Lektion

Åk 7-9

Kapten Nilssons sjömanskistaLektion

Vad kan en kista berätta om kolonialismen på 1800-talet?

1800-tal

Kongo

En svart skärmmössa med guldränder och ett märke med två korslagda ankare, en krona och en stjärna.
Kapten Nilssons mössa. Foto: Sjöfartsmuseet Akvariet (CC BY).
Många lämnade Sverige på 1800-talet för att finna frihet och lycka i andra länder. Men var det frihet och lycka de fann? Följ med till fristaten Kongo, till mörkrets hjärta.

Död mans kista

1989 lämnades en kista med mängder av föremål, böcker och fotografier in till Sjöfartsmuseet i Göteborg. Kistan hade tillhört Kapten Gustaf Nilsson och kom från hans dotter Elsas dödsbo.

Vem var Kapten Nilsson?

Klicka på siffrorna i bilden och ta reda på mer om Kapten Nilsson.

Fotografiporträtt av Gustaf Wilhelm Nilsson.

Fundera

  • Vad vet vi om Gustaf Nilsson?
  • Finns det något som kan berätta om han var duktig på sitt jobb?

Vad fanns i kaptenens kista?

Här är Gustaf Nilssons kista och några av hans personliga saker. Undersök vad som finns i kistan genom att klicka på siffrorna i bilden.
Foto: Sjöfartsmuseet Akvaria (CC BY).

Bild av en träkista med öppet lock.

Fundera

  • Vad används en sjömanskista till?
  • När och var tillverkades kistan?
  • När levde mannen som ägde kistan?
  • Vad arbetade han med?
  • Finns det något av föremålen som kan berätta om vad han hade för intressen utanför arbetet?

Varför arbetade Gustaf Nilsson för regeringen i Kongo?

När länder i Europa industrialiserades under andra halvan av 1800-talet, ökade efterfrågan på nya naturresurser och råvaror. Europeiska länder fick tillgång till råvarorna genom att kolonisera och ta kontroll över nya landområden. Några blev mycket rika genom handeln. Samtidigt var många människor i Europa fattiga. Från 1850 och fram till 1914 utvandrade ungefär 50 miljoner människor från Europa till USA på grund av överbefolkning och fattigdom.

Landets rikedomar

Flera män står runt om en hög med jättestora elefantbetar som ligger på marken.
Handelsmän i Kongo. Ur ”Kongo och Afrikas kust” av Richard Harding Davis. Charles Scribner’s sons: New York, 1907. (PDM).

Ett arbete i utlandet kunde för en ung man vara en möjlighet att göra karriär. Var du europé innebar en tjänst i Afrika att du nästan alltid tillhörde samhällets överskikt, åtminstone formellt. Kongos främsta råvarutillgångar var elfenben och naturgummi. Naturgummi användes i slutet av 1800-talet för att tillverka däck till exempelvis bilar och cyklar. Gummit fraktades på små ångbåtar längs floderna ut till kusten.

Sjömän i Sverige hade svårt att få arbete under den här tiden. Därför sökte många arbete utomlands. Uppskattningsvis 1 500 skandinaver arbetade i Kongo-Kinshasa mellan 1885–1908. Ungefär 340 av dem var svenska sjömän.

Även om Kongo-Kinshasa numer är en fri nation pågår en intensiv handel och konflikter kring landets råvaror. Nu handlar det om det metalliska grundämnet Tantal som används i mobiltelefoner och finns i marken i Kongo.

Fundera

  • Varför arbetade en svensk sjöman i Kongo-Kinshasa?
  • Vem arbetade han för?
  • Vilken typ av arbete utförde han?

Kolonialism

Leopold II

1885 koloniserades Kongo-Kinshasa. I ett avtal lovade Belgiens kung Leopold alla världens nationer 20 års frihandel och att all slavhandel var förbjuden mot att han fick rätten till alla Kongo-Kinshasas naturtillgångar. Leopold II bildade därför fristaten Kongo. Ingen från Kongos befolkning var med och förhandlade om avtalet.

