Lektion

Åk 7-9

Stenens ödeLektion

Hur en helig sten äntligen kom tillbaka hem

1900

Sápmi

En samisk man sitter på huk framför en sten (sejte)
Mattias Kuoljok vid en sejte på Rockelstads slotts ägor. Foto: Ernst Manker, Nordiska museet (CC BY).
Sejtar är heliga för samerna och förr kunde man lämna offergåvor vid dem för att få jakt- och fiskelycka. Sejtar skyddade också renarna från vargen. År 1900 så blir en sejte stulen av två män och befolkningen blir oroliga, vad kommer nu hända med renarna när sejten inte längre står där?

Sejte

En sejte (siejdde) är en beteckning för en sten, klippa eller bit trä som är helig för den samiska befolkningen. Ofta är sejten formad av naturen. Samerna kunde ge offergåvor till en sejte för att få fiske- och jaktlycka. Det var också vanligt att lämna ett offermynt eller något annat värdeföremål när man passerade. Rester av ben och renhorn har funnits bevarade i marken vid flera sejtar.

Bild: Sejten från Sieberbuollda. Àjtte – Svenskt fjäll- och samemuseum (CC BY).

En samisk staty kallad siejdde, i sten.

Sieberbuollda

Stenen, sejten, kommer från Sieberbuollda, en urgammal sommarlägerplats och mjölkningsvall. Den har stått vid mjölkningsvallen i århundranden medan generationer växlat.

Den har stått som en oförstörbart symbol inför tidernas och naturens förändring och varje sommar restes kåtorna vid vallen invid Sieberbuollda med utsikten över sejten som stod på säker grund.

Mattias Kuoljok


Men när kristendomen kom till Norrland på 1600-talet skulle allt det gamla bort. Sejten fick inte längre vara en symbol för de seder som hämtade kraft från den omgivande naturen. Sejten från Sieberbuollda lyckades trots det stå kvar på sin plats. Tills två män kom vid 1900-talets början.

Exotiska saker

De två männen som kom till Sieberbuollda var greve Eric von Rosen och greve Henric Horn af Åminne. De var två unga adelsmän som var intresserade av att samla exotiska saker. Det kunde vara hudar och horn från djur de skjutit i Afrika, eller statyer och vapen från olika folkslag. Eric von Rosen och Henric Horn af Åminne var på resa i Lappland år 1900. Deras mål med resan var bland annat att ta med sejtar hem. De olika föremålen de tog skulle de ha för att pryda sina hus. Sejten från Sieberbuollda kom till Rockelstads slott i Sörmland.

Flera vittnen fanns på plats när von Rosen och Horn kom dit med bärare för att flytta sejten. De muntliga berättelserna lever kvar. Lyssna.

De tar Sejten

Sejten förs bort

Min far Mattias Kuoljok berättade för oss om sejten vid Sieberbuollda. Själv var han för ung för att minnas det som hände på 1800-talets slut men han hade hört historierna berättas av sina föräldrar. De hade slagit läger vid mjölkningsvallen vid Sieberjåhkå. I slutet av sommaren hände det som man fruktat, sejten fördes bort. Erik von Rosen kom på besök och hade två bärare med sig. Alla var samlade runt stenen en sista gång. Karlarna och framförallt bärarna tyckte att sejten var tung. Men farmor som också ville känna hur tung stenen var kunde med lätthet lyfta den, har hon berättat för far. De i lägret boende hade naturligtvis protesterat och på alla sätt försökt förhindra bortförandet men det hjälpte inte. Kristna människor skulle inte ha hedniska symboler.

En av dem som var där när sejten togs var Mattias Kuoljok. Han vara bara ett litet barn och kommer inte själv ihåg händelsen, men han har fått berättat för sig vad som hände.

Återlämnandet

Många år senare, under 1940-talet, tog von Rosen kontakt med Mattias Kuoljok och meddelade att han vill lämna tillbaka sejten. Bortförandet gnagde von Rosens samvete och därför ville han återföra sejten till sin vanliga plats. Kuoljok och etnologen Ernst Manker åkte tillsammans till Rockelstad.


Eric von Rosens tanke var att ställa sejten på samma plats varifrån den kom. Men Mattias Kuoljok tyckte inte det var klokt. Någon annan skulle kanske ta den. Han tyckte att det var svårt att lämna sejten någon annanstans. Det enda möjligheten var att låta den stå på Nordiska museet till vidare.

Ajtte_Stenens öde_Rockelstad
Mattias Kuoljok och Eric von Rosen framför Erics slott Rockelstad i Sörmland. Foto: Ernst Manker, Nordiska museet (CC BY).

Eric von Rosen bjöd på middag på Rockelstad. Vid Mattias Kuoljoks sittplats stod en silverbägare. Han såg sin fars inristade bomärke och förstod att det var familjens silverbägare. Ute på en kulle i parken vid Rockelstad fanns en sejte till från en annan offerplats. Sejten hade von Rosen använt som gravsten åt sin tama björn. Också den sejten borde återkomma till sin altarkulle, menade von Rosen, men den står kvar.


När planerna på Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum, började ta form kunde man äntligen ta hem sejten till samiskt område. När den inte kunde ställas på sin gamla plats var det naturligt att den placerades på museet. Efter hundra år borta har förfädernas sejte kommit tillbaka till Sápmi. Den skall finnas på Ájtte så att kommande generationer kan se den och lära känna historien om hur den hamnade på museet. Familjen Kuoljoks silverbägare finns också i museets samlingar.

En silverbägare med graverad dekoration.

Samerna

Samerna är ett av världens urfolk, de lever och verkar i det område som kallas för Sápmi, de nordliga delarna av Sverige, Norge, Finland och Ryssland.
Gemensamt för världens urfolk är att de levt på samma plats genom historien, före det att länderna koloniserats. Samerna levde i Skandinavien långt innan nationsgränserna drogs upp. De är de enda erkända urfolket i Europa.
De har en egen kultur, ett eget språk och egna traditioner som skiljer sig från samhället runtomkring. Sedan 1986 har samerna en egen flagga och det finns folkvalda Sameting i Sverige, Norge och Finland. Antalet samer räknas idag till ungefär 100 000.
Några viktiga grundpelare inom samisk kultur är det samiska språket, renskötseln, duodje/samiskt hantverk, släktskap, jojk och respekten för naturen.

En samisk flagga mot en blå himmel
Foto: Elina Nygård
Ajtte svart logga Transparent

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Ájtte svenskt fjäll- och samemuseum

För lärare

Sejtar är heliga för samerna och förr kunde man lämna offergåvor vid dessa för att få jakt- och fiskelycka. Sejtar skyddade också renarna från vargen. I den här lektionen får eleverna fundera över vad som händer när heliga föremål blir stulna och hur historiska föremål kan användas på olika sätt.