till cirka 1500

  • De nordiska staternas bildande.
  • Vad arkeologiska fynd, till exempel myntskatter och fynd av föremål från andra kulturer kan berätta om kulturmöten och om likheter och skillnader i levnadsvillkor för barn, kvinnor och män.

Åk 79 Forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700

  • Vad arkeologiska fynd kan berätta om kulturmöten och om likheter och skillnader i levnadsvillkor för barn, kvinnor och män.

Övning – undersök benen

Syftet med lektionen är att eleverna ska lära sig att undersöka och beskriva historiska föremål samt att få en förståelse för att det finns människor, enskilda individer, bakom varje historisk händelse.

Dela in klassen i mindre grupper om 3–5 elever. Varje grupp ska undersöka skelettdelarna med hjälp av de utforskande frågorna nedan.

Ge eleverna ca 15 minuter att undersöka modellerna. Samla sedan klassen för en gemensam diskussion kring resultatet. Relevanta resultat är:

  • Vad är det vi tittar på? Svar: Tre kranier, ett lårben (femur) och ett överarmsben (humerus).
  • Finns det några märken på skelettdelarna som kan ge oss en bild av vad som har hänt? Svar: Samtliga delar uppvisar en eller flera skador. Det första kraniet har skador från ett hugg tvärs över munnen samt mindre fyrkantiga skador från någon form av spets. Dessutom är vänster sida krossad. Överarmsbenet och lårbenet har huggskador. De två övriga kranierna har hugg- och krosskador på flera ställen. Skadornas art visar på kraftigt och dödligt våld. Mängden skelett på platsen tyder på en massaker.
  • Hur gamla verkar människorna ha varit? Svar: Av storleken på benen att döma är det fullvuxna personer.
  • Vilket kön verkar de ha haft? Svar: Det är viktigt att veta att skelettdelar uppvisar få könsspecifika detaljer. Det går inte entydigt att bestämma på de skelettdelar som finns i uppgiften. Framför allt är det bäckenet som kan tyda på en persons kön. Fyndplatsen och rustningarna som återfanns på vissa av kropparna tyder på att det handlar om män.
  • Har skadorna läkt eller verkar personen ha avlidit i samband med skadan? Svar: Det finns inga tecken på att skadorna har läkt, vilket ger att människorna har dött i samband med skadetillfället. Det går inte att avgöra om en skada har varit den enda orsaken till döden, men vissa av skadorna är tillräckliga för att vara livshotande.
  • Vilken typ av vapen verkar ha använts? Svar: Det är uteslutande hugg- och stickvapen, som spjut, svärd eller yxor.
  • Vad kan vapentyperna säga oss om åldern på benen? Svar: Eftersom det saknas märken efter skottskador är det sannolikt ben efter människor som har dött innan utvecklingen av eldhandvapen i Norden och Sverige, alltså före 1300-talets slut.

Övning – varför blev det krig om Gotland?

I den här övningen ska eleverna utgå från fördjupningstexterna om slaget vid Visby 1361 i lektionsmaterialet. Beroende på elevernas läsvana kan de läsa i grupp eller enskilt.

Dela in eleverna i grupper eller be dem diskutera de två frågorna: Varför var just Gotland en viktig plats i Östersjön? och Hur tror du det hade varit om Gotland fortfarande var danskt? Redovisning kan ske skriftligen eller muntligen. Den första frågan har ett specifikt svar. Genom att besvara den andra frågan får eleverna öva på kontrafaktisk historia. Övningen tar cirka 25 minuter att genomföra.

  • Varför var just Gotland en viktig plats i Östersjön? Svar: Nästan all handel i historisk tid skedde via vattenvägar. Av den anledningen låg alla städer vid floder, hav och sjöar. I och med att resandet över vattnet ofta var farofyllt behövde man åtskilliga hamnar och skyddade platser längs med färdvägen. De städer som på så sätt blev knutpunkter i handeln kunde bli mycket förmögna. En nation som kunde behärska öar och städer längs med en handelsrutt blev följaktligen också förmögna.
  • Hur tror du det hade varit om Gotland fortfarande var danskt? Svar: En skillnad är att det skulle ha funnits en gränsstation på bägge sidor (kanske Visby och Nynäshamn). Valuta och rättssystem skulle ha skiljt sig åt. Förmodligen skulle gotländskan ha blivit ännu mer skild från svenskan. Eventuella karantänsregler i Danmark hade även gällt på Gotland.

