Lektion
Åk 7-9
Carl von Linnés servisLektion
1700-tal
Sverige och Kina
Porslinet – det vita guldet från Kina
Under 1600-talet och 1700-talet blev porslin mycket populärt i Europa. Människor hade fått smak för nya exotiska drycker – te, kaffe och choklad. Porslin klarar kraftiga temperaturväxlingar och passar därför bra för servering av varma drycker. Porslinet var också mer hållbart än till exempel fajans som var det material som serviser ofta tillverkades av i Europa.
Det fanns inget svenskt porslin
I Sverige gjordes försök att odla te och producera porslin. Porslin var en dyr lyxvara att importera. Men kineserna ville inte avslöja sina tillverkningsmetoder. I delar av Kina var porslinsverkstäderna till och med stängda för européer. Porslinsexporten var viktig för landet och de ville inte ha konkurrens.
Europeiska beställares önskemål om form, färg och dekorationer styrde mycket av den kinesiska produktionen. Porslinet dekorerades med beställarnas familjenamn eller bilder på släktvapen i stället för de vanliga, kinesiska mönstren.
Ostindiska kompaniet
Svenska Ostindiska kompaniet var ett företag i Göteborg som handlade med östra Asien under 1700-talet. Totalt gjorde de 132 resor. Trots namnet gick endast tre av dessa resor till Indien. Ostindien var namnet på det som idag kallas Sydostasien. De allra flesta expeditionerna gick till staden Kanton i Kina.
Vägen till Kina
På kartan kan du se vilken väg Svenska Ostindiska kompaniets fartyg seglade, från Göteborg till Kina. Klicka på platserna och läs vad som hände där.
Fartygen lastades i Göteborg
En resa till Kina var en lång expedition. Den kunde ta 18 månader. Vid Klippan utanför Göteborg lastades fartygen med trä, järn, tjära och andra varor. Varorna skulle säljas i Cadiz i Spanien.
Handel i Cadiz
I Cadiz stannade fartygen. Här sålde man lasten från Göteborg. I utbyte fick man silverpiastrar, som var betalningsmedlet i Kina. Från Cadiz fortsatte expeditionen söderut mot Godahoppsudden.
Godahoppsudden
Vid Godahoppsudden stannade fartygen till, inför den långa seglatsen över Indiska oceanen. Godahoppsudden fick sitt namn av portugiserna. De tänkte att hade man väl klarat sig runt udden, så hade man goda chanser att komma ända fram till Asien.
Fylla på förråden på Java
Efter den långa seglingen över Indiska oceanen började det bli tomt i matförråden. På Java kunde man fylla på med sådant som färskt vatten, frukt och grönsaker.
Kanton
Staden Kanton heter idag Guangzhou. Det här var slutpunkten på den långa resan från Sverige. Här kunde man använda silverpiastrarna från Cadiz för att köpa varor att ta tillbaka till Sverige. De viktigaste handelsvarorna var te, kryddor, siden och porslin. Andra varor var pärlemor, rottingmöbler, leksaker, solfjädrar, saker av lack och andra prydnadssaker.
Porslinstillverkning
I Jingdezhen tillverkades Carl von Linnés servis, men dekoren målades på i Kanton. I Jingdezhen arbetade vid tiden 18 000 krukmakarfamiljer med att göra porslin till europeiska familjer på löpande band. En vanlig Kinaexpedition kunde ta med 250 000 porslinsdelar tillbaka till Sverige. Porslinet var en viktig exportvara för Kina.
Carl von Linné
Carl von Linné var en svensk naturvetare och botaniker, växtforskare. Han är känd för att ha delat in och gett namn till växter och djur i naturen. Linnés forskning har haft stor betydelse för naturvetenskapens utveckling.
Om servisen
Servis
Kopp och fat av porslin. Dekorerade med blomman linnea. Koppen och fatet hörde från början till två olika serviser. Leveransen av den första servisen tog så lång tid att man trodde den hade kommit bort. Därför beställdes en ny servis.
Från Kina
Carl von Linné beställde servisen från Kina. Han fick hjälp av Per Osbeck som var präst på ett av Ostindiska kompaniets fartyg.
Trasig
Under färden från Ostindiska kompaniets hamn i Göteborg till Linné i Stockholm förstördes delar av servisen.
Koppen
Linné var missnöjd med utseendet på blomman på den första servisen. Koppen kommer från den första servisen. Faten kommer från den andra. Ser du att blommorna har olika färg?
Linnéservisen består av te- och kaffekoppar med tillhörande fat, en tekanna och en mjölkkanna. Dessa finns utspridda på olika museer, bland annat på Hallwylska museet och Linnémuseet.
