Spara eller slösaLektioner

Bakgrund – Sparbanksrörelsen

Först går vi tillbaka till början av 1800-talet. Fattigdomen var utbredd och många behövde hjälp från samhället för att klara sig. I Storbritannien hade man öppnat sparbanker där vanliga människor kunde sätta in små summor pengar och sedan få ränta på pengarna, så att de växte. Det fanns en tanke, både där och i Sverige, om att de fattiga var fattiga för att de gjorde av med sina pengar på onödiga saker som sprit och nöjen. Både politiker och ekonomer menade att om man kunde få de fattiga att spara sina pengar, så skulle de kunna ge sig själva en bättre framtid.

Den första sparbanken i Sverige startade i Göteborg år 1820. Grundaren hette Eduard Ludendorff. Det här var första gången som vanligt folk kunde sätta in sina pengar på ett bankkonto! Snart öppnades en sparbank i Stockholm och därefter på andra ställen.

Uppfostra barnen

Nu gällde det att få folk att komma till banken och faktiskt spara sina pengar. Mindre konsumtion och mer sparande skulle vara vägen till mer välstånd i hela samhället. Men hur skulle det gå till?

Ett sätt att få människor att bete sig på ett visst sätt, är att de får lära sig det beteendet som barn. Man tänkte att om barnen lärde sig spara redan i skolåldern så skulle de fortsätta när de blev stora. Flera skolor gjorde försök, men det var först efter ett lärarmöte i Västerås 1909 som skolsparandet verkligen tog fart. Från 1910 infördes skolsparbössor på många håll samtidigt.

Skolsparbössan

Under första halvan av 1900-talet var det mycket vanligt med skolsparande. Här nedanför ser du en typisk skolsparbössa. En sådan fanns i många skolklasser och användes när barnen skulle lära sig att spara pengar. Oftast gick det till så att att barnen fick ta med pengar till skolan en dag i veckan och stoppa dem i sitt eget fack i skolsparbössan. I slutet på terminen räknades pengarna ihop och sattes in på banken.

Just den här sparbössan finns nu på Ekonomiska museet i Stockholm. Klicka på punkterna och läs mer om den.

När tog det slut?

År 1946 var en stor majoritet av skolorna anslutna till en skolsparrörelse. Men under 1950-talet började en nedgång. Det hade flera orsaker:

• Lärarna tyckte inte att det var deras jobb.
• En del lärare ogillade att sparandet innehöll både ett tvångs- och ett tävlingsmoment.
• Det var dyrt att hantera för sparbankerna.

Under 60-talet ökade kritiken och rörelsen minskade ännu mer. Sparsamhetsidealet var inte längre så starkt. Det sågs inte längre som omoraliskt att lägga pengar på nöjen eller konsumtion. Serien Spara och Slösa upphörde 1963.

Tanken att barnspararna skulle förbli trogna sparbankskunder som vuxna visade sig vara felaktig. Barnspararna var inte mer trogna kunder än de som inte hade sparat i skolan.

Under 1970-talet avvecklades nästan hela skolsparverksamheten, men på några få ställen fanns den kvar. De allra sista skolorna slutade spara så sent som på 1990-talet. Och Lyckoslanten finns fortfarande. Du har kanske läst den i skolan? Där finns också Spara och Slösa, men nu tecknas den av Lena Forsman och den är ganska annorlunda.