Skottet på OperanLektion

Inseende det fruktlösa i att söka förmå kungen att afstå från maskeraden, anhöll likväl Essen att åtminstone få vara honom följaktig under aftonens lopp, och vid hans arm inträdde kungen lätt maskerad uti salen, hvarest endast obetydligt med folk var församladt, hvilket gaf kungen anledning att till Essen göra denna anmärkning:

”Brefvet måste hafva ljugit, ty kan ni verkligen finna denna folkmassa tillräckligt stor, för att här skulle kunna begås ett kungamord?”

Äfven Essen kände sig lugnad, då de efter att hafva gått ett hvarf kring salen gingo in uti foajéen, men vid utträdet därifrån funno de vid dörren en mängd folk samlat, som det tycktes för att åse en kontradans; kungen som likaledes stannade där, omgafs öfonblickligen av flera lika klädda masker, och omedelbart därefter hördes ett pistolskott. Kungen som var nära att falla omkull men hölls uppe af Essen, utropade:

”Jag är sårad, aj, aj!”

Rop hördes att elden var lös men kungen hade sinnesnärvaro att förklara att så ej var förhållandet utan att det var han som blivit sårad. Essen som hjälpte kungen till en närstående bänk, ropade, att dörrarna skulle stängas för att hindra mördaren att undkomma. Kungen hade tillräcklig styrka att själv, stödd av Essen och sin kammarjunkare De Beche, gå till sina intill balsalen liggande rum, där han lades på soffan, i afvaktan på de tillkallade läkarnes ankomst.

Klockan wid pass ¾ til Tolf Fredags aftonen, hade Konungen, åtföljd af Herr Baron och Förste Hof-Stallmästaren, bägge masquerade, nedgått ifrån Konungens, å Kongl. Opera-Huset inredde rum, utföre en liten til Theatren ledande trappa.

När Konungen nedkommit på Theatren, hade han tagit Herr Baron och Hof-Stallmästaren under wänstra armen, samt Kammar-Junkaren De Besche, som dem i det samma råkat, gått på andra sidan om Konungen. I denna ordning hade de spaserat omkring Theatren en hel tour och äfwen et stycke på den andra; Hwarefter Konungen jemte Her Baron och Förste Hof-Stallmästaren ingått uti Foyern, där de äfwen gått ett slag omkring, samt deruppå begifwit sig ut åt Theatren.

Sedan de på trappan ifrån Foyern mött Capitainen Pollet, med hwilken Konungen talat, hade de gått widare genom passagen till Theatren, hwaräst trängseln utmed Coulisserne närmast intil Theatren så tiltagit, at Herr Baron och Hof-Stallmästaren, dock utan att släppa Konungens arm, warit nödsakad gå framför Konungen, til höger utmed coulissen, at rödja rum, som dock ej kunde bättre lyckas, än at de nödgats stadna, och, genom Herr Baron och Hof-Stallmästarens tilhjelp, at med den ledige armen bana wäg för Konungen, med största långsamhet skridit någre steg igenom folkhopen.

I samma ögnablick de då begynt småningom avancera, och hwarwid de hunnit wid pass tre à fyra alnar ifrån sjelfwa Theatre-salen, hade Herr Baron och Hof-Stallmästaren hört skott aflossas. Han hade genast wändt sig om, för at se hwarifrån skottet kommit, då Konungen, som i det samma ropat: aj, kastat sig åt sidan, med yttrande, det han trodde, at han blifwit skjuten i ryggen. Herr Baron och Hof-Stallmästaren hade derpå appuierat Konungen emot et derintil warande säte, och då funnit en kolande eld uti Konungens kläder, den Herr Baron och Hof-Stallmästaren med handen dämpat.

Wid skottets lossande och när han märkt Konungen wara blesserad, hade Herr Baron och Hof-Stallmästaren gjort rum framför sig med högra handen och derunder genast ropat, at dörrarne skulle tilslutas.

Sedan Konungen en stund qwarsutit å bänken, hade Konungen yttrat sig, at han trodde, det han kund egå, hwarefter Herr Baron och Hof-Stallmästaren lämnat Konungen sin högra arm, och när de hunnit ungefärligen midt uti salen, hade Kammar-Junkaren De Besche, som i det samma kommit dem til mötes, fattat Konungen under andra armen, på hwilket sätt de Konungen til sine rum åter ledsagat.