Lektion
Åk 7-9
Jenny och modetLektion
1880-tal
Stockholm
Modet och industrin
Mot slutet av 1800-talet var den industriella revolutionen ett faktum i Sverige. Fler och fler människor hade flyttat från landsbygden in till städerna i hopp om att finna arbete i fabrik. Många nya uppfinningar gjorde det snabbare att tillverka produkter. Detta gjorde att det blev billigare att köpa saker.
En stor trend under 1800-talet var sidensjalen som kunde bäras på huvudet eller över axlarna. Nästan varje kvinna i Sverige hade en sidensjal, trots att man fick spara i ett år för att ha råd att köpa den. Många sjalar vävdes på K.A. Almgren sidenväveri i Stockholm. Sidenväverskan Jenny Lindberg var tvungen att hålla ett högt tempo för att kunna möta kundernas efterfrågan.
Shopping och schalar
Precis som idag gillade människor på 1800-talet att shoppa. Man gillade att ha nya kläder och accessoarer. Även folk som var fattiga valde att lägga sina pengar på en dyr sidensjal med vackra, täta fransar. Kundernas efterfrågan ökade fabriksägarnas vinst, och de kunde producera ännu fler sjalar.
- Hur kommer det sig att människor sparade ett helt år för att ha råd med en riktigt fin sidensjal även om de var väldigt fattiga?
- Vad tror ni kom först, många billigare tyger eller kundernas vilja att köpa?
Titta och läs i de fyra punkterna nedan. Bilden föreställer en kvinna med sjal runt huvudet. Fotot är taget kring 1870.
En moderiktig sjal
En svart sidensjal med blommönster, vävd på K.A. Almgren sidenväveri i Stockholm. Sidensjalen kom på modet under slutet av 1700-talet och blev en populär produkt under hela 1800-talet.
Foto: K. A. Almgrens sidenväveri och museum (CC BY).
Väveriet
Interiör från Almgrens sidenväveri. Foto: K. A. Almgrens sidenväveri (PDM).
Jennys liv
Väverskan Jenny Lindberg (1873–1964) från Stockholm arbetade för Almgrens väveri. Hon var 13 år gammal när hon började arbeta och gick i kvällsskola efter jobbet. När hon fyllt 18 år fick hon börja väva i fabriken. Hon fick 35 öre betalt per sjal hon vävde. Varje vecka hade hon som mål att väva 30 sjalar, då tjänade hon 10:50 för att ha råd med mat och husrum.
Hennes arbetstid var tolv timmar, från 7 på morgonen till 7 på kvällen, sju dagar i veckan. Det fanns också några män som vävde i fabriken. De manliga vävarna fick väva andra sorters sjalar som gav nästan dubbelt så mycket i lön.
Jenny bodde hela livet tillsammans med sin syster Lina. När hon var 70 år gick hon i pension, då hade hon aldrig haft semester.
Moderiktigt
Fotografiet visar en kvinna med en sidensjal draperad runt huvudet. En sjal kunde bäras på olika sätt. Den kunde läggas över axlarna, knytas som ett huckle under hakan eller i en slags turban som på bilden. Sättet att bära sjalen var säkerligen styrt av modet i den omgivning man befann sig.
Till en del handlade det också om att täcka huvudet, eftersom kyrkan och religionen krävde att kvinnor dolde håret.
Foto: Nordiska museet (PDM).
Den industriella revolutionens följder
Jenny berättar om långa arbetsdagar för låg lön. Hon trampade runt den tunga vävstolen med egen muskelkraft. Jenny fick betalt baserat på hur mycket hon vävde. Hon bodde tillsammans med sin syster, pappa och tre inneboende. Alla arbetade med olika industriyrken. Tillsammans kunde de klara av att betala hyran.
- Hur hänger Jennys berättelse ihop med modetrenden att köpa sjalar?
- Vilka följder kom av industrialiseringen för personer som Jenny?
- Varför fick Jennys manliga kollegor dubbelt så mycket betalt som henne?
- Vilka fördelar fanns med industrialiseringen? Fanns det några nackdelar?
Vem är Jenny idag?
Textilproduktionen har sedan länge i stort sett lämnat Sverige. Det betyder inte att industrin inte finns kvar, den har bara flyttat. Just nu arbetar många människor i Sydostasien med att till exempel sy kläder. Många textilarbetare i Sydostasien har ungefär samma arbetsvillkor som Jenny hade.
Diskutera
Titta på dig själv. Vilka moderiktiga plagg har du på dig? Varför?