Foto: Wikimedia commons (PD).

Svartvitt foto av Leopold II, klädd i uniform och med ett stort vitt skägg.

Leopold, kung av Belgien och Kongo

Till en början verkade Leopold hålla sitt ord. Han drev ut de arabiska slavhandlarna i landet och lät bygga handelsstationer. Men snart tvingade han befolkningen i Kongo att arbeta under slavliknande förhållanden för att han skulle tjäna pengar på naturgummi och elfenben. Eftersom Kongo formellt var Leopolds privata egendom kunde andra länders handelsmän inte få tillgång till gummi och elfenben utan att gå genom kungens män.

Kung Leopold tog främst hjälp av belgare och belgiska handelsbolag för att ta råvarorna till Europa. Ordningen i landet skulle upprätthållas av Force Publique, en gendarmstyrka med vita officerare och svarta soldater. För att sprida skräck och lydnad använde handelsagenterna även lokalbefolkning från Zappo Zap. De hade tidigare hade hjälpt araberna att samla slavar. Det ryktades att Zappo Zap var kannibaler, alltså att de åt människor. Därför var många rädda för dem.

Kongostaten fanns fram till 1908 och då hade över 10 miljoner människor mist livet på grund av slavarbete, terrorvälde och sjukdomar. 1908 övergick Kongostaten till att bli en koloni som styrdes av belgiska staten. 1960 blev Kongo en självständig republik. Landet bytte senare namn till Zaire, idag heter landet Demokratiska republiken Kongo eller Kongo-Kinshasa. Det första demokratiska valet hölls 2006. Konflikterna med Belgien och andra länder om naturresurser har fortsatt in i vår tid.

Kolonialism

Kolonialism handlar om att ta kontroll över landområden och naturresurser utanför den egna statens gränser. Syftet är att vinna mer makt och rikedom. Kolonisation har funnits länge, sedan större stater och riken tagit form. Människor som bor i områden som koloniseras blir ofta utnyttjade och utsatta för våld och övergrepp av kolonisatören. Genom att säga sig ha rätten att äga och utnyttja människor, djur och natur är kolonialismen ett tänkesätt som rättfärdigar förtryck.

Samtida beskrivningar av händelserna i Kongo

Ur ”Kongo och Afrikas kust” av Richard Harding Davis. Charles Scribner’s sons: New York, 1907.

En kapten och hans båt

"Deliverance är ungefär sextiofem fot totalt och går tre fot djupt. Hon var byggd som en pråm med ett däck av järnplåtar. Mittskepps, på däck, fanns en liten kajuta med bäddar för två passagerare och ståplats för en. Ugnarna och ångpannan var föröver, omgiven av vedhögar."

svartvitt foto av en flodbåt med mycket last i lådor. Flera personer finns ombord.
Flodbåten Deliverance. Foto: Richard Harding Davis (PDM).

"Alla flodbåtar går endast på ved. Hennes motorer var i aktern. Motorerna och drivaxeln till skovelhjulen var inte täckta. Det ger Deliverance utseendet av en stor automobil utan kaross. Man undrade ideligen vad som hade hänt med förgasaren och, om det regnade, vad som skulle hända med motorerna.

Uppstöttat av järnstolpar fanns ett överdäck, på vilket kaptenens låd-liknande kajuta befann sig med styrratten alldeles framför. Telegrafen som signalerade till den öppna motorn nedanför och ett litet matbord, litet som ett schackbräde, fyllde ”bryggan” fullständigt.

Vi var fyra vita män. På nedre däck hade vi tjugo ”ved-pojkar”, vars uppgift bestod i att hugga ved till brännugnen, samt ungefär trettio svarta passagerare. De var främst soldater som hade fullgjort sin tjänstgöring för staten, tillsammans med deras fruar och barn. De trängdes uppe på luckorna på en plats ungefär femton gånger femton fot mellan vår kajutadörr och brännugnen.