Extraövning – Mänskliga kvarlevor

I samband med att eleverna får studera 3D-modellerna av mänskliga skelett kan du väcka tanken på en diskussion kring de etiska aspekterna med att visa upp mänskliga kvarlevor.

Av olika skäl har museer mänskliga kvarlevor i sina samlingar. Det kan handla om arkeologiska fynd, som skeletten från Visby, eller delar tagna som souvenirer ur gravar som öppnats. Somliga kvarlevor visas i montrar, andra ligger inlåsta i magasin.

Du kan ställa följande frågor till dina elever:

  • Är det rätt att visa upp/ställa ut mänskliga kvarlevor?
  • Kan vi få veta något genom att studera mänskliga kvarlevor som vi inte skulle kunna ha fått veta annars?
  • Borde mänskliga kvarlevor föras tillbaka till ursprungsplatsen?
  • Vilka problem kan uppstå när kvarlevorna ska återbördas?

FoU-rapport 15

I oktober 2015 fick Statens historiska museer i uppdrag av regeringen att redovisa en kunskapsöversikt om mänskliga kvarlevor vid offentliga museer. Undersökningen resulterade i FoU-rapport 15. Här finns några utdrag ur rapporten.

Samtidigt som konst och exklusiva föremål som representerade nationens kollektiva kulturhistoria började förevisas offentligt på 1800-talet i större utsträckning, samlades även skelett och andra mänskliga kvarlevor in för forskning.

Skeletten kom bland annat från arkeologiska utgrävningar av gravar med tillhörande föremål som vanligtvis var mer än 1000 år gamla och fynden placerades i ett nationalromantiskt narrativ som skapade bilden av svenskarnas ursprung.

Mänskliga kvarlevor samlades även in genom expeditioner i andra världsdelar och inom Sverige samlades kvarlevor från samer och andra minoritetsgrupper, fattiga och brottsdömda för anatomisk, medicinsk och jämförande forskning. Dessa tillhörde grupper som inte representerades som viktiga i den nationella historien.

Ifrån 1980-talet och framåt har en mera medveten hållning till etiska frågor inom arkeologin och på museerna vuxit fram. Dagens frågor kring mänskliga kvarlevor i museer kan bland annat diskuteras utifrån arkeologiska, osteologiska, medicinska, religiösa, filosofiska och publika perspektiv samt ur minoritets- och urfolksperspektiv.

Det finns ett antal parametrar som museerna oftast förhåller sig till:

  • hur den döda kroppen behandlats,
  • om kvarlevorna kan identifieras eller inte,
  • vilken tid de kommer från,
  • religiös och etnisk tillhörighet
  • på vilka sätt materialet kommit i samlingarna.

Kvarlevor är också ett kulturarv som kan diskuteras i ljuset av olika slags värden. En lämning kan vara värd att forska om på grund av sitt kunskapsvärde, eller viktig att uppleva eftersom den känslomässiga anknytningen och upplevelsevärdet är stort.

När det gäller mänskliga kvarlevor kan det som brukar benämnas existensvärde vara relevant att beakta. Existensvärde utgår från det värde som samhället lägger i att bevara en företeelse utan att någon konkret nytta eller intressent kan definieras i samtiden.

FoU-rapport 15 resulterade i en rekommendation att staten borde ta fram en nationell strategi för hanteringen av mänskliga kvarlevor.

Källor

Sellevold, Berit (2013). Ancient skeletons and ethical dilemmas. I: Fossheim, Hallvard J. (red.) More than just bones: ethics and research on human remains. [Oslo]: The Norwegian National Research Ethics Committees.

Logotyp Historiska museet

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Historiska museet

För elever

"Döda män talar inte", säger ordspråket. Men en noggrann undersökning av offrens skelett kan säga mycket för den som studerar dem.