SilverkragenLektion

Jag är väldigt stolt över min krage, den är berömd för sitt vackra silver. Jag känner mig vacker när jag bär den - smederna i Piteå är verkligen skickliga. Och det är klart, det känns även bra att kunna visa upp vilka goda affärer min familj har gjort. Allt slit som står bakom vår rikedom.

Inte är det lätt alla gånger att få ihop allt med barnen, renarna och flyttningarna. Lite tur kanske vi också har haft. Vajorna har kalvat bra senaste åren, det har varit gott om bete, våra sjöar har varit fulla med fisk och vi har alla fått vara friska och starka. Därmed har vi kunnat ta med ett rejält lager av pälsverk, skinn, ost och torkad fisk till marknaderna. Det som blivit över efter byteshandeln investerar vi i silver som både är värdefullt och lätt att bära med sig. En del av silvret ser du på min krage, det är vi kvinnor som bär dem. Min man får nöja sig med en silverkosa innanför kolten.

Ibland, inte ofta - men när jag behöver muntra upp mig själv, tar jag en liten paus i vardagssysslorna och tar fram kragen. Jag ser på hängena att en del är mycket gamla, de har inga stämplar. Min mamma berättade att silvret har gått i arv i släkten. Man kan se att märken tagits bort. De har nog sytts fast på någon annan krage. På ett hänge finns ett namn inristat. Jag vet inte vem hon var. Snart är det dags för min äldsta flicka att få sig en egen krage och några av mina smycken kommer att sys fast på hennes. Någon gång i framtiden kanske en ung kvinna ser på sin krage och undrar vem som burit smycket som är mitt