GråträskfyndetLektion

Fyndet

Slåttern

År 1897 var bonden Olof Reinhold Granström och drängen Johan Alfred Vestin på väg till myrslåtter vid sjön Tjautjer, strax söder om Gråträsk. Myrslåtter betydde att man tog vara på det kraftiga gräs som växte på myrar och vid sjökanter. På en sumpig udde upptäckte de en märklig träkonstruktion som delvis stack upp ur marken.

Små mystiska paket

När de började gräva på platsen upptäckte de många paket av björknäver. I paketen låg olika föremål av bland annat metall, glas, ben och keramik. Berättelsen kom landshövdingen till kännedom och han såg till att föremålen skickades till Stockholm. Men vad hade Granström och Vestin hittat?

Arkeologen

Flera år efter upptäckten, år 1909, kom arkeologen Gustav Hallström till sjön Tjautjer. Han undersökte fyndplatsen, ritade av omgivningarna, skrev ned sina iakttagelser och hittade även några fler föremål. Han beskrev träställningen som ett litet altare eller kanske en låda, men han hittade ingen sejte.

Föremålen

Nästan 1300 olika föremål har hittats i sjön Tjautjer. De är mynt, kors, hängen, ringar och andra smycken. Smyckena är gjorda av bland annat järn, koppar, brons, silver och guld. Där finns även glaspärlor, föremål av keramik och vardagsföremål som nålhus – små rör för att förvara nålar. Vissa av sakerna visar tydligt att de är tillverkade i närheten medan andra kommer ifrån platser långt bort, till exempel Ryssland, Frankrike, Irland, Grekland, Nordafrika och till och med Asien.
Föremålen är från flera olika århundraden, 700 e. Kr – 1300 e. Kr.

Vad säger källorna?

Orten

Många fornlämningar med bland annat boplatser och fångstgropar visar att Gråträsk varit bebott sedan stenåldern. Området blev tidigt viktigt för samernas jakt och fiske och senare renskötsel.
Från 1500-talet finns det noteringar om att bönder från kusten betalade skatt till staten för att få fiska i sjöarna i området. Senare flyttade bönder till området för att odla den bördiga jorden.

Handel

Gråträsk ligger mitt mellan fjäll och kust och blev tidigt en knutpunkt för handel. De naturliga handelsvägarna gick i öst-västlig riktning. Samerna från fjällen och skogarna handlade med bland annat pälsar, torkad fisk och silver. Bönderna från kusten handlade med bland annat salt, glas och tyger.
Eftersom varor och saker bytte ägare många gånger kunde föremål färdas långa vägar, tvärs över hela Europa, Asien och Nordafrika, redan för flera hundra år sedan.

Samerna

Samerna har alltid levat nära naturen och haft en stor respekt för allt levande. Det man behövde för att överleva skulle man också vara rädd om. Enligt den samiska tron var platser och föremål i naturen besjälade och kunde ha övernaturliga förmågor. Andar kunde bo i träd och stenar. Ett sådant heligt föremål kallades sejte.
Vissa sjöar ansågs vara portaler mellan de levandes värld och andarnas värld. De portalerna kallades sajvo. På sådana platser kunde samerna lämna offergåvor i form av smycken, renhorn eller mat till andarna, ofta på en luopte – ett slags altare. Som tack för gåvorna kunde andarna ge tur med till exempel fiske eller jakt.

Staten

Svenska staten blev snart intresserad av mötesplatsen i Gråträsk eftersom många handlade där. Staten ville att alla skulle betala skatt så att staten kunde tjäna pengar.
Samerna var sällan bofasta, utan flyttade till olika platser beroende på årstid och behov. Bland annat följde de renarnas vandring.
Om folk från kusten bosatte sig i området blev det lättare att beskatta alla som handlade.

Kyrkan

Kyrkan hade också ett intresse av samerna. De ville att samerna skulle överge sin gamla tro och religion och bli kristna. Man menade att på så sätt räddade man samernas själar, eftersom andra religioner ansågs felaktiga. Samerna förbjöds att använda sina traditionella symboler, föremål och ritualer. En del samer övergav sina trummor, sejtar och heliga platser, andra använde dem i hemlighet.