Resan hemLektion

Att resa på 1600-talet

Vi som är vana att färdas med bil eller buss eller kanske tåg tycker att sjöar, hav och floder ligger i vägen, men på 1600-talet var det precis tvärtom. Sjöar och hav gjorde att de olika städerna kom närmare varandra på ett sätt vi idag har svårt att förstå.

För den som ville resa för 350 år sedan var det till exempel mycket enklare att från Stockholm ta båten till Åbo, Vasa eller Tallinn (som då hette Reval) på andra sidan Östersjön än det var att ta häst och vagn till Göteborg eller Malmö. På en båt kunde man dessutom lasta nästan hur mycket som helst, och även om det ibland kunde blåsa och gunga så var det ingenting mot skumpandet i en hästdragen vagn.

Familjen Wrangel

Familjen Wrangel bestod våren 1650 av fyra personer. Pappa Carl Gustav var 36 år och född i Skokloster utanför Uppsala. Mamma hette Anna Margareta, var 28 år gammal och född i Tyskland. De hade två barn, dottern Juliana som var 7 år, och hennes lillebror Carl som var ett och ett halvt år gammal.

Resan

På 1600-talet fanns såklart inga bilar, men att resa med häst och vagn var inte heller alltid det enklaste. Vägarna var slingriga, gropiga, fulla av stenar och trädrötter. När det regnade mycket förvandlades de till lera. Inte ens de dyraste och finaste herrskapsvagnarna hade någon jättebra fjädring utan skumpade fram så att de som åkte i dem ofta blev mörbultade redan efter några timmar.

Bättre var det att rida, men för den som var ovan, väldigt ung eller satt i damsadel blev det jobbigt ganska fort det med. De vagnar familjen Wrangel använde var av två olika sorter. Det var rustvagnar, stadiga lastvagnar där alla kistor och tunnor packades. Sedan hade de kareter, stora täckta vagnar med fönster och oftast dragna av fyra eller sex hästar. Carl Gustav och Anna Margareta hade varsin karet.

Kartan

Familjen Wrangel började resan i Nürnberg och reste en krokig väg upp till Bremervörde. Börja i Nürnberg, zooma in i kartan och fortsätt uppåt till sex olika platser.