Lektion
Åk 7-9
Rosas anslagstavlaLektion
1900-tal
Ytterhogdal
Rosa Taikon
Rosa Taikon föddes år 1926 i Tibro, Västergötland. Hennes mamma Agda var uppvuxen utanför Härryda. Agda träffade Johan Taikon när de båda jobbade på en restaurang i Göteborg.
När de flyttat ihop och fått barn tillsammans ville de gärna ha ett hus att bo i med sin familj. Men det gick inte. Ingen ville hyra ut eller sälja till dem, eftersom Johan var romsk. Därför var det också svårt för honom att få ett fast jobb.
Det fanns så mycket fördomar om romer så familjen Taikon tvingades att flytta runt och bo i ett tält. Oftast fick de flytta efter bara någon vecka och fick då söka tillstånd i en ny kommun.
Eftersom familjen flyttade hela tiden kunde Rosa och hennes syskon inte gå i skola. Bara en gång, när pappa Johan fick jobb i Östersund några månader, bodde de en längre tid på samma plats. Då kunde Rosa gå i skolan och börja lära sig läsa.
Romer
Romer är idag en av Sveriges fem nationella minoriteter tillsammans med judar, sverigefinnar, tornedalingar och samer. Den romska minoriteten är en av de största minoriteterna i Europa och det romska språket, romani chib, är officiellt minoritetsspråk i Sverige. Olika romska grupper har levt i Sverige sedan 1500-talet. Till den romska minoriteten i Sverige räknas bland annat resande/romanifolk, arli, lovara, kelderash och finska romer (kale). Johan Taikon var kelderashromsk.
Rasism mot romer kallas antiziganism. Det är fortfarande vanligt med fördomar och diskriminering mot romer än idag.
Rosas anslagstavla
Rosa hade nästan inga bilder eller minnessaker från sin uppväxt. De fotografier hon hade fick hon i vuxen ålder från personer som besökte hennes silverutställningar, och som hade sparat bilder från när det romska tivolit varit på besök i deras by. Ibland var Rosa med på bilderna.
I sitt hem hade Rosa en stor anslagstavla där hon samlade bilder och utklipp för inspiration, både som silversmed och som rättighetsaktivist. Klicka på punkterna och titta på några av de bilder hon satte upp.
Barndomen
Eftersom Rosa inte gick i skolan så tyckte hennes pappa Johan att det vore bra om hon lärde sig ett jobb i stället. Men som rom var det svårt att få jobb. Johan drev därför eget tivoli och en orkester. I tioårsåldern fick Rosa börja spela trummor i orkestern. De spelade flera dagar i veckan. Eftersom teven inte var uppfunnen ännu så var det många som gick på dans i stället.
Fotot föreställer Rosa som spelar trummor, tillsammans med sin pappa Johan och storebror Paul, ca 1932.
Två systrar
När Rosa var i trettioårsåldern hade hon till slut fått en lägenhet och jobb i en garnaffär. Men en dag blev Rosa trött på att inte kunna ge tillbaka rätt växel till kunderna. Hon sa till sin lillasyster Katarina: Vi måste lära oss att läsa och räkna ordentligt!
Systrarna började på en folkhögskola, där de lärde de sig att läsa och räkna. Dessutom fick de läsa FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. I deklarationen står det att alla människor har rätt till utbildning och någonstans att bo. Rosa och Katarina förstod att rättigheterna borde gälla även för dem och deras släktingar, eftersom Sverige hade skrivit under deklarationen.
På fotot pratar Katarina i telefon, kanske med en politiker eller journalist, medan Rosa sitter med.
Smycken och kamp
Rosa utbildade sig till silversmed. Hennes pappa hade också gjort silversmycken, och Rosa inspirerades av honom. Hon ville visa att romska smycken kunde vara vackra och moderna. År 1969 blev hon inbjuden att ställa ut på Nationalmuseum i Stockholm.
Samtidigt som Rosa planerade utställningen kämpade hon och Katarina för att några romska familjer som genomlevt Förintelsen skulle få asyl i Sverige. Men vid den här tiden hade varken Sverige eller FN erkänt att romer var offer för folkmord under Förintelsen. Fördomarna mot romer var väldigt starka. Det var en hård kamp för familjernas uppehållstillstånd. Några fick stanna men hösten 1969 tvingades 47 personer, vuxna och barn, att lämna Sverige.
Utställd
Rosa ville använda sin utställning på Nationalmuseum för att hjälpa de asylsökande familjerna. Hon ville berätta om diskrimineringen, men också om romsk kultur och historia. Allt som hon tyckte om från sin uppväxt.
I mitten av utställningen visade Rosa sina smycken tillsammans med ärvda smycken från släktingar. Runt om smyckena satte hon upp bilder från de läger i Sverige och Europa där romer fick bo. Katarina skrev texter som berättade om diskrimineringen, men också dikter och berättelser från uppväxten.
Bilden föreställer utställningsaffischen från Nationalmuseum (CC BY).
Om du var Rosa
Rosa fick, som så många andra svenska romer vid denna tid, inte gå i skolan när hon var liten. Det var först när hon blev 31 år som hon fick möjlighet att utbilda sig på Birkagårdens folkhögskola. Skolan var en förutsättning för att hon skulle kunna komma in på Konstfack.
Hur hade ditt liv påverkats om du inte hade fått gå i skola?
Föreställ dig att du aldrig hade fått gå i skolan. Skriv ner fem saker som du gör idag som du inte hade kunnat göra om du inte hade fått gå i skolan. Berätta för varandra i små grupper om vilka fem saker ni valt.
