Maja och Annas
förbjudna kärlekLektion

Maja och Anna - läs och lyssna

Maja och Anna träffades år 1900. De hade båda nyss flyttat till Umeå, Maja för att arbeta som lärarinna och Anna för att börja på lärarutbildningen. Maja skriver i sin dagbok hur de tillbringar allt mer tid tillsammans. Hon beskriver blickar, hur de sitter nära varandra och hur Anna sitter i hennes famn. Och om den där kvällen, när Maja var på väg hem, hur Anna ropade tillbaka henne, slog armarna om hennes hals och drog ner henne i sängen – ”Åh hur det kändes!”

Homosexualitet i början av 1900-talet

Maja och Anna levde i en tid då samkönade relationer var förbjudna och därför var det omöjligt att vara öppet homosexuell. Människor rapporterade personer de misstänkte vara homosexuella, och detta ledde ofta till åtal. Lagtermen för samkönat sex var ”otukt mot naturen”, och detta var olagligt fram till 1944, då homosexualitet i stället stämplades som en mentalsjukdom. Med detta kom även en våg av homofobi, och budskap om att man måste skydda samhället från den homosexuella faran. Alla aktiviteter som endast var för homosexuella skedde därför i största hemlighet.

Ett smärtsamt slut

Maja och Annas kärleksrelation varade i fem år, 1900-1905. Den förbjudna kärlekshistorien får ett plötsligt och smärtsamt slut, när Annas föräldrar förbjuder Anna att träffa Maja mera.

I Majas dagbok kan man läsa om sorgen och smärtan och om hat mot sig själv och sina förbjudna känslor. Och hur hon tvingas acceptera samhällets syn på sig själv – att hon är sjuk:

Kvinnors "frirum"

Maja fick inte dela sitt liv med sin kärlek Anna, men i stället levde hon tillsammans med lärarinnan Julia Byström. I Majas dagböcker kan man se att relationen med Julia inte var en kärleksrelation, utan de levde tillsammans som systrar. De bodde tillsammans i 34 år, mellan 1912-1946, tills Julia gick bort och de ligger nu begravda tillsammans.

Anledningen till att Maja kunde bo tillsammans med Julia var att var att man tänkte att kvinnor inte kunde vara kära i varandra.

Den rådande synen var att kvinnor var asexuella, det vill säga att de inte hade någon egen sexualitet, utan fanns till för männens sexualitet. Kvinnor kunde därför lättare skapa möjligheter för samkönade relationer och det var vanligt att ogifta yrkesarbetande kvinnor bodde tillsammans. Många var bara vänner, men troligen fanns det också dolda kärleksrelationer bland dessa tidiga samboförhållanden. Män hade inte samma möjlighet att leva tillsammans, så de fick i stället träffas på offentliga, men undanskymda platser, ofta på allmänna toaletter.