Lektion

Åk 4-6

Silverhunger vid gränsenLektion

Varför möttes danskar och svenskar vid Silbojokk?

1600-tal

Silbojokk, Norrbotten

Foto av vy över Nasafjäll med berg i bakgrunden och gräs med vita blommor i förgrunden.
Bild av vy mot Nasafjäll. På Pitesamiska, även kallat Arjeplogssamiska, kallas platsen Násavárre eller Silbbanássja. Foto: Maria Söderberg
År 1634 hittade samen Peder Olofsson en svartblänkande sten vid Nasafjäll. Stenen glänste på ett märkligt sätt när han skrapade på den.

Innehåll

En svartblänkande sten

Stenen som Peder Olofsson hade hittat innehöll silver. Peder kontaktade diamantletaren och pärlfiskaren Jöns Persson från Piteå. Tillsammans skickade de stenen till Stockholm för att den skulle undersökas. Peder och Jöns fick varsin gård och jordbruksmark i belöning för fyndet. En silvergruva startades upp och samhället Silbojokk växte fram på platsen.

Arkeologiskt detektivarbete

På 1980-talet undersökte arkeologer området där samhället med gruvan hade funnits under 1600-talet. Klicka på bilden och undersök några av de föremål som har hittats på platsen.

Nasafjäll. Foto:

Karta över området där silverhyttan låg. I hyttan omvandlades silvermalmen till silver. Teckning troligen av Hans Philip Lybecker d.ä. (Public Domain).

Fundera

  • Vad är det för saker?
  • Vad kan sakerna avslöja om vilka som varit på platsen?
  • Vad tror du har hänt där?

Gränsmötet 1638

Sverige var ett land som växte snabbt och landets gränser förändrades ofta. På 1600-talet var gränsen i fjällen inte tydligt uppritad på någon karta. När silvret på Nasafjäll hittades, menade både Danmark och Sverige att fyndet låg på deras mark.

Norge tillhörde nämligen Danmark under den här perioden. Danska regeringen sa att silverfyndet var deras, men Sveriges regering menade att gruvan låg på den svenska sidan. Länderna beslutade därför om ett gränsmöte vid Nasafjäll för att förhandla. Den svenska regeringen var beredd på att tvisten om silvergruvan skulle kunna leda till krig.

Mötet hölls i början av juli 1638. Innan de reste fick de svenska mötesdeltagarna instruktioner av riksrådet att de skulle be samer att vittna för att vinna tvisten.

Svenskarna var oroliga för att danskarna också skulle vända sig till samer. Därför försökte Sverige muta samerna i området så att de skulle hjälpa till i uppgörelsen. Mötesdeltagarna ville göra ett gott intryck hos samerna för att de skulle känna att gruvan var någonting som var bra för dem. Svenskarna förstod att samernas vittnesmål om var gränsen gick skulle avgöra silvergruvans framtid.

Drygt 20 samer följde med de svenska mötesdeltagarna till gränsförhandlingen. Det var personer som väl kände till var gränsen gick. De skulle höras som vittnen. Under mötet bjöds på mängder av mat, dryck och tobak. En inköpsräkning visar att mötesdeltagarna fick rikligt med mat och dryck – 43 flaskor spanskt vin, 225 kannor brännvin, 20 kilo tobak och 600 tobakspipor togs med till mötet.

När vinet var drucket och tobaken var slut hade nästan alla från den samiska gruppen vittnat för svenskarna. Berget och silvret räknades nu till Sverige.

En global hunger

Den svenska statens intresse för silverfyndet i Sápmi kan förstås utifrån ett globalt intresse för silver. Den starkaste drivkraften i kolonisationen av Lappland var silver, även om jakten på järn, koppar, bergkristall, pärlor och skinn också bidrog till utnyttjandet av fjällmarkerna.

I kartan finns information om fyra platser där silvret har varit viktigt.

Fundera

  • För vilka var silvret viktigt?
  • Var i världen bröts silver?
  • Vilka tjänade på silverhandeln?
Logotyp Historiska museet

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Historiska museet

Bildkällor: Om inget annat anges kommer bilderna från Historiska museet (CC BY)

För lärare

Den här lektionen handlar om globalisering, kulturmöten och nationsgränser. Genom materialet får elever närma sig stormaktstiden från ett globalt perspektiv.

Till lärarhandledningen