FattigbrickorLektion

Ett bevis på fattigdom

Fattigbrickor användes som ett slags legitimation för fattiga som hade fått tillstånd till så kallad rotegång. Det betydde att den fattige, som kallades rotehjon, fick flytta runt mellan olika gårdar i en bestämd ordningsföljd.

En socken var indelad i flera rotar. En rote bestod av ett antal gårdar som hade gemensamt ansvar för vissa saker. En sådan sak kunde vara att ta hand om ett rotehjon. Den fattige fick flytta runt mellan gårdarna, där hen fick mat och husrum och kanske vård. Hjonen skulle efter förmåga hjälpa till och göra rätt för sig på gården. Som bevis för sin rätt att tigga bar hjonet en fattigbricka.

Indelningen i rotar var ett mycket gammalt system. Rotegång för barn förbjöds i en ny fattigvårdsreform 1847. Då blev det i stället vanligare med så kallade fattigvårdsauktioner, där barn placerades hos den som erbjöd sig ta hand om dem mot lägst betalning. Både rotegång och fattigvårdsauktioner förbjöds slutligen i Sverige 1918.

Vem fick fattigbrickor?

En fattigbricka var märkt med namnet på den socken där den fattige fick tigga. En socken var det område som hörde till en viss kyrka och var föregångare till det som senare blev kommuner. Varje socken styrdes av en sockenstämma och hade ansvar för att de som bodde i socknen fick viss hjälp, vård och utbildning. Det fanns många som var fattiga men socknarna ville inte spendera för mycket pengar på att hjälpa dem. De var rädda att fattiga från andra socknar skulle komma och be om hjälp. Därför var de noga med att kontrollera att det bara var de som bodde i socknen som fick stöd.

Protester mot tiggare

Allmogen beklagade sig blifva mycket besvärad af utsocknes tiggare; hvarpå Herr Prosten sade, att man hoppas häremot snart få bot, då mässinge brickor tillskickas, som äro teknade med nummer och församlingens namn; dessa utdelas till så många fattiga, som i församlingen finnas. Går då någon utom sin församling eller bortlänar sin bricka till en annan, hafva de straxt förvärkat all frihet att tigga.

Från Grava socken berättas att man vid slutet av 1700-talet bestämde sig för att vakta vägarna in för att stoppa tiggare som kom från andra socknar. De som hade rätt att tigga i socknen skulle få fattigbrickor och 32 stycken tillverkades för att bäras av de som ansågs mest lidande, men de utvalda fattiga vägrade att bära dem.

Dagens tiggare

Det finns fattiga och tiggare även idag. Många får hjälp av samhället, men inte alla. Vissa kommer hit från andra EU-länder och tigger utanför mataffärer. Andra flyr hit från länder långt bort. De flesta önskar att det fanns färre som måste be om hjälp, men många är oense om hur man bäst gör för att det ska bli så.