Lektion

Grevinnans sista resaLektion

En stenhäll med ett hugget motiv föreställande en dödskalle med korslagda benknotor.
Grevinnan Anna Margareta von Haugwitz hade just fyllt 51 när hon dog. Under sitt liv hade hon hunnit uppleva nästan allt, från djupaste fattigdom till högsta lyx. Hon hade sett krig och fred, kärlek och död, och rest runt över stora delar av Centraleuropa. Vad kan hennes död lära oss om 1600-talet?

Anna Margareta von Haugwitz

Anna Margareta dog hemma i sin säng, omgiven av familjen. Hon hade varit sjuk länge och döden kom därför inte som någon överraskning varken för henne själv eller hennes man och barn. Redan tre dagar efter att hon dött fördes liket över till Tyska kyrkan där det blev liggande i sin kista i sju veckor innan själva begravningen.

Man kan tycka att sju veckor är ganska lång tid, men faktum är att hennes begravning var ovanligt snabb för en person av hennes stånd, och både hennes man och flera av hennes barn skulle få vänta många år efter döden innan de till sist begravdes.

Att det tog lång tid berodde oftast på att sådana begravningar kostade mycket pengar och att det därför tog tid att skaffa fram dem men också för att det var mycket som skulle ordnas och för att alla gästerna skulle hinna fram i tid.

En kopparetsning föreställande en lång likprocession, några byggnader och en kyrka.

Foto:

Kyrkogården

Tur för Anna Margareta att hon fick begravas inne i kyrkan. De flesta begravdes på kyrkogården.

Kistor som skulle grävas ner på kyrkogården var såklart betydligt enklare, ingen skulle ju någonsin titta på dem igen sedan de väl en gång hamnat i jorden där de också snart ruttnade bort. En sådan kista bestod bara av vanliga brädor som spikats ihop. I städerna bodde det många människor och kyrkogårdarna var ofta små. Idag kremerar man oftast liken, eldar upp dem så att de ska få rum i en liten kruka, en urna, men på 1600-talet begravdes så gott som alla döda i kistor, och sådana tar stor plats även om de inte var lika fina som Anna Margaretas.

På kyrkogårdarna blev det därför lätt trångt, speciellt om det var pest, krig eller svält så att många människor dog samtidigt. Ofta försökte man spara plats genom att använda massgravar, men det var inte alltid kistorna kom så långt ner i marken som de borde då. 1630 klagas det i Stockholm över de döda soldater som ligger och luktar på Maria kyrkogård då dödgrävaren staplat tre kistor ovanpå varandra men inte orkat gräva ner dem tillräckligt djupt.

Ett kopparstick med en kyrka
Kopparstick av Maria Magdalena kyrka i Stockholm. Foto: Willem Swidde 1676, PD

Skoklosters kyrka

Anna Margareta von Haugwitz begravning i Riddarholmsskyrkan var bara tillfällig. De flyttade sedan hennes kista till gravkoret under Skoklosters kyrka. Där ligger hon omgiven av sin man, sina barn, sina svärföräldrar och många fler av familjen. Den som tittar in genom gluggarna kan faktiskt se alla kistorna, både stora och små, men den fina röda sammeten som täckte hennes kista har med tiden bleknat och är nu alldeles gul.

Ett antal vackert dekorerade likkistor.

Diskutera

Skoklosters slotts logotyp

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Skoklosters slott

För lärare

I den här lektionen får eleverna lära sig mer om död och begravning under 1600-talet, vad var viktigt och hur gick en begravning egentligen till och hur kan vi vet något om det?