Från fosforförgiftning till fri abortLektion

Abort var olagligt länge

I dag har kvinnor i Sverige rätt att själva bestämma om de vill avbryta en graviditet. Rätten till abort finns beskriven i abortlagen. Men abort var länge olagligt i Sverige. Det kallades fosterfördrivning och under 16- och 1700-talet bestraffades det med döden.

Under 1800-talet använde kvinnor egna, ofta livsfarliga, metoder för att framkalla aborter. Amanda Eriksson var en av dessa kvinnor. Hon dog av förgiftning på Södra Barnbördshuset i Stockholm i mars år 1896. Som många andra kvinnor i samma situation hade hon ätit fosfor från tändstickor för att sätta igång en abort och driva ut fostret. Det fungerade ibland men det kunde också sluta med döden för kvinnan.

Undersök död- och begravningsboken från Södra BB

(öppna gärna bilden i ett eget fönster)

Abort av skilda skäl

Kvinnor ur skilda samhällsklasser har gjort abort genom historien, av olika skäl. Sex utanför äktenskapet var straffbart i Sverige fram till 1864 och länge ansågs det skamligt för ogifta kvinnor att få barn. Det kunde också vara svårt för en kvinna att ensam försörja och ta hand om ett barn.

I slutet av 1800-talet skrev tidningarna i Sverige ofta om kvinnor som dött i samband med att de försökt göra olagliga aborter och kvinnorna började alltmer ses som offer istället för syndiga brottslingar.

Även gifta kvinnor gjorde abort. Det kunde bero på att de redan hade många barn, att de ville och behövde arbeta eller att de helt enkelt inte tyckte att det var rätt tidpunkt i livet. Först på 1930- och 40-talet fick Sverige samhällsreformer som barnbidrag, barnavårdscentraler och moderskapspenning. Det dröjde också till andra halvan av 1900-talet innan Sverige fick en mer utbredd barnomsorg i form av förskolor.

Fram till 1930-talet fanns det en föreställning i samhället att det framför allt var fattiga ogifta kvinnor som gjorde abort. Under 1930-talet blev det tydligt att det även var gifta kvinnor ur medelklassen.

"Doktor Olofsson" - illegal abortolog

Farliga örter och växter, arsenik, fosfor och vassa föremål är bara några av alla metoder som kvinnor har använt för att framkalla en abort på egen hand. Under början av 1900-talet kunde de kvinnor som hade råd också vända sig till en abortör – någon som utförde aborten mot betalning. Att genomföra aborter var olagligt och straffbart. Många kvinnor blev sjuka och dog även efter den typen av ingrepp men många aborter genomfördes också utan komplikationer.

En av dessa abortörer vad Ivar Olofsson. År 1935 ställdes han inför rätta för att ha utfört illegala aborter på sina två abortkliniker i Stockholmsområdet. Olofsson tycks ha genomfört relativt säkra aborter. Han hade ingen formell läkarutbildning men det är inte känt att någon kvinna dog efter hans behandling. När Ivar Olofssons illegala klinik avslöjades dömdes han till tre år och sex månaders fängelse.

Fler än 150 kvinnor dömdes samtidigt till en månads villkorlig dom för att ha anlitat honom för aborter. Ivar Olofsson förespråkade preventivmedel och arbetade också politiskt för lagliga aborter.

Experten berättar

Vägen mot fri abort

Under 1930-talet började organisationer som RFSU och Socialdemokratiska kvinnoförbundet, samt enskilda läkare och jurister, att kämpa för fri abort. Elise Ottesen–Jensen, som kallades Ottar, var en av de kvinnor som då kämpade för att kvinnor skulle slippa riskera sina liv med osäkra aborter. År 1933 bildade Elise-Ottesen Jensen RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning.

Jag drömmer om den dag, då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor är jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, ömhet och njutning.

Vägen mot fri abort - år för år

Undan för undan ändrades synen på kvinnors sexualitet och på familjeplanering. Även lagstiftningen i Sverige ändrades stegvis:

• 1938 Abort av medicinska skäl blir möjligt efter en lagändring, till exempel vid graviditet efter en våldtäkt eller vid allvarlig sjukdom.
• 1944 Abort av socialmedicinska skäl blir möjligt, till exempel om kvinnans "kroppsliga eller själsliga krafter" riskerade att bli nedsatta av en fortsatt graviditet.
• 1960-tal En ny abortdebatt blossar upp. Liberala och socialdemokratiska ungdoms- och studentorganisationer driver frågan att avskaffa ansökningssystemet.

För att få göra en abort var kvinnor tvungna att vända sig till rådgivningsbyråer. Där utreddes de noga av kuratorer och annan medicinsk personal. Beslutet om abort tog Medicinalstyrelsen, en statlig myndighet som ansvarade för hälso- och sjukvården i Sverige mellan 1878 och 1968. I början av 1960-talet genomfördes cirka 3 000 lagliga aborter i Sverige varje år samtidigt som 7 000 kvinnor per år fick avslag på sin ansökan. Antalet illegala aborter uppskattades vid samma tid till 20 000 per år.

• 1974 beslutar Sveriges riksdag om en ny abortlag. Fram till graviditetsvecka 18 beslutar kvinnan själv om abort, oavsett skäl.

Begär en kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.