Sandaskatten från MoraLektion

Skatten består av 1 313 mynt från olika länder och 342 gram smyckesilver. Smyckesilvret är bland annat ett halsband, en tandpetare och en örslev. Hela skatten väger 1 730 gram. Skatten var inslagen i textil och näver när den hittades.

Varifrån kom mynten?

Var hittades skatten?

I Mora, i Dalarna.

När hittades den?

År 1977.

Var finns skatten nu?

På Dalarnas museum i Falun.

I England tyckte många att vikingarna var renliga eftersom de tvättade sig varje lördag. Ordet lördag kommer från vikingarnas ord ”laugardagur” eller lögardag, som betyder just tvättdag. Det var inte så vanligt att människorna i England tvättade sig alls under den här tiden, eftersom rent vatten var en lyx som få hade tillgång till.

Andra tyckte att vikingarna var smutsiga och äckliga. Ibn Fadlan, som var en känd resenär och författare på den här tiden, har beskrivit de vikingar han mötte vid floden Volga som ”Allahs smutsigaste varelser”. Han tyckte så eftersom vikingarna tvättade och snöt sig i samma vatten. Själv var han muslim och van att tvätta sig i rent vatten fem gånger om dagen inför bön.

I skatten från Mora fanns några saker som användes av sin ägare för att hålla en god hygien. En tandpetare användes istället för tandborste. Tandpetaren användes också för att göra rent naglarna.

En örslev användes för att hålla rent i öronen, en slags vikingatida tops helt enkelt.

Ur Dalarnas tidningar den 30 april 2012

– Det är varje barns dröm att hitta en skatt. Sandaskatten har präglat hela mitt liv, säger Jan Norell.

Åtta killar var med och grävde upp Sandaskatten i Mora Noret för 35 år sedan. Men Peter "Ålen" Johansson, Gunnar Smitz, och Jan Norell var allra först på plats. Det blev en oförglömlig Valborgsmässoafton för tonårspojkarna Peter, Jan och Gunnar år 1977. De skulle smälla smällare och titta på majbrasan nere vid Sandas båthamn i Mora Noret. På vägen ned sprang de förbi jordhögen som fanns kvar efter att kommunen hade grävt för att göra en dagvattenledning.
– Jag sparkade till sandhögen och ut rullade ett mynt. Vi fortsatte att gräva med händerna och hittade flera mynt, säger Jan Norell.

De visade föräldrarna vad de hittat. Men de fick bara höra att det var vanligt skrot. Men det var roligt att leka i sandgropen och fler pojkar anslöt sig dagarna som följde för att gräva efter alla spännande föremål. Till slut var det en pojkgrupp på åtta nyfikna "skattletare" som ivrigt letade efter gömda saker i sanden.
– Jag visste direkt att det var en skatt. Vi pojkar kontaktade själva Zornmuseet och de nappade direkt på vad vi hittat, säger Jan Norell.

Fortsatta utgrävningar vid fyndplatsen bedrevs sedan av Riksantikvarieämbetet.

De åtta pojkarna inklusive Peter "Ålen" Johansson, Jan Norell och Gunnar Smitz belönades med hittelön för sitt fynd av Dalarnas museum. De fick 12 000 kronor att dela på, vilket var detsamma som silvervärdet av skatten och varsitt halsbandssmycke föreställande Tors hammare.
– Jag sparade min hittelön och köpte förlovningsringar till mig och min fru flera år senare, säger Peter "Ålen" Johansson.

I dag finns Sandaskatten bevarad på Dalarnas museum.

Laila Butler, Dalarnas tidningar (artikeln är förkortad)