Barnarbete på sedelpappersbruketLektion

Föräldralöshet och barnarbete

I Sverige fanns det länge barn som behövde leva på att tigga. Vissa av barnen hamnade på så kallade fattighus eller barnhem. Det var många föräldralösa barn som fick jobb hos hantverkare eller inom industrin. Det var lönsamt för bruksägaren eller fabriksägaren att använda barnen som billig arbetskraft. Barnen fick nämligen en mycket lägre lön än de vuxna. Barnen tjänade ungefär hälften av vad en vuxen man skulle ha tjänat.

Barnen på Tumba bruk

De allra flesta barnen på Tumba bruk levde tillsammans med sina familjer, men det fanns också de som var föräldralösa. En del av barnen som bodde och arbetade på Tumba bruk kom från det stora barnhuset i Stockholm. Alla barnen fick gå i skolan, men de fick samtidigt arbeta och lära sig ett yrke. När barnen inte arbetade på bruket eller gick i skolan skulle de dessutom hjälpa till hemma. Barnen hjälpte exempelvis till med att ta hand om trädgårdslanden och djuren. Det hände rätt ofta att de inte hann med skolan. Arbetet på bruket och i hemmet var viktigare.

Jättelånga dagar

På pappersbruket var arbetet könsuppdelat. Flickorna arbetade med kvinnorna och pojkarna med männen. Under slutet av 1800-talet kunde barnen ha en 65 timmars arbetsvecka, vilket betydde att de arbetade nästan 11 timmar per dag.

År 1900 kommer det en lag som bestämmer att barnen som arbetar inom industrin måste vara minst 12 år gamla, och arbetstiden sänks till 9 timmar. Den som var under 15 år kunde nu också få ledigt för att få gå i skolan.