Att gå i skolanLektion

Att arbeta och gå i skolan

Det var inte alls en självklarhet att barn gick i skolan förr. På Tumba bruk såg man ändå tidigt till att alla barnen skulle få gå i skolan. Ett bruk är en plats där man tillverkar saker och på bruket bodde och arbetade både vuxna och barn. På Tumba bruk tillverkade man sedelpapper.

I Sverige var det från början kyrkans ansvar att se till att barn lärde sig läsa. Så i mitten av 1700-talet, när Tumba bruk var alldeles nytt, var det områdets präst som var lärare och undervisade barnen. Barnen fick öva på att läsa och lärde sig berättelser ur Bibeln.

Skolan skulle barnen hinna med vid sidan av arbetet på bruket. De skulle också hjälpa till med arbetet hemma, med saker som att ta hand om djuren. Inte förrän år 1842 blir barns rätt att gå i skolan till lag.

Personberättelse: Anna Maria

Anna Maria Öberg föddes den 17 december 1832. Hennes pappa Anders arbetade som formare (tillverkade papper) på bruket och hennes mamma Anna arbetade med att skära lump (förberedde tygresterna som användes till att göra papper).

På hösten 1843 skrivs Anna Maria in i skolan. Hon är då elva år gammal. Troligtvis har hon fått lite undervisning tidigare, eftersom hon redan kan läsa utan problem. Men Anna Maria kan inte gå i skolan särskilt ofta. ”Bevistar ej skolan” skriver magistern i sina anteckningar. Det är gammelsvenska och betyder att hon inte kommer till skolan så ofta. Anna Maria måste istället hjälpa sin mamma med lumpskärningen på bruket. Anna Maria jobbar alltså istället för att gå i skolan.

När Anna Maria slutar skolan, på hösten 1844, kan hon räkna och skriva lite. Hon kan också upprepa 37 berättelser ur Bibeln utantill. Det är duktigt av henne, eftersom det inte funnits mycket tid för skolarbete.

Personberättelse: Frans Gustaf

Den 30 mars år 1843 skrivs Frans Gustaf Almqvist in i skolan på bruket. Han är då tolv år gammal. Han har redan lite kunskaper och kan läsa ganska bra. Men hur står det till med kunskaper om Bibeln? Magistern antecknar med sin snirkliga handstil att Frans läser Luthers lilla katekes till andra stycket. Uttalet är mycket osäkert. Katekesen var en lärobok för undervisning i kristen tro som användes mycket i skolan förr.

Magistern skriver inte dit något namn eller yrke på Frans Gustafs pappa, som han annars brukar göra för andra barn. Det står arbetsgosse, kort och gott. Några av hans skolkamraters pappor är arbetare, en ärsmed och där finns också en mjölnare. Varför nämns inte Frans Gustafs pappa? Kan det vara så att Frans Gustaf kommer från det stora barnhuset i Stockholm? På barnhuset bodde barn som inte hade några föräldrar.

Frans Gustaf får inte mycket tid till skolan, men när han slutar skolan har han lärt sig Lilla katekesen. När han läser är han säker på hur han ska uttala orden och han kan förklara vad katekesen handlar om.

En glimt in i en annan tid

Precis som idag kunde man på slutet av 1800-talet ta skolfoton. Bilderna ger oss en glimt in en annan tid! De gamla fotografierna ser ändå lite annorlunda ut från de bilder vi ser idag. Det berodde delvis på dåtidens teknologi, men även förväntningarna på hur ett foto ska se ut har förändrats. Idag säger man exempelvis ofta till oss att le på våra bilder, men det är svårt att hitta gamla fotografier där människorna på bilden ler.

Varför människor på äldre bilder inte ler finns det flera teorier om. Kamerorna var mycket långsammare än vad de är idag och man behövde sitta helt still för att de skulle bli en bra bild. Idag kan vi ju fotografera hela tiden, men på den här tiden var kameror ovanliga och fotografering var dyrt. På 1800-talet var skolfotot en av de få bilder som barnen någonsin fick vara med på i sitt liv. Kanske kändes det för högtidligt för att le. Vad tror du?