Lektion
Åk 7-9
Träpatronernas landLektion
1800-tal
Sundsvall, Västernorrland
Träpatroner
I Europa var efterfrågan på trä stor. Trä behövdes bland annat till bostäder i de snabbt växande städerna. Utländska industrier behövde sågade trävaror, som brädor och plankor.
De som ägde skog och sågverk kallades träpatroner. Staden Sundsvall kom att kallas för träpatronernas land. Detta eftersom det fanns många sågverk nära staden. Fram till år 1900 stod Sundsvall för 20% av Sveriges export av sågade trävaror. Västernorrland var rikt på trä och älvar att transportera träet på. Mellan 1850 och 1870 femdubblades produktionen. Framgången var ett faktum.
Baggböle
Härifrån kommer termen "baggböleri" som du kan läsa om längre ner i lektionen.
Sundsvall
Staden Sundsvall kallades för "Träpatronernas land" för att det fanns så många sågverk i närheten.
Under 1800-talet ökade befolkningen vilket innebar att det fanns mer arbetskraft till industrierna. Mellan 1850 och 1900 ökade befolkningen i Västernorrland från knappt 100 000 till över 230 000. När människornas inkomster ökade så ökade också efterfrågan på industritillverkade produkter.
En av framgångsfaktorerna var att riksdagen 1864 fattade ett beslut om näringsfrihet. Nu kunde nästan vem som helst starta ett företag. Industrin och nya transportvägar krävde större investeringar, vilket kunde göras med aktiebolag. Ett aktiebolag är ett företag som delas upp av delägare, som också delar på riskerna.
Baggböleri
Runt mitten av 1800-talet myntades termen baggböleri. Ordet uppkom efter en rad uppmärksammade rättegångar där Baggböle sågverks ägare, familjen Dickson, stod anklagade för att ha låtit hugga ner skog på svenska statens mark. Sågverket blev frikänt vid varje rättegång.
Ordet fick därefter en utökad betydelse för att beskriva de ohederliga metoder som vissa av träpatronerna använde sig av för att köpa mark av skogsbönder. Rykten cirkulerade länge om markägare som blivit lurade att skriva på kontrakt, men de flesta avtalen var skrivna på god grund. Till en början köpte många bolag mark billigt, men skogsbönderna saknade resurser att själva starta industrier.
Skogsavverkningens konsekvenser
År 1870 kom nya rapporter från Västernorrlands älvar. Fisket hade börjat avta. Mängden stockar i vattnet gjorde det svårt för yngel att komma fram och för fisken att leka. Rommen riskerade att torrläggas i brist på vatten. På sina platser var det så många stockar att forsen täpptes till ända ner till botten. Fiskar riskerade också att hamna mellan stockar och bli klämda.
Ett annat problem med flottning var att lösa delar bark och spån lossnade till den grad att det täckte botten. Från bark lossnade flis, terpentin och kåda, vilket dödade växtligheten. Efter 1880 blev det därför olagligt att flotta stockar med bark.
Vid slutet av 1800-talet började också tillgången på skog att avta. Det blev tydligt att det inte var möjligt att bara hugga ner skog, utan att det också behövdes ta ansvar för att plantera nya träd och vårda den skog som fanns. År 1903 kom därför den första Skogsvårdslagen.
Fundera
Hur kunde skogsbolagen ha organiserats på något annat sätt än som aktiebolag?