Även om vi reste med båt, tillbringade vi lika mycket tid på land som på vatten. Eftersom Deliverance drevs med ved och, likt en invaderande armé, ”levde av landet” stannade hon ideligen för att fylla på förråden.

Staten hade etablerat stationer för ved längs stränderna för att mata sina ångare, och i teorin skulle det vara förråd nog för att föra en ångare till nästa station på varje plats. Men vår erfarenhet var att antingen en annan ångare just hade tagit all ved eller att pojkarna hade bestämt sig för att inte arbeta mer och därför gömt sig i skogen.

Det tog tjugo pojkar ungefär fyra timmar att hugga veden och Deliverance samma tid att bränna upp det. Det var verkligen en hand-till-mun-tillvaro."

Det obeskrivliga

"Om varje by inte får fram tillräckligt många korgar gummi per månad (skatterna ska betalas en gång per månad istället för en gång per år för att hålla infödingarna sysselsatta) blir byn överfallen av kungens kannibal-soldater som rövar bort kvinnorna och tillfångatar männen, eller dödar och äter upp dem."

Missinären Wallbaum som visar en pojke med avhuggen hand.
Ett offer för övergreppen i Kongo. Missionären Wallbaum visar en pojkes avhuggna arm. Foto: Wikimedia Commons. (PDM)

För varje kilo gummi som kommer fram utöver kvoten får kungens handelsagent, som tar emot och samlar gummit för att skicka det nedåt floden, en bonus. Eller så blir han betald ”efter resultat”. En annan bonus får han baserat på priset han får på gummit. Med ett ord: ju mer gummi en agent samlar, desto mer tjänar han personligen. Och om han får fram det ”billigt” eller för ingenting – det vill säga genom att ta gisslan, fångar, med en piska av flodhästshud eller tortyr – så mycket bättre för hans lycka, så mycket rikare blir Leopold.

Ett resultat av detta system är att infödingarna som dömts till slaveri i gummiskogarna samlat in till ett värde av femtiofem miljoner dollar på sju år. Men det verkliga resultatet är utplånande av hela byar, hundratusentals infödingars flykt från sina hem i Kongo och – för dem som stannade – misär, död, den mest brutala tortyr och förnedring. Obeskrivlig, otänkbar.

Till exempel: Statens åsikt var att de soldater som använde patroner för att skjuta vilt till mat slösade på statens egendom. För att visa sina officerare att de inte slösaktigt sköt av en kula på en antilop eller vildsvin, tog soldaterna med sig en människohand – man, kvinna eller barn – för varje tomhylsa. Dessa händer, torkade av solen, kunde ses vid stationerna längs med floden.

Den som ska lastas för dessa övergrepp, för varje enskilt övergrepp, är Leopold. Hade han skakat på huvudet, skulle de ha upphört. När upprördheten i Europa blev för het för honom satte han upp handen och allt avstannade. Åtminstone längs med vattenvägarna.

Han kunde ha stoppat det åratal tidigare. Men det var sju goda år, när miljoner ton röda gummikulor dumpades på kajen i Antwerpen, små, grovt rullade röda bollar, som droppar av koagulerat blod, som hade kostat sin vikt i blod, som skulle ge Leopold sin vikt i guld.

Gammalt foto av tre pojkar med avhuggna händer.
Tre pojkar med avhuggna händer. Foto: William H. Sheppard, ca 1900. Fotot publicerat med tillstånd av Presbyterian Historical Society, Philadelphia, PA.

Fundera

  • Hur påverkade koloniseringen av Kongo-Kinshasa människor i landet?
  • Hur påverkade koloniseringen av Kongo-Kinshasa människor i Europa?
  • Hur kan de konsekvenserna synas än idag?
  • Vad kan en kista berätta om kolonialismen på 1800-talet?
Logotyp Sjöfartsmuseet Akvariet

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Sjöfartsmuseet Akvariet

För lärare

Eleverna får i lektionen ta del av berättelsen om en svensk sjöman som arbetade i Kongo-Kinshasa och därmed en inblick i kolonialiseringen av Afrika och dess följder.