Stenens teckenLektion

Stenar av lera

Tegelstenar var något okänt i Norden fram till 1100-talet. Det var först när kloster byggdes i Sverige som teglet började användas. På den tiden var det ett dyrt byggnadsmaterial. Endast kloster, kyrkor och slott hade tegel i väggarna.

Munkarnas murare använde ett särskilt sätt att lägga stenarna, där två tegelstenar läggs i rad med långsidan ut och en läggs med kortsidan. Det kallas idag för munkförband.

För att göra tegelsten måste man ha bra lera. Leran lägger man i formar. Det kallas att man slår leran. På medeltiden var slagning av leran ett arbete för kvinnor och barn.

Efter att leran är slagen i formen lägger man ut den i solen för att torka. När leran har torkat måste den brännas för att bli hård. Tegelstenarna bakas i en stor brännugn i flera dagar innan de har hårdnat.

En konstig skrift

Tegelstenen från Lösens gamla kyrka har en skrift inristad i leran. Vad kan det stå? Det är, som du kanske märker, inte samma typ av skrift som vi har idag. Det är runor.

Runor har använts i Norden sedan vikingatiden och långt fram i historien. Tecknen skiljer sig åt under olika tider. På medeltiden använde folk 27 tecken för att skriva.

Här är det medeltida runalfabetet:

Försök att läsa texten. Eftersom det är litet svårt att se vilka tecken det är på bilden i inledningen, kan du titta på den här bilden istället:

Tegelstenens ursprung

Medan du tänker och funderar på om du verkligen har skrivit rätt (eftersom orden inte verkar betyda något) kan du passa på att se var Lösens kyrka ligger och dessutom titta på hur Nordens äldsta tegelkyrka Gumlösa ser ut.

En sten är en sten?

Texten på tegelstenen från Lösens gamla kyrka lyder "eko sum lapiz". En klurig detalj är att bokstäverna a och p i "lapiz" är sammanlänkade. Men vad kan det betyda?

Texten är på latin. Det står (med modern stavning) "ego sum lapis", vilket betyder "jag är Sten" eller "jag är stenen". Det skulle kunna vara så att någon som heter Sten har gjort tegelstenen. Men det finns en sak som tyder på att texten kan vara "jag är stenen".

I Bibeln finns nämligen flera texter som nämner en hörnsten. "Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten", står det till exempel i Psaltarens psalm 118. Det betyder att även den som är dålig och syndar kan räddas och skapa något fint om den ångrar sig. Förr i tiden började man bygga kyrkor med en hörnsten i byggnadens östra del.

Tegelstenen med runor hittades av kantorn (kyrkomusikern) Jonas Petter Kjällqvist när den gamla kyrkan revs. Stenen hade suttit i korvalvet i öster.

Vad kantor Kjällqvist trodde

Kantor Johan Petter Kjällqvist visste inte riktigt vad han tittade på när han hittade tegelstenen.

Visa mer

Aktivera läsverktyg

Men han skrev en artikel om det i Blekinge läns tidning 6/6 1874. Här följer en förkortad version av hans text:

"En gång i tiden ska en prins och hans son ridit omkring här i trakten. Den unge mannens häst började då att skena. Pappan blir förskräckt och ber Gud att hjälpa honom. Samtidigt lovar han att bygga en kyrka på platsen om sonen räddas. Därför har vi Lösens kyrka här. Ett bevis för att legenden kan vara sann är en tegelsten som jag hittade när den gamla kyrkan revs 1858. Arbetarna bröt ner en mängd tegelstenar från den gamla kyrkan som skulle återanvändas i den nya. Alla stenar lades i en hög. En dag föll min blick på några figurer som var ritade på en av stenarna. Jag blev både glad och överraskad av att känna igen runor. Vi var flera som försökte läsa texten, utan framgång. Jag skickade den då till Stockholm, där stenen nog fortfarande finns på Historiska museet, och de sa att inskriptionen lyder Ego sum Lausn (jag är Lösen)."

Det är svårt att veta varför Historiska museets experter tolkade texten till "ego sum Lausn". Det sista ordet kan inte lyda Lausn med någon runrad. Sannolikt är det för att de väldigt gärna ville att de skulle stå Lösen. Ibland ser man det man vill.

Visa mindre