Från Helsingborg

Insändare i tidningen Arbetet, 20 februari 1890. Innehållet något förkortat.

Då det var fråga om att brödkakan skulle förtullas för arbetarne, protesterade dessa. ”Herrarne” lofvade då arbetarne högre löner, om de först ville låta sig luras och vara med om fördyradt bröd.

Under alt detta tullkäbbel satt konsul Olsson på afstånd med sin mening och log. Nu sedan vi fått tull, är det Olsson med medintressenter som skörda vinsten genom sina sugapparater, spannmålshandel, tegelbruk, kvarnverk och järnvägar m.m., där tusentals arbetare sysselsättas och utplundras.

Konsul Olsson är här på platsen den som spelar första fiolen i dansen kring guldkalfven, han tyckes mycket noga kunna beräkna svältpunkten för arbetarne. Han sätter icke i fråga huru han skall kunna inhösta största möjliga profiten af deras arbete och ge dem minsta möjliga ersättning.

Så har han lyckats att vid Rögle tegelbbruk (på landet) nedsätta svältlönen till ett minimum som motvigt därtill att han vid valskvarnen (i staden) för en tid sedan nödgades höja lönen litet (hvarför några trogna kreatur också officiellt tackade honom ”å samtlige därvarande arbetares vägnar”, hvilket var lögn.)

Senaste nyheten på platsen är den nya löneregleringen för järnvägspersonalen å Landskrona-Helsingborgs järnvägar.

Den gamla fasta lönegraden var 600 kr. per år och efter tio års ordinarie tjänstgöring höjdes lönen till 888 kr. per år. Efter tullarne har den nya löneregleringen i dessa dagar utgått, som bjuder personalen i första lönegraden detsamma som förut och först efter 15 års ordinarie tjänstgöring 816 kr. Häraf afgår minst fyra procent till pensions- samt enke- och pupillkassan, som af ”herrarne” missbrukas öfver vad reglementet stadgar därhän, att understöd utdelas till saligen afsomnade inspektörers döttrar flera år öfver den bestämda åldern.

Ett tjugotal af personalen tillsände järnvägsstyrelsen i Landskrona en petition, hvari anhölls att få behålla den gamla löneregleringen, annars voro de nödsakade att uppsäga sina platser. Men petitionen måtte på järnvägen ha stött emot någon gummi-packning, ty den kom hastigt tillbaka till Helsingborgs stationsinspektor, Pettersson, som då inkallade personalen och bad dem taga sina namn tillbaka. Detta vägrades och fasthölls att petitionen skulle sändas till styrelsen.

Samma nedriga sätt har begagnats öfver hela linien, för att få arbetarne att afstå från en berättigad fordran!