Lektioner

Bönderna debatterarLektioner

1840

Stockholm

Arkiv_Gävleborg_Bönderna_Lorck
Politiserande bönder. Oljemålning av Karl Julius Lorck, 1865. Nationalmuseum (PDM).
Det var en tidig vintermorgon i januari 1840 som Hans Persson satte sig i sin släde för att resa de dryga 20 milen från Ockelbo till Stockholm. Han skulle delta vid riksdagens högtidliga öppnande som representant för landskapet Gästrikland i ”det hedervärda bondeståndet”. Riksdagen pågick sedan ända fram till sommaren 1841.

En ljusets bonde i Ockelbo

Hans Persson (1792–1876) levde hela sitt liv på en alldeles vanlig bondgård i Östby som ligger i utkanten av det som i dag är Ockelbo centralort. Där skötte han de sysslor som hörde till bondelivet. Sommarhalvåret ägnade han sig mest åt jordbruk och på vintrarna var det arbete i skogen som gällde.

Arkiv_Gävleborg_Bönderna_Persson_bokuppslag
Räkenskapsbok. Foto: Arkiv Gävleborg (PDM).

En räkenskapsbok från järnbruket Oslättfors, några mil söder om Ockelbo, ger en inblick i hur vardagen kunde se ut för en bonde vid den här tiden. Här finns alla med som fått lön för att ha utfört något arbete åt bruket. Det handlar vanligtvis om enkelt folk som kört kol eller flottat timmer. Hans Persson finns med i boken. Vintern 1848 har han kolat flitigt och får betalt i kontanter och spikar. Men det är något som gör Hans Persson speciell. Han har inte titeln bonde, som de flesta andra i boken, utan riksdagsman.

Hans Persson var anhängare av upplysningsidéerna. Ibland har han till och med kallats ”en ljusets bonde i Ockelbo”. För honom var det självklart att alla barn, fattiga och rika, pojkar och flickor, skulle gå i skolan Han var en mycket skicklig talare och vissa menar att det var hans debattinlägg som blev avgörande för att bönderna, och så småningom hela riksdagen, gick med på förslaget om en allmän och obligatorisk folkskola.

Ståndsriksdagen

Vid den här tiden hade Sverige en ståndsriksdag där bönderna var representerade som ett av stånden. De övriga var adeln, prästerna och borgarna. Ur ett internationellt perspektiv är det något unikt för Sverige att vanligt folk, den så kallade allmogen, har suttit i riksdagen och varit med och beslutat om hur landet ska styras ända sedan medeltiden.

Men det var just som på medeltiden. Många ansåg att samhället behövde moderniseras.

Bild: Svenska bönder på 1670-talet avritade av Lorenzo Magalotti. (PDM).

Arkiv_Gävleborg_Bönderna_Magalotti

En fråga om folkbildning

En av de stora frågorna under riksdagen 1840–1841 handlade om inrättandet av en folkskola. Statens ekonomiutskott hade gjort ett så kallat utlåtande, ett förslag, till hur Sverige skulle få fler skolor och bättre undervisning. Varje stånd diskuterade och röstade för sig.

Det som oroade riksdagens representanter var dels kostnaden för alla skolor och lärare, dels de ökade kunskapskraven. Varje barn skulle enligt förslaget kunna läsa och skriva svenska samt ha kunskaper i historia, geografi och de fyra räknesätten. Sveriges befolkning hade redan extremt hög läskunnighet jämfört med resten av Europa.

De olika synpunkterna i riksdagsdebatten blev nedtecknade. Här är korta, moderniserade delar ur riksdagsprotokoll för bondeståndet, 10 februari 1841, §4.

Retorikens tre pelare

En skicklig retoriker använder etos (trovärdighet), logos (logik) och patos (känsla) i argumentationen. Man kan stärka trovärdigheten till exempel genom att visa sig ödmjuk inför ämnet eller åhörarna, och att man är mån om att göra rätt snarare än att ha rätt. Logos innebär att man argumenterar utifrån förnuft och fakta. Motståndarsidans argument ska bemötas, inte ringaktas.

För att understryka sin egen åsikt brukar man använda patos, att vädja till åhörarnas känslor. Att lägga in ett mänskligt exempel är oftast framgångsrikt. Talets avslutning ska helst rymma alla tre delarna, men minst både logos och patos, för att resonemanget ska var glasklart och övertygande.

Arkiv_Gävleborg_Bönderna_retorik

Diskutera

Arkiv Gävleborgs logga.

Publicerad:

Uppdaterad:

Innehållet är producerat av: Arkiv Gävleborg