Lektion

Åk 4-6

Gamla fru Olssons engelska trädgårdLektion

Varför samlade gamla fru Olsson på jord?

1817-1902

Härön, TJÖRN

Målningen visar en vitklädd kvinna som sitter på en bänk i en lummig trädgård. I bakgrunden ett hus med öppen dörr.
Karl Nordström, I trädgården 1913. Foto: Lars Engelhardt, Prins Eugens Waldemarsudde.
Fru Anna Christina Olsson var en änka som drev en affärsverksamhet på Härön i Bohuslän. Hon skapade också en vacker trädgård på en ö där det inte finns så mycket jord. Hur kunde hon göra det?

Innehåll

Vem var gamla fru Olsson?

Medelålders kvinna i mörk klänning och vit spetsmössa.
Fotografi av Anna Christina Olsson. Foto: Bohusläns museum (CC BY-NC-ND 4.0)

Anna Christina Olsson föddes 1817 och dog 1902. Hon var ägare av handelshuset vid Tryckhålet på Härön i Bohuslän. Anna Christina blev änka 1855, när hon bara var 34 år. Då dog hennes man Torbernt Olsson i en ridolycka. Torbernt var affärsman och Anna Christina fick ta över verksamheten efter sin man.

Torbernt drev en stor affärsrörelse. Han var salteri-idkare. Det betyder att han hade ett företag som saltade in fisk. Han sysslade också med frakt och handel. Torbernt köpte in havre från bönderna på ön Tjörn. Havren förvarades i ett stort magasin som kallades Röda magasinet.

Fru Olssons affärsverksamhet

När Torbernt dog fortsatt Anna Christina med affärsverksamheten. Ogifta kvinnor kunde inte driva egna företag, men eftersom Anna Christina blev änka, så kunde hon det.

Hennes fartyg skeppade havre till England. I London fanns ett centrum för diligenser, ett slags taxi med häst och vagn. Hästarna åt en massa havre. När skeppen skulle tillbaka till Sverige kunde de inte segla tomma. De måste fyllas med barlast. Barlast var den last som gjorde att skeppet blev stabilt på sjön, när det inte fanns någon annan last ombord. På Anna Christinas skepp användes jord som barlast.

Bild av brun jord mot vit bakgrund.
Det här är en del av jorden som kom till fru Olssons trädgård. Jorden togs från den engelska trädgården på Härön till Bohusläns museums samlingar. Det är ca 2 dl jord. Foto: Bohusläns museum (CC BY-NC-ND 4.0).

När skeppen kom hem till Härön, lossades jorden och lades bakom Anna Christinas hus. Lite i taget kunde hon skapa en trädgård. Trädgården kallades “den engelska trädgården”.  Fruktträden som planterades på 1800-talet lever fortfarande. Under dem blommar gammaldags pingstliljor och tusenskönor än idag.

Målningen

Konstnären Karl Nordström kom till Härön som sommargäst. Under 25 år hyrde han och hans fru Tekla ett hus av gamla fru Olsson. Karl Nordström målade av fru Olssons engelska trädgård många gånger.

Bilden är beskuren. Hela bilden finns högst upp på sidan.

Målningen visar en vitklädd kvinna som sitter på en bänk i en lummig trädgård. I bakgrunden ett hus med öppen dörr.

I trädgården

Barn som går på styltor i den engelska trädgården.
Året är 1912.

Foto: Bohusläns museum (Public Domain).

Svartvit bild av tre pojkar som går på styltor. I bakgrunden ett staket.

Från London till Härön

Titta på kartan och fundera på resvägen. Klicka på platserna och se vad som finns där.

Svartvitt foto av män och pojkar på en brygga. På bryggan ligger tunnor och i bakgrunden syns två hus.
Fru Olssons handelshus och magasin. Här fanns flera olika verksamheter under 1800- och 1900-talen. Den viktigaste var transporter med båt till England. Foto: Bohusläns museum (Public Domain).

Barlast

Ett segelfartyg använder vindens kraft för att röra sig framåt. De vindfyllda seglen måste ha en motkraft så att båten seglar stabilt och inte välter. Då behövs en rejäl tyngd i botten. Förr i tiden seglade båtarna alltid med last eller barlast ombord.

När en båt hade lossat sin last fyllde man på med barlast om det inte fanns nya varor att frakta tillbaka. Barlasten skulle helst vara enkel att lasta och lossa, vara lätt att få tag på, och vara billig, helst gratis. Barlasten kunde också bestå av material som kunde säljas i hamnen när man kommit fram. Att välja bra barlast krävde både kunskap och erfarenhet.

Nu för tiden använder man vatten som barlast. Vattnet pumpas in i stora tankar i fartygen. Förr i tiden använde man fast material, till exempel sand, grus och sten. Det kunde också vara järn, tegel eller något annat som gick att sälja vidare i hamnen när man kommit fram. Det vanligaste var att man tog material som fanns på platsen. Ofta hämtades den på någon strand i närheten.

När fartyget hade kommit fram till resmålet, dumpades den barlast som inte längre behövdes. Ibland kastade sjömännen lasten i havet. Ibland lossade de den på land. Då kunde den användas som barlast på nytt, eller till något annat.

I Norge användes barlastjord både för att anlägga trädgårdar och på kyrkogårdar som fyllnadsmaterial. Även den som begravdes i sin hembygd kunde på så sätt delvis få vila i främmande jord.

Fröer i barlastjord följde med till andra platser och fröerna kunde gro och slå rot på de platser där barlasten dumpades. På så sätt spreds många växter till nya områden och fortsatte att växa där om förhållandena var bra. På många håll i världen är barlastväxter ett inslag i den lokala floran och ett exempel på natur, som människan i själva verket varit med att skapa genom århundraden.

Fundera

  • Var bodde fru Anna Christina Olsson?
  • Vad arbetade hon med?
  • Vilka varor sålde gamla fru Olsson?
  • Varför blev fru Olsson änka, och vad betyder det?
  • Var det vanligt att kvinnor kunde driva företag?
  • Vad använde fru Olsson jorden till, som hon tog hem från England?
Bohusläns museums logotyp

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Bohusläns museum

För lärare

Den här lektionen handlar om en kvinna som drev affärsverksamhet på 1800-talet. Hon exporterade havre till England. På tillbakavägen hade skeppen jord i barlasten och med den kunde hon anlägga en vacker trädgård. Men är barlast som dumpas alltid en positiv sak?

Till lärarhandledningen