Heliga Birgitta och pilgrimsmusslanLektion

Nu har ni fått följa med heliga Birgitta till några pilgrimsplatser som hon besökte när hon var i livet. Tänk att pilgrimsmusslan kommer ända från Santiago de Compostela i Spanien! Som ni såg så sträckte sig pilgrimsvägarna över stora delar av Europa och ibland längre än så. Heliga Birgitta förberedde förmodligen sina resor mycket noga. Det var mycket man behövde tänka på innan man for, framförallt om man skulle resa långt bort. Som tur var fanns det guideböcker som berättade vad som var viktigt att tänka på. I en av guideböckerna om pilgrimsfärder till Jerusalem står det att det krävs ”en säck tålamod, en säck silver, och en säck tro” för en pilgrimsresa! Varför det? Jo, en säck tålamod för att det tog lång tid. En säck silver för att det var dyrt. Och en säck tro för att resan kunde vara farlig.

Om vi ska förstå hur det skulle ha varit att genomföra en pilgrimsvandring under medeltiden måste vi tänka tillbaka på hur människor levde då. Många var bönder och hade förmodligen inte alls råd att rida till pilgrimsplatsen, utan gick till fots. Rika personer, som heliga Birgitta, red på häst eller åkte båt en del av vägen. Kläderna var gjorda av ylletyg och behövde skydda mot vind, regn och kyla. Skorna var tillverkade av tunt läder, kanske hade man ont i fötterna när man lade sig ned för att sova om kvällen? Förhoppningsvis sov man i en kyrka eller på ett vandrarhem, men annars fick man sova utomhus. Mat var såklart lika viktigt som idag, och den tillagades över öppen eld.

En del pilgrimer fick aldrig återse sina hem igen, utan dog i sjukdomar på väg till pilgrimsplatsen. När heliga Birgitta levde härjade till exempel digerdöden i Europa. Kanske såg hon att många dog i pest, eller red förbi övergivna byar där alla invånare dött i den smittsamma sjukdomen. Det fanns också en risk att man blev överfallen och rånad av tjuvar och rövare. Många pilgrimer valde därför att resa i grupp för att undvika den sortens bekymmer.

Trots riskerna ville människor gärna ut på pilgrimsresor. Det fanns säkert många anledningar till varför katoliker valde att bli pilgrimer. Att komma närmare Gud och se reliker var en viktig del. Kanske var det också spännande att uppleva något helt nytt och se platser man aldrig sett förut. Pilgrimerna passerade ibland flera länder och mötte människor från helt andra platser än Sverige. Man hörde språk man inte hört förut, och såg att människor levde på olika sätt runtom i Europa. Säkert hade man spännande historier att berätta när man kom hem till sin by. Kanske var det ibland svårt att förstå varandra när man inte talade samma språk, och möjligen kunde det ibland kännas ensamt att vara en pilgrim i främmande land. Och faktum är att ordet “pilgrim” kommer från ett latinskt ord, “peregrinus”, som betyder just “främling”.

Heliga Birgitta gick på sin sista pilgrimsvandring när hon var 70 år gammal. Det var när hon besökte Jerusalem. Efteråt reste hon tillbaka till Rom där hon tidigare bott i många år. Då var hon utmattad och sjuk, och dog bara en kort tid senare. När heliga Birgittas kropp fördes tillbaka till Vadstena tog det hela sju månader att resa tillbaka till Sverige. Nästan tjugo år efter sin död blev hon helgonförklarad, alltså utnämnd till helgon, av påven i Rom. Idag finns heliga Birgitta begravd i Vadstena kloster och pilgrimer kommer fortfarande varje år för att komma nära helgonet. Undrar vad heliga Birgitta skulle ha tänkt och tyckt om hon vetat att hon efter sin död skulle helgonförklaras och att hennes egen grav i Vadstena skulle bli en väldigt populär pilgrimsplats ända i vår tid?