Bönderna debatterarLektioner

En ljusets bonde i Ockelbo

Hans Persson (1792–1876) levde hela sitt liv på en alldeles vanlig bondgård i Östby som ligger i utkanten av det som i dag är Ockelbo centralort. Där skötte han de sysslor som hörde till bondelivet. Sommarhalvåret ägnade han sig mest åt jordbruk och på vintrarna var det arbete i skogen som gällde.

En räkenskapsbok från järnbruket Oslättfors, några mil söder om Ockelbo, ger en inblick i hur vardagen kunde se ut för en bonde vid den här tiden. Här finns alla med som fått lön för att ha utfört något arbete åt bruket. Det handlar vanligtvis om enkelt folk som kört kol eller flottat timmer. Hans Persson finns med i boken. Vintern 1848 har han kolat flitigt och får betalt i kontanter och spikar. Men det är något som gör Hans Persson speciell. Han har inte titeln bonde, som de flesta andra i boken, utan riksdagsman.

Hans Persson var anhängare av upplysningsidéerna. Ibland har han till och med kallats ”en ljusets bonde i Ockelbo”. För honom var det självklart att alla barn, fattiga och rika, pojkar och flickor, skulle gå i skolan Han var en mycket skicklig talare och vissa menar att det var hans debattinlägg som blev avgörande för att bönderna, och så småningom hela riksdagen, gick med på förslaget om en allmän och obligatorisk folkskola.

En fråga om folkbildning

En av de stora frågorna under riksdagen 1840–1841 handlade om inrättandet av en folkskola. Statens ekonomiutskott hade gjort ett så kallat utlåtande, ett förslag, till hur Sverige skulle få fler skolor och bättre undervisning. Varje stånd diskuterade och röstade för sig.

Det som oroade riksdagens representanter var dels kostnaden för alla skolor och lärare, dels de ökade kunskapskraven. Varje barn skulle enligt förslaget kunna läsa och skriva svenska samt ha kunskaper i historia, geografi och de fyra räknesätten. Sveriges befolkning hade redan extremt hög läskunnighet jämfört med resten av Europa.

De olika synpunkterna i riksdagsdebatten blev nedtecknade. Här är korta, moderniserade delar ur riksdagsprotokoll för bondeståndet, 10 februari 1841, §4.