Casimirs världsomseglingLektioner

Planering av resan

Den 30 september 1851 lämnade det svenska segelfartyget Eugenie hamnen i Karlskrona med en besättning på 344 personer. Framför sig hade de Sveriges första officiella världsomsegling som kom att ta nästan 2 år. Syftet med resan var främst att skapa handelskontakter runt om i världen.

På väg ut på världsomseglingen besöktes framför allt Portsmouth i England innan man lämnade Europa. I Portsmouth lastade man ombord mat, dryck och hämtade även en del vetenskapliga instrument. Resan över Atlanten tog en månad innan Rio de Janeiro kunde nås.

Casimir Petre

En av besättningsmännen på världsomseglingen var Casimir Petre, som var född år 1831 vid Hammarby bruk i Gästrikland. Fadern Thore Petre ägde flera järnbruk i Gästrikland, det största var Hofors bruk. Som vuxen tog Casimir och hans bror Hjalmar över de olika bruken. Medan fadern Thore var i livet hade Casimir studerat språk, historia och geografi samt börjat sjöofficersutbildningen vid flottan i Karlskrona. Som 20-åring fick Casimir möjlighet att åka med skeppet Eugenies på svenska flottans första segling jorden runt.

I en liten bok, ”Den oumbärliga almanackan för skottåret 1852”, har Casimir med prydlig pytteliten handstil fört dagboksanteckningar under sin resa. Den lilla dagboken som färdats över världshaven finns bevarad hos Arkiv Gävleborg i det stora arkivet från Hofors bruk. Vi vet så mycket om den här världsomseglingen, för det finns nästan 250 hyllmeter dokument sparade. Det är ungefär lika mycket som 50 bokhyllor.

Resan pågår

Resrutten var bestämd innan skeppet lämnat Karlskrona. Men under resans gång så väljer kaptenen på skeppet att för att ta vägen genom Magellans sund istället för att runda Sydamerika, trots att det ansågs säkrare att segla runt sydspetsen Kap Horn. Eftersom få överhuvudtaget hade besökt sundet såg kaptenen stora möjligheter för vetenskapsmännen på skeppet att göra undersökningar och samla in växt- och djurarter. Dessutom skulle en lyckad seglats genom Magellans sund ge Sverige ära och stolthet. Resan blev svår men de klarade det, när de återvänt skulle just resan genom sundet bli omskrivet.

Tahiti

Tahiti är den största av Sällskapsöarna i Stilla Havet. Huvudstaden Papeete ligger på den nordvästra delen av ön. Under 1700- och 1800-talen kämpade britter och fransmän om inflytandet över dessa öar. När Eugenie lade till hade ön sedan 10 år tillbaka varit under fransk kontroll, sk franskt protektorat. Ursprungsbefolkningen trängdes till stora delar undan och det fanns en tydlig ilska mot fransmännen. Deras drottning Pomare IV var regerade under åren 1847 – 1877. Hon var starkt emot att fransmännen lade beslag på hennes land. Förgäves sökte hon militärt stöd från Storbritannien för att hålla Frankrike borta.

Casimir:

September 16. Officerarna varit i land och uppvaktat drottning Pomari. Molander och jag varit i land på permission. Gudomligt vackert. Fullt med kokospalmer, bananas och orangeträd och det utmärkt vackra och skuggrika brödfruktträdet. Gjorde visiter i åtskilliga kanakhyddor. Folket vackert, gästfritt och vänligt, bjuda en alltid att äta utav deras anrättningar, för det mesta bestående av kokt brödfrukt med ett slags fisksås, ävensom kokt bananas. Kokosnötter tog de omogna och begagnade endast mjölken. Sina överherrar fransmännen tyckte de ej särdeles mycket om. Fransmän ”no good”, kanaker och engelsmän ”good” voro deras vanliga uttryck. På eftermiddagen voro vi tillsammans med löjtnanterna Rahm, Kinberg, Cornell och Pontén på California Hotel.